Mike ringde vid 10-tiden. Skönt att höra ifrån honom, även om han lät litet groggy. Han hade fått en del morfin i natt. Till slut hade läkaren lagt en ryggbedövning på honom för att han skulle slippa ha så ont och för att de inte kunde hålla på och ge honom hur mycket morfin som helst. Bedövningen hade hjälpt i alla fall.
James och jag åkte upp till Kungälv för att hälsa på Mike på kvällen. Han var blek och hade väldigt ont i sitt ben – men det är ju inte så konstigt när de varit och rotat runt så som de har gjort. Han fick morfinsprutor medan vi var där, men det hade inte hjälpt särskilt mycket när vi åkte, men det blev förhoppningsvis litet bättre sedan.
Fick ett mail från Härryda-Posten, som ville göra ett rep om tillgänglighet i stället för att ta in insändaren och de undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp. Självklart! Komma i tinninga ä la kul. Nej, men kan det på något vis hjälpa till att belysa problemen med tillgänglighet för folk med funktionsnedsättning så är det ju bra. Jag klarar mig ändå ganska hyfsat, men det finns de som har det värre. Den nonchalanta attityden från AF retar mig till vansinne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar