Skulle åka och hälsa på Mike på Hönekulla gård. Färdtjänstbilen skulle hämta mig fem i två. Ingen bil kom. Tio minuter över två ringde jag trafikledningen. Hon skulle kolla vad som hänt. Sedan var det tyst i telefonen i sex minuter. Då lade jag på och ringde igen. När jag äntligen kom fram och påtalade att jag ringt innan svarade en kvinna litet surt att de får vänta själva ganska länge innan de kommer fram. Hon skulle kolla. Fem minuter senare återkom hon och talade om att hennes kollega pratat med chauffören som sagt att han inte kunde ta körningen. Detta tio minuter efter han skulle varit hos mig! Att ringa och meddela Trafikledningen brydde han sig inte om. Trafikledningen beställde ny bil, som skulle komma om femton, tjugo minuter. Efter en halvtimma ringde jag igen, eftersom ingen bil dykt upp. Då bad kvinnan om ursäkt och talade om att Taxi Kurir inte hade några lediga bilar. Hon skulle kólla med Taxi Göteborg. Efter några minuter återkom hon och meddelade att de inga bilar hade heller.
Bilar finns säkert, men inga chaufförer som vill köra Färdtjänst. Så enkelt är det. De får för litet betalt. Vet inte hur många gånger jag fått höra det när jag åkt.
Till slut körde James mig, han råkade vara ledig.
I stället för att vara i Mölnlycke vid halv tre var jag där vid fyratiden. Hann i alla fall dricka kaffe och äta tårta, som boende och anhöriga blev bjudna på eftersom Hönekulla gård firade 5-årsjubileum idag.
När jag skulle hem kom bilen faktiskt i tid. Det var en liten van där man kan sitta kvar i rullstolen i ”bagaget”. Eller sitta i bilen, men där tar jag mig inte in, eftersom bilarna är litet höga.
När chauffören kört in mig sade jag att jag ville ha rygg-och nackstödet utfällt. Han suckade och sade: Då måste vi köra ut dig igen. Han fällde ut stöden och körde in mig igen. Gick och satte sig. Jag insåg att jag satt minst 25 cm från stöden, så de var inte till minsta nytta. Bad honom flytta bak rullstolen. Han pustade ännu mer klev ur och flyttade bak rullstolen. Gick och satte sig igen. Men jag satt nästan lika långt från stöden. När jag påpekade detta sade han att det inte gick att komma längre bak – tippskydden var i vägen. Då får man fälla upp dem sade jag, men propsade inte på att han skulle pusta sig ur bilen igen. Åkte utan stöd hem till Hindås.
Avskyr att åka så eftersom rullstolsryggen bara är 35 cm hög och det inte finns något nackstöd på den. Har redan en skada i nacken och vill inte gärna ha fler.
Det är skit med Färdtjäsnten!
Men jag är hemma hel och hållen i alla fall.
