Varit och fått mitt sår omplåstrat på Landvetter vårdcentral. Sköterskan sade att det gått igen helt och hållet nu, så jag behöver inte komma tillbaka. Halleluja! Bara litet drygt två månader (tio veckor så när som på två dagar) efter operationen är det äntligen läkt. Gött.
Passade på att handla jordgubbar när jag var i Landvetter. 30 kr per kartong. Här hemma kör de med det gamla priset 89.90 kg.
Jag har också ringt sjukgymnastiken. Hade tänkt vänta till efter semestern med att börja träna där, men insåg att det kanske är en bra idé att köra igång så fort som möjligt.
Fick brev från min läkare häromdagen där hon förklarade hur kass min rygg faktiskt är. Vi talades vid i telefon veckan innan och hon förklarade då vad de hittat när de gjorde MR undersökning på ryggen. ”Det är inte konstigt att du har ont i ryggen” sade hon. Det var ett par diskbråck och rätt mycket artros litet här och där. Diskbråcken innebar inte någon ryggmärgspåverkan, tack och lov.
Sjukgymnastiken ringer upp i eftermiddag och jag hoppas att jag kan få en tid snart – fast det är ju semestertider nu, så vi får väl se hur det går…
måndag 30 juni 2014
söndag 29 juni 2014
Att ha litet tur...
I fredags var jag i Borås och visade upp mitt operationssår för kirurgen som opererade mig.
”Bra, bra,”sade han och gjorde tummen upp. ”Du behöver inte komma tillbaka mer. Du kan sköta själv nu.” Sedan smilade han och sade: ”Du har litet tur…”
Hmmm. Över två månader och såret är fortfarande inte riktigt läkt. Tur?
Sedan fattade jag att han menade att jag hade LITET tur i motsats till tur eller mycket tur. Det vill säga otur egentligen. Språkförbistring.
Idag är en satans dyster dag. Vaknade nervös och mådde pyton. Det har inte blivit mycket bättre under dagen. Hur kommer det sig att man plötsligt en dag känner det som om man har lust att hoppa av alltihop? Att man inte har lust med någonting och tycker så synd om sig att tårarna och snoret bara rinner. Varför blir det så? Utan någon anledning alls.
Plötsligt känns allt så fruktansvärt jobbigt. Man ORKAR bara inte. En sådan dag är det idag. Vet inte vad som skulle kunna pigga upp mig. En miljonvinst? Tror inte ens det skulle hjälpa. Fast man vet ju inte. Dessvärre lär jag inte få reda på om det skulle hjälpa heller. Har inte ens spelat på någonting där man kan vinna… då blir det skitsvårt.
”Bra, bra,”sade han och gjorde tummen upp. ”Du behöver inte komma tillbaka mer. Du kan sköta själv nu.” Sedan smilade han och sade: ”Du har litet tur…”
Hmmm. Över två månader och såret är fortfarande inte riktigt läkt. Tur?
Sedan fattade jag att han menade att jag hade LITET tur i motsats till tur eller mycket tur. Det vill säga otur egentligen. Språkförbistring.
Idag är en satans dyster dag. Vaknade nervös och mådde pyton. Det har inte blivit mycket bättre under dagen. Hur kommer det sig att man plötsligt en dag känner det som om man har lust att hoppa av alltihop? Att man inte har lust med någonting och tycker så synd om sig att tårarna och snoret bara rinner. Varför blir det så? Utan någon anledning alls.
Plötsligt känns allt så fruktansvärt jobbigt. Man ORKAR bara inte. En sådan dag är det idag. Vet inte vad som skulle kunna pigga upp mig. En miljonvinst? Tror inte ens det skulle hjälpa. Fast man vet ju inte. Dessvärre lär jag inte få reda på om det skulle hjälpa heller. Har inte ens spelat på någonting där man kan vinna… då blir det skitsvårt.
tisdag 24 juni 2014
Mycket tålamod - en nödvändighet
Hejåhå. Tur man är utrustad med mycket tålamod. I torsdags skulle en läkare från Medicinmottagningen på Sahlgrenska ringa Mike. Någon gång mellan 9 och 15. Vi höll oss inne hela dagen. Och väntade. Och väntade. Och väntade…
Ingen ringde så klart. Tjugo minuter i fyra försökte Mike ringa mottagningen, men kopplades hit och dit och sedan kopplades han bort. Fullkomligt hopplöst företag.
I går gjorde han ett nytt försök. Man hamnar hos något som heter Kontaktpunkten
( något som sägs underlätta patienternas kontakter med sjukvården. Ha, ha, ha.) De har telefontid mellan 7.30 och 17, enligt hemsidan. Men inte i verkligheten på sommaren. Då stänger de klockan ett.
Jag skrev ett mail till någon som man kunde klaga på vården hos. Hör och häpna några timmar senare ringde samme man för att reda ut begreppen. Imponerande. Enligt honom hade läkaren ringt FLERA gånger. På ett gammalt mobilnummer i stället för hemtelefonen. Man kan tycka att en utbildad läkare borde ha så pass mycket sunt förnuft att han testade med det andra telefonnumret då.
Mike fick uppmaningen att ringa Kontaktpunkten idag igen. Det gjorde han. När han äntligen kom fram dit fick han veta att en sjuksköterska skulle ringa upp honom. Ingenting är lätt fixat i dagens sjukvård. Efter ett par timmar ringde en sköterska. Mycket defensiv, om man säger så. Enligt henne hade läkaren bara haft tillgång till det gamla mobilnumret! På pappret de skickat ut till Mike angående doktorns telefonsamtal står de dock att de ska ringa på vårt hemnummer eller mobilnumret
(som inte längre är i bruk).
Nu fick hon kontakta läkaren för nytt telefonsamtal – eller ett besök.
”När blir det då?”
”Ingen aaaaaaaning.”
Ridå.
Som sagt. Tur vi är utrustade med mycket tålamod.
Ingen ringde så klart. Tjugo minuter i fyra försökte Mike ringa mottagningen, men kopplades hit och dit och sedan kopplades han bort. Fullkomligt hopplöst företag.
I går gjorde han ett nytt försök. Man hamnar hos något som heter Kontaktpunkten
( något som sägs underlätta patienternas kontakter med sjukvården. Ha, ha, ha.) De har telefontid mellan 7.30 och 17, enligt hemsidan. Men inte i verkligheten på sommaren. Då stänger de klockan ett.
Jag skrev ett mail till någon som man kunde klaga på vården hos. Hör och häpna några timmar senare ringde samme man för att reda ut begreppen. Imponerande. Enligt honom hade läkaren ringt FLERA gånger. På ett gammalt mobilnummer i stället för hemtelefonen. Man kan tycka att en utbildad läkare borde ha så pass mycket sunt förnuft att han testade med det andra telefonnumret då.
Mike fick uppmaningen att ringa Kontaktpunkten idag igen. Det gjorde han. När han äntligen kom fram dit fick han veta att en sjuksköterska skulle ringa upp honom. Ingenting är lätt fixat i dagens sjukvård. Efter ett par timmar ringde en sköterska. Mycket defensiv, om man säger så. Enligt henne hade läkaren bara haft tillgång till det gamla mobilnumret! På pappret de skickat ut till Mike angående doktorns telefonsamtal står de dock att de ska ringa på vårt hemnummer eller mobilnumret
(som inte längre är i bruk).
Nu fick hon kontakta läkaren för nytt telefonsamtal – eller ett besök.
”När blir det då?”
”Ingen aaaaaaaning.”
Ridå.
Som sagt. Tur vi är utrustade med mycket tålamod.
måndag 23 juni 2014
Shaken (not stirred)...
Lillasysters födelsedag idag.
Har varit på vårdcentralen i Landvetter för att få mitt operationssår omlagt. Sköterskan tycker att det ser väldigt bra ut nu. Fick ny tid till nästa måndag, eftersom jag ska till Borås sjukhus och visa upp såret för operatören på fredag. Mike fick sitt waranprov taget.
Sedan åkte vi till Mölnlycke för att hämta mitt handikpparkeringstillstånd.
Jag hatar Mölnlycke centrum! Mellan Kulturhuset och Kommunhuset är det bara gatsten hela vägen. Där har jag skumpat omkring med min rullstol. Shaken (not stirred!) kan man väl gott säga att jag var innan jag var tillbaka på parkeringen med mitt nya p-tillstånd. Ringde kommunens växel innan för att höra om det fanns någon handikapparkering nära kommunhuset, men den som svarade svävade litet på målet, så jag parkerade utanför Kulturhuset.
Jag blir fullständigt vansinnig när jag tänker på att mina skattepengar gått till att göra Mölnlycke centrum så otillängligt som möjligt för folk i rullstol och folk som har svårt att gå och behöver använda rullator/kryckor/käpp.
Jag undviker Mölnlycke så mycket jag kan, trots att det är ”min centralort”. Det känns verkligen inte som ”min” längre.
Eftersom jag sitter med i Rådet för funktionshinderfrågor vet jag att det här med gatsten/vägbeläggning är uppe på agendan så fort det ska byggas/byggas om någonstans. Vi påpekar ALLTID att det inte bör sättas gatsten! Hjälper det? Inte ett skit! Ofta undrar jag varför det finns ett Råd för funktionshinderfrågor – ingen bryr sig ju om vad vi säger i alla fall…
Har varit på vårdcentralen i Landvetter för att få mitt operationssår omlagt. Sköterskan tycker att det ser väldigt bra ut nu. Fick ny tid till nästa måndag, eftersom jag ska till Borås sjukhus och visa upp såret för operatören på fredag. Mike fick sitt waranprov taget.
Sedan åkte vi till Mölnlycke för att hämta mitt handikpparkeringstillstånd.
Jag hatar Mölnlycke centrum! Mellan Kulturhuset och Kommunhuset är det bara gatsten hela vägen. Där har jag skumpat omkring med min rullstol. Shaken (not stirred!) kan man väl gott säga att jag var innan jag var tillbaka på parkeringen med mitt nya p-tillstånd. Ringde kommunens växel innan för att höra om det fanns någon handikapparkering nära kommunhuset, men den som svarade svävade litet på målet, så jag parkerade utanför Kulturhuset.
Jag blir fullständigt vansinnig när jag tänker på att mina skattepengar gått till att göra Mölnlycke centrum så otillängligt som möjligt för folk i rullstol och folk som har svårt att gå och behöver använda rullator/kryckor/käpp.
Jag undviker Mölnlycke så mycket jag kan, trots att det är ”min centralort”. Det känns verkligen inte som ”min” längre.
Eftersom jag sitter med i Rådet för funktionshinderfrågor vet jag att det här med gatsten/vägbeläggning är uppe på agendan så fort det ska byggas/byggas om någonstans. Vi påpekar ALLTID att det inte bör sättas gatsten! Hjälper det? Inte ett skit! Ofta undrar jag varför det finns ett Råd för funktionshinderfrågor – ingen bryr sig ju om vad vi säger i alla fall…
fredag 20 juni 2014
En bra midsommarafton
Vi har hunnit med mycket idag på midsommarafton. Först rakade och klippte jag Mike. Sedan duschade han medan jag fixade frukost.
Därefter ägnade vi ett par timmar åt städning och eftersom inga andra stollar ville tvätta på midsommarafton hade vi tvättstugan för oss själva från två till elva på kvällen, om vi hade velat. Tvätten var dock färdig vid sextiden. Då hade vi också hunnit handla och förbereda middagen bestående av sill, potatis, rökt lax, ägg med räkor och Ålborgs Jubileums.
När Mike diskat och maten hunnit sjunka undan något blev det kaffe och hembakad mandelkaka med jordgubbar på uteplatsen på framsidan av lägenheten. Eftersom klockan hunnit bli litet drygt sju på kvällen var det där solen befann sig – och följdaktligen vi också. Regnet, som utlovats, höll sig borta hela dagen. Det är vi bara tacksamma för. Det blev en riktigt bra midsommarafton kan man väl säga. Fast inte mycket dragspelsmusik.
Katterna har varit ute ganska mycket och både de och vi är rätt så trötta nu. Mike har krupit till kojs medan jag kollat färdigt på TV. Katterna slumrar sött.Nu dags för sängen. Borde somna rätt gott i kväll… Fast man vet aldrig.
söndag 15 juni 2014
Fars i Larv
I går var vi ute och roade oss kungligt! Vi var och hälsade på Linda och Jonas i Tråvad. Kusin Karin var också där förstås och vi blev alla bjudna på jättegod middag.
