Riktigt häftig känsla

Jag slog mitt eget rullstolsrekord igår! Sade ju till Nisse i förrgår, när jag kört 26 vändor i korridoren på 30 minuter, att jag skulle köra 30 vändor dagen efter. Jag lyckades! Fy sjutton vad bra jag är. Hade inte ett par långsamma gubbar rullat ut i vägen för mig hade jag nog fixat minst 31 vändor, men jag klarade i alla fall mina 30 som jag sagt. Bra där. Det blev nästan två och en halv km på en halvtimma. Fast det är så klart lättkört på ett plant golv.
Avslutande passet med sjukgymnasten innebar att vi gick igenom de övningar jag jobbat med här och som jag nu tar med mig hem. De flesta kan jag göra hemma. Utom barrövningarna eftersom jag ingen barr har hemma. Vi gick upp och testade promenad med betastöd. Sjukgymnasten gick efter med rullstolen. Jag klarade 14-15 meter. Så långt har jag inte gått sedan förra sommaren! Sedan avslutade vi passet med en kvart intensiv boxning. Det är svettigt värre och klart bra för att få upp flåset. Jag riktigt känner hur mycket starkare jag blivit i armar och axlar under veckorna här. Tack vare boxning, armcykelträning och rullstolskörning. Riktigt häftig känsla. Enda besvikelsen med vistelsen är att jag inte kunnat vara med på bassängträning på grund av mitt eksem, men vad fasen man kan inte få allt…

Nu är det snart dags att gå och lägga sig för sista gången under den här vistelsen. Morgondagens schema är inte jättefulltecknat. Det är lugna puckar på eftermiddagen och det passar ju bra för James kommer och hämtar mig vid fyratiden. Det är ju bra om jag är färdigpackad och klar då…
Lustigt vad liten världen är ibland. Har träffat en kvinna här som är god vän med en av mina gamla redaktionschefer på Västgöta Demokraten i Borås. Egentligen var hon bästa kompis med hans fru som hon träffade när hon pluggade i Göteborg. Dessutom kände hon ett par av mina gamla klasskamrater från Journalisthögskolan i Göteborg. Själv hade hon pluggat på Socialhögskolan, men bott i samma studentkorridor som en av mina klasskamrater. Vi måste alltså ha pluggat i Göteborg samtidigt - fast på olika ställen. Och så träffas vi här på rehab nästan 50 år senare. Märkligt.