Icke "körbar" chaufför...

Tandvärken som började göra sig påmind i går kväll hade lättat litet idag – och genast gick ”beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över” (Shakespeare) och jag ringde inte till tandläkaren som jag bestämde mig i går kväll för att göra! Får se hur det går under dagen. Man kan ju alltid ringa i morgon! Och då är jag dessutom ledig. Men i Hindås är det semesterstängt till den 11 augusti, så det får bli Mölnlycke i så fall.
Det blev ingen ”hemsides-utbildning” idag. Alexander hade fått förhinder. Vi får gå en match på torsdag i stället. Fick litet instruktioner/lathund per mail som jag började studera. Uppbyggnaden verkar onödigt komplicerad för en sida med så ”enkelt” utseende. Den skulle behöva få en uppfräschning med framförallt bilder, men också innehåll. Särskilt rolig eller läsarvänlig är den inte! Det finns många trevliga hemsidor att hämta inspiration från så det tycker jag att vi ska göra.
När jag skulle hem idag hade min taxibokning inte bokats! I stället för att åka hem 16.15 fick jag vänta till 16.45 innan det kom en bil. Och en galen chaufför. Antingen var han väldigt trött, sjuk eller påverkad av droger. Dimmig blick. Körde ena stunden ända ute på vägrenen och nästa över mittlinjen. Det gick tack och lov inte så fort – men väldigt vingligt. Jag var livrädd att vi skulle hamna i diket eller krocka med mötande trafik. I Hindås höll han på att grensla en mittstolpe och sedan var han på väg, trots att jag i god tid sagt till honom att svänga höger upp mot parkeringen, att braka rakt in i avspärrningen utanför stationshuset. Jag var glad när jag äntligen kunde kliva ur taxin hemma! Ringde faktiskt till Taxi Göteborg och anmälde den här vansinnesfärden. Man vill ju inte att någon ska skadas allvarligt på grund av en icke ”körbar” chaufför!

Städning och en hittad telefon...

Idag städade vi. Ordentligt. Bökigt var det och det blev några djävlahelvetefanskit innan det var klart. Framförallt när jag plockat upp paket med papperslakan, påsar med kläder, böcker och annat trevligt från golvet och lagt på Mikes säng, tillsammans med hans betastöd, griptång, mitt täcke och litet handdukar och grejerna började rasa ner på golvet. När man sedan ska plocka upp igen och kör över grejerna med rullstolen när man ska försöka plocka upp blir det en del svordomar. Och när man står med rullstolen på sakerna är det svårt att plocka upp dem och man får köra litet fram – eller tillbaka – innan man får upp grejerna.
Att dammsuga sittandes i rullstol är heller ingen barnlek. Man blir lätt ilsken när slang, sladd och dammsugare gör gemensam sak och samtidigt trasslar in sig både bakom och framför rullstolen.
Men jag hittade i alla fall den andra bärbara telefonen, som lyckats hålla sig undan i närmare fyra veckor! Den hade lagt sig tillrätta mellan de två nattduksborden som står som två packade sillar bakom huvudändan på min säng. Där har den legat och hållit tyst hela tiden som vi, mer eller mindre oengagerat, letat efter den. Med hjälp av litet djävlaranamma och en griptång lyckads jag lirka fram telefonen och placera den på plats på laddning. Så nu har vi åter två telefoner. Bra va!
Liselotte kom och hälsade på en stund på eftermiddagen – det var evigheter sedan vi träffade henne. Och sedan ringde Kerstin och vi hade en trevlig pratstund. Födelsedagen hade gått så fort så hon bestämde sig för att ringa mig på helgen i stället. Inte hade hon glömt att hon skulle ringa inte. Glömmer det är sådant jag sysslar med!

Tekniskt strul

Mitt e-mailkonto på jobbet strulade idag. Det innebar supportsamtal på förmiddagen – vilket aldrig är kul, framförallt inte när man är tekniskt obegåvad. Det kan bli en del förvecklingar om man säger...problemet gick att lösa till slut. Tack och lov!
Ringde Kerstin för att gratulera henne på födelsedagen. 93 idag. Om man nu får tala om en dams ålder. Eva var där för att gratta henne. De höll på att äta fruktbord och ha det bra, sade Kerstin, så hon skulle ringa upp mig senare.

Regnet öste ner på morgonen så det blev regnjacka på då. När jag skulle hem var det strålande solsken och varmt, så då fick jag transportera regnjackan på annat vis (sittandes på den), men det gick också bra.
I affären och handlade och träffade på lillasyster och svåger som ska till Danmark och campa i morgon. Kollade en engelsk serie på TV. Annorlunda men bra!

Sorry kids!

Igår var jag och lyssnade på Musik vid Helgsmål i Björketorps kyrka. En verkligt fin stund.
Ingrid och Claes spelade. Kunde gå tack vare Ingalill som var snäll och körde mig dit och hem. Passade på att testa tillgängligheten. Rampen jättebra, toaletten perfekt. Tio av tio möjliga – men det är inte lätt att köra rullstol i vasst stengrus. Tur att man har kompakta däck. Känns som om man lätt skulle kunna få punka annars.

Dagen blev lugn och stillsam. Som om de brukar gå vilt till hemma hos oss annars! James började demontera rampen på kvällen. Tog bort staketen och tänkte ta bort viloplanet – tills jag insåg att dörren nog inte skulle gå att öppna då eftersom rampen med avkörningsskydd inte är lika bred som dörren! Så vi får vänta tills vi får tag i en annan ramp. Men som sagt staketen är i alla fall borta – och barnens klätterställning. Skönt att slippa sitta med hjärtat i halsen och vänta på att någon unge ska ramla ner på gallerrampen med huvudet först! Staketen har varit väldigt roliga att klättra på, men nu är det slut med det. Sorry kids!

Tyken säljare från Telia...

Min lediga dag. Härlig dag att vara ledig på. Hemtjänsten var minst en halvtimma sen. Innan de duschat och hjälpt Mike på med kläderna hade klockan hunnit bli över
11. De lämnade badrummet i en enda röra, plaskblött på golvet (vatten jag höll på att halka i när jag skulle resa mig från toaletten), Mikes toastol var inte låst och bunke och tvättlappar låg i handfatet och på golvet. Mysigt att ta hand om. Fick köra omkring med rullstolen i badrummet och torka golvet med en handduk. Men det var ju bra att jag var hemma så att Mike inte försökte sätta sig på toastolen när den var olåst!
Satt ute en stund på dagen. Underbart väder. James tvättade.

En tyken försäljare från Telia ringde. James svarade och han sade att jag inte var intresserad av några erbjudanden – men killen påstod att det inte gällde något erbjudande. Sedan ville han erbjuda mig något nytt digital-tv paket. James var litet tyken i telefonen och det gillade inte försäljaren. Han sade ironiskt till mig att min son var trevlig. ”Ja, det brukar han vara”, svarade jag. ”Du borde lära honom litet hyfs”, sade försäljaren. Är det ny säljteknik Telias säljare fått lära sig??? På mig funkar den inte! Hade jag inte varit tvungen att ha fast abonnemang skulle jag sagt upp allt jag har hos Telia. Vi har sagt upp det mesta redan. Det finns ju andra aktörer att vända sig till. Det här var lågvattenmärke, Telia! Säljaren ringer upp och trakasserar oss för att sälja ett digital-tv-abonnemang – därför att vi sagt upp det gamla. Och då ska man stå till svars varför man sagt upp det. Jag trodde vi levde i ett fritt land. Dessutom talar han om för mig att jag ska lära min son hyfs –för att han bestämt sade ifrån att jag inte var intresserad av något erbjudande och sade till mig när han lämnade över telefonen att du får prata med en tyken mupp från Telia! Sluta ring till oss Telia, vi är inte intresserade av era erbjuanden. Definitivt inte efter idag!

Så kan man också transportera köttbullar...

Årets varmaste dag. +32 grader. Och vad gör vi då? Väljer att städa! Mike sopade golven och jag torkade och sedan skurade jag toaletten och handfatet i badrummet. Sedan var vi genomsvett och helt slut båda två. James, som skulle till jobbet, tyckte vi var galna och sade att han kunde dammsuga i morgon. Men jag ville ha städat NU!
Då får ni skylla er själva tyckte sonen – och det hade han ju rätt i.
Till affären och handlade och det blev änna mycket i ryggsäcken. Ett paket med färdiga köttbullar fick åka på fotstödet, mellan mina fötter, hem. Det gick också bra. Man lär sig nya tricks varenda dag. Härligt!

Första jobbveckan avklarad...

