Majblommedags...

Ytterligare ett litet inlägg idag. Nu är det dags för majblommorna! På eftermiddagen plingade det ganska uppfordrande på dörren. Jag rullade ut i hallen för att öppna. Utanför stod två tjejer – en med en liten grön väska – och jag insåg genast att det var majblommedags.
Den äldre flickan bor i vårt område. Den lilla tjejen, som hade hand om väskan, undrade om jag ville köpa majblommor. Jag sade att jag skulle kolla om jag hade några pengar hemma. Tillbaka till sovrummet där plånboken låg. Jo, det fanns pengar. Passade på att fråga Mike om han också ville ha en majblomma.
När jag rullat ut i hallen igen sade den lilla tjejen: ”Vi tycker så synd om dig, så du får välja vilken blomma du vill gratis plus det du köper”.
Är dom goa eller? Jag blev hysteriskt full i skratt, men var tvungen att hålla mig tills de gått.
Jag förklarade att de inte kunde ge bort majblommorna. Då skulle inte redovisningen till skolan stämma. Det förstod hon.
Denna lilla tjej, med det stora hjärtat, gick i nollan. Ska de fylla sju i år då eller? Inte särskilt vuxna för att handskas med en massa pengar tycker jag. Majblommorna är inte precis billiga nu för tiden. När jag sålde majblommor – för hundra år sedan ungefär – kostade de 25 öre styck. Nu kostar de en tjuga tror jag. Jag slog på stort och köpte två majblommepins. Det blev en hundring jämt. Märk väl att jag bestämt mig för pins-varianten innan det lilla hjärtegrynet erbjöd mig vilken majblomma jag ville, helt gratis!

Mycket prylar är det...

I lördags var vi uppe i huset för att dela prylar vi fyra syskon. Det var jobbigt som sjutton. Fast det gick betydligt bättre än jag befarat. Jag hade oroat mig i onödan – som så många gånger förr. Men mycket ilska och andra känslor vällde upp när man såg huset inifrån igen – och alla prylar.
Eftersom jag inte har så mycket plats valde jag mindre prylar bland annat två rokokostolar och ett litet sybord samt ett par blå porslinslampor. Morfar gjorde lamporna av två porslinskrukor som pappa köpt med sig hem från Ostasien någonstans. Sådana man sålde syltad ingefära i. De fanns alltså med redan på Birkagatan i Göteborg och innebar nostalgi plus plus för min del. Tog också en litet halvtrasig porslinsskål med lock. Den brukade mamma ha karameller i. När jag var liten och låg sjuk fick jag ta EN karamell ur den när jag tagit min fruktansvärt illasmakande medicin. När mamma återgått till köket på pensionatet och lämnat mig åt mitt öde, i min säng i annexet, brukade jag smyga upp, klättra upp och ställa mig på armstöden till en fåtölj som stod framför chiffonjén. Väl uppe sträckte jag mig på tå och lyckades nå karamellburken som stod längst upp, där försåg jag mig med ytterligare en karamell eller två. Sån var jag!
Det blev också några tavlor som min morfar och morbror målat. Glädje över dem.
Vi orkade inte hela vägen så vi får ta en vända till med delning, innan vi släpper loss alla våra barn i huset.
Idag har Mike åkt till Sahlgrenska igen för att ta prover. Han har fortfarande inte fått något svar från sjukhuset på vad det var för fel på den bortopererade testikeln. En vecka skulle det dröja innan han fick besked. Visst det har varit påsk, men idag är det TVÅ veckor sedan operationen. I går fick han ett papper som talade om att läkaren som opererade skall ringa honom den 4 maj. Över en månad efter operationen! Bra jobbat Sahlgrenska.
Snön lyser vit på taken
(endast tomten är vaken...)
Och det är den 17 april. Heja, heja!

Dyster spådom...

