Heja Hemtjänsten!

Igår satt Mike och väntade i en timma och 20 minuter på att hemtjänsten skulle komma och promenera med honom. Med kängorna på. När han väntat över en timma bestämde han sig för att strunta i alltihop, tog av kängorna igen och började diska.
Två minuter senare kommer hemtjänstkillen! Han hade tid till 12.40 på sitt schema. Mike har blivit lovad att de ska komma för träning/promenad halv tolv och för dusch klockan tio, men det funkar inte så bra precis. Fruktansvärt irriterande när man aldrig vet när de tänker komma. Svårt att planera sin dagliga livsföring.
Idag var de 20 minuter sena till duschen. Förra veckan kom de 20 över nio till dusch ena dagen och 20 över tio den andra dagen. Leve flexibiliteten!
För ett par veckor sedan kom de på en onsdag för träning. Hjälp på onsdagar har Mike inte haft sedan han satt med benet i ortos i sju månader och behövde hjälp två – tre gånger per dag. VARJE DAG! Planeringen fungerar så där skulle jag vilja påstå. Heja Hemtjänsten!

Attackerad av golvmoppen

Idag är det redan en vecka sedan vi var i Hindås kyrka och församlingshem och lyssnade på Stefan Martinsson, präst och föreståndare för Abrigo, drottning Silvias mödrahem utanför Rio i Brasilien. Det var en hel del folk och vi var där hela familjen för en gångs skull. Vilket fantastiskt jobb de gör för de utsatta kvinnorna/unga flickorna där.

I går fick vi ytterligare en omgång med snö, men idag är det flera plusgrader, så förhoppningsvis försvinner snön ganska fort.

Det blev väldigt välbehövlig städdag idag. Mike dammsög och jag torkade golv. Det gick bra förutom att Mike måste sätta sig och vila ryggen emellanåt och att jag blev attackerad av golvmoppen. Taskigt att ge sig på en som både har glasögon och sitter i rullstol!
Jag försökte baxa ut spannen och moppen från badrummet för att fylla den med vatten i köket. Jag lutade moppen mot dörrkarmen på utsidan av badrummet. När jag själv skulle ta mig ut från badrummet attackerade moppen mig och klappade till mig rakt över näsryggen så jag höll på att tappa glasögonen. Sån’t är inte snällt. Jag skällde ut moppen och sade att om den inte uppför sig slänger jag ut den i snön. Vet inte om det tog skruv, moppandet funkade i alla fall ganska bra efter det.

En käck idé

Solen skiner och det är tolv plusgrader på altanen. Mer sådant!
I fredags var Mike på vårdcentralen. Efter nästan två veckors förkylning och ett förfärligt hostande nätterna igenom, bestämde jag att han behövde gå till doktorn. Det behövde han. Inflammation i luftrören var diagnosen. Samt eventuellt en släng av astma.
Han fick penicillin och cortison och nu hoppas vi att det ska bli bättre så att han (vi) får sova på nätterna.
Jag har beställt en shoppingvagn/väska. Det som förut var en pensionärsattiralj. Nu är jag ju pensionär så det är väl helt ok då. Jag fick en ljus idé att jag skulle kunna fästa en sådan vagn bak på rullstolen på något vis. Då kan jag handla litet mer åt gången, än om jag bara har ryggsäcken, om det skulle behövas. Om sonen inte är hemma och kan göra det. Om det funkar i praktiken vet jag inte förstås. Det återstår att se.
Tänkte ta mig till affären/posten och hämta min käcka idé idag. Nu är det nästan barmark så företaget att ta sig till affären borde inte vara omöjligt.