Fredag! Skönt med helg – men den här veckan har varit helt OK på jobbet. Jobbat litet med församlingsbladet och gjort en liten infoaffisch om Musik vid Helgsmål. Börjat maila litet bilder från min dator till jobbdatorn. Loggor och liknande till församlingsbladet, men det går långsamt över det mobila bredbandet. Vecka 29 ska jag börja lära mig att jobba med hemsidan – den ska också ingå i mina arbetsuppgifter. KUL! Det här blir bättre och bättre.
Ändå var det bra redan från början. Nu väntar jag bara på bakslaget – det är sådant som kallas positivt tänkande!
Nu har en av ytterdörrarna fixats så att jag lättare kan ta mig in och ut. Här dröjer det inte tre veckor innan man kommer fram till att saker inte går att ordna, som på Samhall, här fixas det på stört! Min nya dator är också beställd. Nice.
Idag var jag siste man (kvinna) på jobbet och fick larma på och snacka in meddelande på telefonsvararen. Det funkade bra. Tänk vad en gammal tant kan lära sig!

En skyhög djäkla taxi igen. Jag avskyr volkswagen taxi där sätet är så högt att jag måste utöva akrobatkonster för att ta mig in i bilen. När jag ska ut dinglar fötterna 25-30 cm över marken när jag med fara för livet (nej nu tog jag allt i) ska ta mig ur bilen igen.

Till Ica och handlade när jag kom hem från jobbet. Mike och jag satt ute en bra stund – underbart väder.
När vi kom in hade datorn lagt av. Fast det var strömmen som gått i vardagsrummet och delar av köket. Käre svåger fick rycka ut och komma ner och byta propp. Sedan funkade allt igen. Tack Elmer!

Skrotad av misstag...

Idag tog det tid innan vi kom upp. Sköterskan kom kvart över nio för att ge Mike sprutan. Hemtjänsten kom tjugo i tio. De skulle duscha honom idag – och det var en väldigt omständlig procedur. Två pers som hjälptes åt. Till slut var han dock renduschad och fin – och då var det dags för sköterskan att komma tillbaka och ta en massa blodprover. PK-prov (waran-koncentration) antibiotikaprov, sänka bland annat. Hans blodådror ville inte samarbeta, han som annars brukar vara lättstucken. Men till slut fick sköterskan det blod hon behövde.
Bad hemtjänsten kontakta rehab om Mikes rullstol. Benstödet kärvar när han ska ta loss det och han kan inte flytta över från rullstolen utan att ta loss stödet. Rullstolen behöver också ekerskydd. Senare på dagen ringde jag själv rehab, som så smånigom ringde upp.
De ska komma och titta på Mikes rullstol på fredag och ställa in den åt honom och kolla benstödet. Jag påpekade att hans egen rullstol slarvats bort och då fick jag till svar att arbetsterapeuten trodde att den skrotats av misstag! Och vad kostar en rullstol? Som man bara skrotar hejsansvejsan fast den bara behöver fixas litet?

Borttappad rullstol...

Hihihihihi. Jag måste ha satt skräck i AF Härryda när jag drog dit Härryda Posten för att skriva om otillgängligheten. Idag när jag kom dit upptäckte jag att ingenting var gjort med entréerna – och blev inte förvånad. Förvånad blev jag dock när jag kom in och såg att nummerlappshållaren var nerflyttad!
Fick mitt intyg påskrivet. I besöksrummet fanns också en nybörjare som satt med för att lära sig. Han talade om att hans chef talat med fastighetsägaren om entréerna för två månader sedan och att ingenting hänt. För en vecka sedan hade chefen varit på fastighetsägaren igen, som lovat att fixa till det hele. När jag skulle gå sprang han före och öppnade dörrar ända ut på gården. Slår vad om att chefen sagt till sina anställda att ”om den där lilla feta kärringen i rullstol kommer hit så ska ni vara väldigt tillmötesgående för hon är lika med trubbel...”
Litet roligt var det. Och jag hade min Otillgänglighet-är-diskriminering-tshirt på mig. Kan den ha påverkat?
När jag kom hem berättade Mike att de ringt från rehab Ekdalagården och talat om att de slarvat bort hans rullstol som skulle fixas på Hjälpmedelscentralen. OK att man kan slarva bort en liten hopfällbar spatserkäpp – men en rullstol!!! Hoppas inte vi blir ersättningsskyldiga för en borttappad rullstol. Vi har nog med ekonomiska problem som det är. Lånerullstolen, som Mike har för närvarande, är inte inställd för att passa honom och det finns inga ekerskydd på den – och inte sjutton vågar man lämna ifrån sig den för att få den fixad då försvinner väl den också...Mike har råkat ut för en massa galenskaper som man inte ens i sin vildaste fantasi skulle kunna hitta på. Farsen fortsätter!

I hemmahamn...