I går var Mike på Sahlgrenska för att ta prover. Något slags hormonprov. Han har, precis som kvinnor i övergångsåldern, drabbats av svettningar av och till. Det var väl något som ingick i paketet med att ta bort den ena testikeln kanske. Provtagning en vecka efter operationen – och 14 dagar efter – var inplanerat från början.
Vad som inte var inplanerat var att han skulle få en stor blödning i magen, där de gick in för att ta bort den sjuka testikeln. De senaste dagarna har han haft mer ont än när han kom hem nyopererad. Magen har sett ut som om han blivit sparkad. I måndags var den också hård och svullen.
När han ändå var på Sahlgrenska gick han upp till urologmottagningen som – på nåder och ganska motvilligt – bestämde sig för att titta på honom. När sköterskan såg hans mage skickade hon efter jourläkaren som kom och undersökte honom. De gjorde ett ultraljud och kunde utesluta infektion. Enligt läkaren hade Mike en stor blödning i magen – något som kroppen själv får ta hand om. Och: ”Det kan bli mycket värre innan det blir bättre!” sade läkaren uppmuntrande.
Idag mådde Mike litet bättre i sin mage – får hoppas att det håller i sig och att läkarens dystra spådom inte slår in!

Inte mycket sömn...

I Torsdags var jag hos tandläkaren. Enligt kvittot fick jag rådgivning, fluorsköljning och professionell rengöring av tänderna. Det kostade 145 spänn. Själva undersökningen, som tog cirka 15 minuter, samt 4-5 röntgenbilder kostade 880 kronor. Jag ifågasätter starkt de 145 kronorna. Det enda tandläkaren gjorde var att fråga om jag sköljer med fluor! Det var en dyr fråga tycker jag. Om tandläkaren vid något annat tillfälle kommer att ställa frågor, vill jag först veta vad de kostar. Det är dyrt nog att gå till tandläkaren utan 145-kronorsfrågor!

I natt har vi inte sovit många timmar. Oro inför Mikes operation i morgon. Dessutom höll en liten mus oss sällskap. Om Tussie haft med sig den in vet jag inte men inne var den och katten satt och vaktade. Både i det till bredden överbelamrade sovrummet och sedan ute i hallen vid skohyllan, dit musen tog sin tillflykt. Och jag gick upp och satte mig vid datorn vid halv fyra, eftersom jag inte ville dela sovrum med en mus. När James körde Mike till sjukhuset vid halv sju gick jag in och lade mig i James rum och stängde dörren. Äntligen litet sömn.

Idag har Mike opererats. Den ena testikeln är borttagen. Nu kan han inte kissa! Men de skickade hem honom från sjukhuset ändå. Med kateter och inbokat återbesök i morgon. Man kan ju tycka att det hade varit smart att behålla honom på sjukhuset i stället – men så enkelt ska man inte ha det. Hur skulle det se ut. Nu blir det en ny resa till Sahlgrenska i morgon. Det är roligt nästan jämt.

Tuffa tider...

I lördags var Mike och jag och provade ut nya glasögon. Första gången på sju år!!! Inte konstigt att man börjat se litet suddigt. I vanliga fall har jag bytt glasögon vartannat eller vart tredje år. Men det fina erbjudandet progressiva glasögon för 795 kronor gällde så klart inte oss. Våra glas kostade mer, så priset för våra glasögon blev litet drygt 2000 kronor per styck. Häpp!

Det är tuffa tider för närvarande. Tidigt i går morse, vid halv sextiden, opererades älskade Linda (kusinbarnet som James kallar storasyster) på Sahlgrenska sjukhuset. Levertransplantation. Fy vad oroliga vi var alla tre här hemma. Operationen gick i alla fall bra, men hon har en tuff tid framför sig. Vi ber för hennes tillfrisknande.

I morgon ska Mike in och operera bort den ena testikeln, som de hittat en tumör i. Hela tiden är det något man oroar sig för. Tänk om allt plötsligt skulle bli lungt och skönt och väldigt bra på hälsofronten. Då skulle man väl oroa sig för det!
James har tagit ledigt från jobbet i morgon för att kunna köra – och hämta – Mike. Operationstiden är satt till halv åtta på morgonen. Om allt går som det ska får Mike åka hem igen på eftermiddagen.

Idag har jag varit och klippt mig. Det var skönt att bli av med det ”långa” håret!