Storm och ösregn

RESA MED RULLE
Nyss ringde en tekniker från Hjälpmedelscentralen i Mölndal och sade att han hade en arbetsorder på byte av sittyg till min rullstol. Kunde han komma någon dag för att hämta rullstolen för att fixa det? Visst. Om tre veckor då. När jag kommer hem från semestern! Det blir till att ta med den nya rullstolen på resan. Trots att det är svårare att ta sig i och ur den eftersom det är fast fotbåge på den och inte uppfällbara fotplattor som jag är van vid… Hejåhå. Tur de inte hunnit hämta tillbaka den som de egentligen skulle ha gjort.

Ute blåser det halv storm och ösregnar. Känns inte så jättekul. Hoppas det inte blåser lika mycket i morgon när vi ska ut och åka båt!

Snart kommer sonen för att ta med Morris till kattpensionatet. Det känns litet läskigt att lämna bort honom i tre veckor (katten alltså). James skall lämna katten vid tvåtiden. Han slutar jobbet på Landvetter klockan ett, så litet snärjigt blir det. Morris har gnällt och velat gå ut en lång stund på förmiddagen, men nu har han gett upp och gått och lagt sig på min säng. Det gör han rätt i.
Och fjärlirna i magen fladdrar allt mer…

Det närmar sig...

RESA MED RULLE…
Det närmar sig…
Det mesta är fixat nu utom min rullstol som behöver få nytt sittyg, så jag inte plötsligt ramlar ner i backen, eller fastnar i ramen som en fällkniv. Det är hål i tyget, som så klart kommer att spricka mer och mer. Tror i alla fall jag.
Arbetsterapeuten lade en arbetsorder till Hjälpmedelscentralen den 13 augusti. Då ska de ha tre arbetsdagar på sig att fixa till rullstolen. Men finns det möjlighet att missförstå gör man så klart det. Ordern låg som specialanpassning eftersom länkhjulen (de små framhjulen) skulle bytas ut. Då har de hur lång tid på sig som helst att fixa det tydligen.
Jag ringde HMC eftersom ingen hört av sig idag. När jag pratat med dem ringde jag min arbrtsterapeut, som erbjöd sig att ringa till teknikerna direkt på HMC Mölndal. Hon lovade be dem ringa. Det var vid ettiden. Ingen har ringt så klart. Kanske i morgon. Annars får jag ta den nya rullstolen med mig. Trots att den är svårare att ta sig i och ur eftersom det är hel fotbåge och inte uppfällbara fotplattor på den. (Nya rullstolen är å andra sidan extremt lättkörd.)
Alltid är det något som ska djäklas. Fast det är ingen sport om allt bara löper på friktionsfritt.

Mike har varit och inhandlat de mediciner som fattades oss och fått sitt waranprov taget. Nu gäller det att ringa sjukhuset i morgon och få reda på hur hans prov låg.
I morgon ska också Morris tas till kattpensionatet i Stockabäck, Rävlanda.
I kväll har vi haft pow wow-möte om Tussie, som dels vår snälla granne Kerstin, dels bästa syster och svåger lovat hjälpas åt att passa. Bitarna faller på plats.

Resa med rulle

Igår åkte James och jag till Autoexperten i Askim för att köpa en litet mindre takbox än den han beställt och fått hemlevererad i veckan som gick.
Det var bara det att företaget var stängt på lördagar över sommaren. Snopna fick vi vända hem igen. James har bestämt sig för att pröva med jättetakboxen innan vi bestämmer slutgiltligt hur vi ska göra.

Idag är det söndag och då har vi som vanligt doserat våra mediciner för veckan. Och sett till att vi packat ner de mediciner vi behöver ha med oss på resan. Mycket piller blir det… Kära nån! Och Mike och jag som hade så roligt åt farmor när hon förr i tiden kom och hälsade på med sin lilla specialresväska fylld med mediciner. Nu kan hon sitta i sin himmel och skratta åt oss.
Vi tvättar också idag, litet grejer som ska med. Och litet annat.
Nervösare och nervösare blir vi i takt med att timmarna går och avresedax närmar sig med stormsteg. Ibland undrar jag litet vad vi gett oss in på. Enklast är ju egentligen att sitta hemma i köket och kolla ut på världen utanför. Fast hur kul är det på en skala? Det har vi trots allt gjort i flera år nu så litet omväxling kan inte skada. Väldigt spännande är det förstås att se hur det funkar att ”resa med rulle” (rullstol alltså). Men eftersom James är både stark och villig ska det väl gå bra hoppas jag…

Fjärilar i magen...

I onsdags for James och jag till Djurkliniken för att får Morris vaccinerad igen. Det gick lätt att få in honom i kattburen, men när Tussie fick se buren började hon yla och skrika som en vansinnig. Hon trodde det var hennes tur att bli infångad och instängd i en bur… Stackars katt vilken traumatisk upplevelse det måste ha varit förra gången vi försökte få iväg henne till veterinären.
Efter veterinärbesöket åkte vi till Jula och köpte ett set med två resväskor till Mike och mig. Vi hade inga resväskor kvar. Det var ett tag sedan vi var ute och reste kan man väl lugnt påstå. Senaste gången jag var i behov av resväska var när jag åkte till Treklöverhemmet i Ljungskile på rehab hösten 2008.

När vi städat lägenheten idag bestämde vi oss för att provpacka. Se hur mycket som får plats i våra relativt små resväskor. Kläder för tre veckor behövs för semestern. Mike får den större resväskan. Vi packade den först. Det får trots allt plats en hel del i väskorna.
Morris kröp ner i en plastkasse som vi haft några nyinköpta t-shirtar i. Det tyckte han var kul. Sedan tittade han lystet på de nya, rena kläderna utan katthår i resväskan, men jag hann stoppa honom innan han hoppade ner i väskan och gosade in sig bland kläderna. Tack och lov.

Det börjar kännas litet nervöst nu. Nu tror vi nästan på att resan ska bli av. Ett väldigt fladdrande av fjärilar i magen… Resfeber kallas det på vanlig svenska.