Första dagen på min nya praktikplats i Björketorps församling. Halleluja! Det kändes som att segla in i hemmahamn efter en lång och jobbig resa. Lungt och tryggt. Tack Gud! Tack Bengt! Tack kyrkorådet! Jag har dator och telefon och så småningom kommer det en alldeles egen bärbar dator till mig som jag kan ha både i Rävlanda och Hindås. Handikapptoa finns. Så förutsättningarna är det inget fel på. Ytterdörrarna är dock litet svårforcerade, men det kanske löser sig så småningom.
Beskedet till anordnaren om att jag ska komma och praktisera kom till dem idag. Raskt jobbat AF! Beskedet och jag kom samtidigt. Ska det vara så?
Det var inte så många som jobbade idag. Flera är på semester. Tre personer utöver de tre vaktmästarna så det var inte så många vid förmiddagsfikat som det brukar vara.
Allt kändes dock väldigt bra – även om inte mitt e-mailkonto funkade som det ska. Det löser vi i morgon!

Vart tog åren vägen...?

För 29 år sedan vid den här tiden (15.00) var vi väldigt nervösa Mike och jag och på väg in i Hindås kyrka för att gifta oss. Och vart försvann de 29 åren så himla fort då? Det kan man undra över. Nyss stod vi där med darrande knän och stämma och kyrkan fylld av släkt och vänner och nu är vi här, 29 år senare, i varsin rullstol, inte så där himla fracka. Men vi kan ju trots allt titta på TV! Sicken himla tur.
Firade vår bröllopsdag med ett glas kallt vitt – medan Mike firade loss på en halv lättöl. Vågar inte ge honom något vin med tanke på alla mediciner, inklusive morfintabletter, som han käkar. Det vet ingen människa hur det skulle gå. Han kanske skulle bli fullständigt trettongalen. Eller bara full. Och galen.
Körde ett varv runt gården vid lunchtid – men vädret var inte så där jättebäst. Litet småkallt – om man jämför med i går i alla fall. Men det hämtade upp sig så småningom. På eftermiddagen var det 25+ och faktiskt började solen skina litet också. Helt OK för en bröllopsdag.

Sovmorgon...

Idag hade jag sovmorgon. Orkade inte masa mig upp när klockan ringde. Vaknade när sköterskan som kom för att ge Mike sprutan, ringde på dörren vid niotiden. Mike öppnade med kontrollen så jag behövde inte stappla upp.

Vilket underbart väder! 29 grader varmt. Satt ute i solen en stund. Promenerade på gården med mitt betastöd (gåbock). Det går så där. Förra året vid den här tiden gick jag mycket bättre, men då hade jag hårdtränat hela våren – och hade inte lika ont i höften. Det känns litet jobbigt att det är svårare att gå igen. Men när höften blir fixad hoppas jag komma tillbaka!
Mike ute på äventyr idag. Han körde ett varv runt gården i rullstolen. Det tog nästan lika lång tid för honom som det gjorde för mig att gå runt förra året. Mer träning behövs för honom också.

James åkte på road trip till Gränna med Freddy och Camilla. Skönt för honom att komma ifrån ett tag och få koppla av från jobb, extrajobb och handikappade föräldrar som behöver hjälp med en massa saker. Det var bara över dagen, men ändå. Man får vara tacksam för det lilla!

Stessigt värre...

Härligt att vara ledig idag. Fast uppvaknandet blev litet abrupt. Hade precis vaknat när telefonen ringde. Försökte stappla ut i hallen så fort som möjligt, men innan jag hunnit ut slutade telefonen ringa och Mikes mobil ringde i stället. Tillbaka in i sovrummet. Hittade så klart inte telefonen. Gick till toaletten och när jag var där inne plingade det på dörren. Det var sköterskan som kom för att ge Mike sprutan. De brukar oftast komma vid kvart i nio – nio. Den här kom halv nio! Jag hojtade så högt jag kunde att jag skulle komma snart, men hon ryckte i dörren och plingade igen – nästan som Tusse brukar göra. Det blev änna stessigt!
När hon gett Mike sprutan och gått blev det en stunds andrum så jag kunde klä på mig innan hemtjänsten kom vid kvart i tio. Puh.
Satt ute en hel del i det fina vädret. Var på Ica och handlade litet.
Ringde AF vid halv tre. Handläggaren skulle återkomma vid fyra. Ringde igen och fick prata med honom. Men han hade fortfarande inte fixat beslutet, visste inte var han hade mina papper och hade fortfarande inte fått svar på hur jag ska ta mig till och från praktikplatsen. Jag ska börja på måndag är det meningen!