Puh! Senaste veckan har varit en pärs. Nu börjar jag kunna andas normalt igen. I onsdags kväll ringde Mike hem och sade att läkaren ville att vi skulle vara där klockan tio på torsdag morgon. Då skulle Mike få svar på provet det tagit på ryggmärgsvätskan. Jag fick panik och var på beredd på absolut värsta scenariot. Varför skulle doktorn vilja ha James och mig med om det inte var ett tungt besked han skulle leverera. Livlig fantasi har jag alltid haft! Magen knöt sig och jag mådde fruktansvärt dåligt. Det kändes som om jag satt fast i ett skruvstäd som tryckte mot bröstet. Vi var där på torsdagen i god tid. Doktorn kom och informerade om att allt såg bra ut! Paniken släppte och knuten i magen försvann. Tack gode Gud!
De hade inte hittat något fel på ryggmärgsvätskan, ingen borrelia enligt blodprovet. Läkaren är övertygad om att det är en inflammation på nervsystemet som kommer att gå tillbaka så småningom – även om det kan ta tid.
Mikes känsel har kommit tillbaka, han talar bättre, är mindre yr och idag har han gått 240 meter utan rollatorn! Med moraliskt stöd av sjukgymnasten. Det bådar gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar