Har vairt på neurologen på Sahlgrenska och träffat doktor LP. (Jag hade ramlat igen. Det var ett helvete att försöka ta sig upp. Det gick till slut. Funderade ett tag på att ringa 112 för att få hjälp att komma upp. Ramlade i badrummet. Försökte kasa på rumpan ut i hallen för att kunna ta mig upp på kistan som står där. Mike hjälpte till och drog mig i benen. Kom inte upp där utan vi försökte med gemensamma krafter kasa/släpa mig in i vardagsrummet till soffan. Välte över på mage och försökte komma upp på knä. Fick upp det ena benet under mig så att jag skulle kunna ställa mig upp, men jag orkade inte resa mig och fick inte upp det andra benet. Mike hjälpte mig att få upp det andra benet. Med en viljestyrka som inte var av denna världen, lyckades jag till slut, efter flera fruktlösa försök, häva mig upp i soffan. Illröd i näbbet, genomsvett och fullkomligt utpumpad sjönk jag ihop i soffan och storgrät. Benen funkar nästan inte alls längre. Mycket kramper i benen och bålen. Kan inte ens sitta utan stöd längre, då välter jag omkull. Fan vad jobbigt detta är.)
Vi pratar en stund och doktorn bestämmer att det behöver göras en magnetkameraundersökning – helrygg. Så fort som möjligt. Äntligen! Han ringer själv till röntgen och ber att få en tid så fort som möjligt. Får tid till 19 maj. Inte alltför länge att vänta i alla fall – jag har ju bara väntat på att något ska göras sedan i januari/februari. Skönt att något äntligen händer.
Har fått en tid till Neurofysiologen också. Ska vara där den 20 maj.