Vi sextiden åkte vi till Teaterladan i Larv där det vankades fars i form av pjäsen Lånta fjädrar. Både Linda och Jonas spelar i pjäsen och kusinen har varit producent, så det var rena familjeprojektet.
Uppsättningen var så djäkla bra. Man kunde inte tro att det var ettt gäng teateramatörer på scenen. Hur proffsiga som helst. Jonas var fullkomligt outstanding som herr Hörnberg.
I pausen blev vi bjudna på kalkontallrik för att det var premiär. I fortsättningnen kan folk beställa – och betala för – kallkontallriken. Vi hade alltså tur.
Det var härligt väder, men i pausen fick James hämta våra jackor i bilen för då hade det börjat bli litet kallt i ladan.
Vid 10-tiden på kvällen begav vi oss hemåt efter en riktigt lyckad dag. Fantastiskt kul.
Jag blev så inspirerad av gårdagens äventyr att jag tränade ganska flitigt på altanen idag. Det blev 3 gånger tio minuter med betastödet och det kändes väldigt bra.
Vi sextiden åkte vi till Teaterladan i Larv där det vankades fars i form av pjäsen Lånta fjädrar. Både Linda och Jonas spelar i pjäsen och kusinen har varit producent, så det var rena familjeprojektet.
Uppsättningen var så djäkla bra. Man kunde inte tro att det var ettt gäng teateramatörer på scenen. Hur proffsiga som helst. Jonas var fullkomligt outstanding som herr Hörnberg.
I pausen blev vi bjudna på kalkontallrik för att det var premiär. I fortsättningnen kan folk beställa – och betala för – kallkontallriken. Vi hade alltså tur.
Det var härligt väder, men i pausen fick James hämta våra jackor i bilen för då hade det börjat bli litet kallt i ladan.
Vid 10-tiden på kvällen begav vi oss hemåt efter en riktigt lyckad dag. Fantastiskt kul.
Jag blev så inspirerad av gårdagens äventyr att jag tränade ganska flitigt på altanen idag. Det blev 3 gånger tio minuter med betastödet och det kändes väldigt bra.
söndag 8 juni 2014
En glädjedag
Varit och grattat storasyster Pyttan idag. Hon fyller 70 på tisdag. (Himmel så gammalt). Det var första gången sedan jag hamnade i rullstol, för sex år sedan, som jag tog mig in hos dem.
Åsa var hemma från Spanien och hade med sig Moa (som flugit hem från Filippinerna). Vilken fantastiskt rolig överraskning. Att Åsa skulle komma hem visste jag ju, men inte att Moa skulle komma med.
Grethe, som jag inte sett sedan Tusses begravning för drygt två år sedan, var också där för att gratta tillsammans med dotter Karin.
Ola, med sina två pojkar var också där, liksom Dag med fru och tre barn. En glädjedag idag alltså.
Fick också tillfälle nu att se deras omgjorda kök, som blivit kanonfint.
James körde oss upp och hämtade oss en dryg timma senare, han skulle börja jobba halv fyra så det blev litet stessigt på slutet kan man väl säga. Hoppas att han inte blev jättesen till jobbet.
Jag blev så inspirerad av att kunna ta mig in hos Pyttan o Elmer (6-7 trappsteg upp till ytterdörren och promenad från grinden och in till huset) att jag gåtränade på altanen när vi kom hem. Lika bra att köra på när man har flyt. Rätt så nöjd med mig själv idag. Det kan man väl få lov att vara, eller?
I veckan har vi bokat vår semesterresa till Scotland/Wales. Åker med båt från Esbjerg i Danmark den 20 augusti och reser hem 6 september. Vi har också bokat stuga i Wales en vecka. Nu börjar jag snart tro på att det är sant att vi ska åka…
Tur att vi åker nu, för linjen Esbjerg – Harwich ska också läggas ned. Det innebär att ska man ta sig med bil till Storbritannien framledes måste man åka färja från Holland eller Frankrike. Dumt.
Åsa var hemma från Spanien och hade med sig Moa (som flugit hem från Filippinerna). Vilken fantastiskt rolig överraskning. Att Åsa skulle komma hem visste jag ju, men inte att Moa skulle komma med.
Grethe, som jag inte sett sedan Tusses begravning för drygt två år sedan, var också där för att gratta tillsammans med dotter Karin.
Ola, med sina två pojkar var också där, liksom Dag med fru och tre barn. En glädjedag idag alltså.
Fick också tillfälle nu att se deras omgjorda kök, som blivit kanonfint.
James körde oss upp och hämtade oss en dryg timma senare, han skulle börja jobba halv fyra så det blev litet stessigt på slutet kan man väl säga. Hoppas att han inte blev jättesen till jobbet.
Jag blev så inspirerad av att kunna ta mig in hos Pyttan o Elmer (6-7 trappsteg upp till ytterdörren och promenad från grinden och in till huset) att jag gåtränade på altanen när vi kom hem. Lika bra att köra på när man har flyt. Rätt så nöjd med mig själv idag. Det kan man väl få lov att vara, eller?
I veckan har vi bokat vår semesterresa till Scotland/Wales. Åker med båt från Esbjerg i Danmark den 20 augusti och reser hem 6 september. Vi har också bokat stuga i Wales en vecka. Nu börjar jag snart tro på att det är sant att vi ska åka…
Tur att vi åker nu, för linjen Esbjerg – Harwich ska också läggas ned. Det innebär att ska man ta sig med bil till Storbritannien framledes måste man åka färja från Holland eller Frankrike. Dumt.
torsdag 5 juni 2014
En händelserik dag...
En händelserik dag. Först sjukresa ner till Hjälpmedelscentralen i Mölndal för att testa rullstol med Freewheel (ett större hjul fram på rullstolen, som gör att man kan köra i litet mer oländig terräng; på gräsmattor, grusgångar, i snö och på skogsstigar till exempel). Fick testa att köra på gräsmatta och det var en häftig känsla att kunna köra utan problem på en blöt gräsmatta…
Enda problemet är att Freewheel inte kan monteras på en rullstol med fotplattor som går att fälla upp. Måste vara fotbåge på rullstolen för att det ska funka. Och då kan jag inte vända och backa upp för litet brantare backar med hjälp av benen som jag gör idag. Ska få testa en sådan rullstol i sommar någon gång. Krävs litet träning för att köra rullstolen med Freewheel dock.
När jag var klar på HMC kom James och hämtade mig och vi åkte till Trädgårdsföreningen i Göteborg för att möta lillebror Nennes näst yngste son, Sebastian, som tog studenten idag. Knökafullt med folk runt stora scenen, men vi lyckades hitta familjen. Alla Nennes barn – och barnbarn – var där. Himla kul att se dem allihop.
Syster Pyttan och Elmer var också där, men dem såg vi bara i vimlet.
Eftersom jag inte kan ta mig in hos Nenne (massa trappor) så åkte vi till Allum för att handla litet efter mötet med den unge studenten.
Var hemma först vid 6-tiden, så det var en lång dag för mig, som åkte hemifrån klockan nio.
Enda problemet är att Freewheel inte kan monteras på en rullstol med fotplattor som går att fälla upp. Måste vara fotbåge på rullstolen för att det ska funka. Och då kan jag inte vända och backa upp för litet brantare backar med hjälp av benen som jag gör idag. Ska få testa en sådan rullstol i sommar någon gång. Krävs litet träning för att köra rullstolen med Freewheel dock.
När jag var klar på HMC kom James och hämtade mig och vi åkte till Trädgårdsföreningen i Göteborg för att möta lillebror Nennes näst yngste son, Sebastian, som tog studenten idag. Knökafullt med folk runt stora scenen, men vi lyckades hitta familjen. Alla Nennes barn – och barnbarn – var där. Himla kul att se dem allihop.
Syster Pyttan och Elmer var också där, men dem såg vi bara i vimlet.
Eftersom jag inte kan ta mig in hos Nenne (massa trappor) så åkte vi till Allum för att handla litet efter mötet med den unge studenten.
Var hemma först vid 6-tiden, så det var en lång dag för mig, som åkte hemifrån klockan nio.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)