Benen räckte inte ner...

Var och hälsade på Mike på sjukhuset igår. Precis när jag kom skulle de byta bandage, för andra gången den dagen. Det hade läckt så mycket vätska från såren på låret så att det läckt igenom.
Ett specialfordon från Färdtjänst hämtade mig hemma. Det är en buss med ramp. Sådant fordon behöver jag inte! Vill inte gärna åka med dem heller eftersom det är dåligt med rygg/nackstöd när man sitter kvar i rullen. Det finns också 4-5 vanliga säten. Bestämde mig för att flytta över till ett säte.
Det ångrade jag hela vägen ner till Sahlgrenska. Mina korta ben räckte inte ner till golvet. Fruktansvärt obekvämt att sitta och dingla med fötterna i luften. Stundtals kasade jag fram litet på sätet för att nå ner med tårna. Då höll säkerhetsbätet på att strypa mig. Ingen njutbar resa precis. Var glad när vi äntligen var framme och jag kunde flytta tillbaka till min rullstol igen.
Jag hade tagit med mig kaffe hemifrån. Gillar inte sjukhuskaffet (automat) något vidare. Tyckte Mike skulle få litet riktigt kaffe dagen innan han skulle opereras. Han har trots allt varit på sjukhus i över två veckor nu.
Egentligen skulle han opererats idag, men det blev inget med det. Mer akuta ärenden (patienter) hade kommit in, så han får vänta tills nästa vecka någon gång.
Idag har han pratat med doktorn och senaste tipset är att det blir operation på onsdag i nästa vecka. Hejåhå.
James hämtade mig på sjukhuset och kom upp och hälsade på sin far en stund, så jag slapp åka Färdtjänst hem. Skönt.

Motsträvig handläggare

Färdtjänstbilen kom prick klockan 12, precis som utlovat. Höll på att ramla ur rullstolen i pur förvåning. Jag var på Sahlgrenska i god tid för det inbokade vårdplaneringsmötet.
Som befarat ansåg kommunens handläggare att det skulle fungera bra för Mike om han kommer hem. Trots att han inte klarar toabestyren själv. Motsträvig är bara förnamnet på handläggaren.När vi protesterade och sade att det inte skulle fungera eftersom han inte klarar toalettbesöken själv sade hon:
"Nej, men då kan man utöka Hemtjänsten... så att de kommer, kanske varannan timma."
Och vad hjälper det om han behöver gå på toaletten vid andra tidpunkter än när Hemtjänsten är här.
Sjuksköterskan från Hemsjukvården försökte få medhåll från sköterskan från avdelningen att det bästa är att komma till sin hemmiljö, med tanke på infektionsrisk. Det höll den lilla ängeln från avdelningen inte alls med om. God Bless her! Det hade hon aldrig hört talas om.
Så småningom gick handläggaren med på att det kanske kunde vara bra med korttidsboende "under en vecka eller så".
När de fick höra att Mike inte ska opereras förrän på fredag (om allt är OK för operation) och inte beräknas vara färdigbehandlad förrän tidigast tisdag i nästa vecka tyckte handläggaren att tills dess kanske han var så bra så att han kan klara sig själv hemma! De skulle ha kontakt med sköterskan någon gång i nästa vecka.

Efter mötet frågade Mikes sköterska vad vi tyckt om mötet. Jag sade som det var att man får en känsla av att kommunen inte vill ha folk på korttidsplatser - om det går att undvika. Hon höll med, klappade Mike på axeln och sade tröstande att han skulle försöka att inte oroa sig. De skulle trycka på angående korttidsplats när de pratar med kommunen nästa vecka. Heja henne!
Vid halv femtiden åkte jag ner till entrén för att vänta på taxin, som skulle hämta mig 16.40. Medan jag väntade körde jag litet racerrulle i de, vid den här tiden, ganska tomma korridorerna. Hej vad det går undan på de släta stengolven. Jag kör om de promenerande i parrafart. Härligt!

Det är litet tungt nu...

Det är litet tungt just nu. Maken ligger på Sahlgrenska sjukhuset, plastikkirurgen, efter en allvarlig brännskada på mage och lår bland annat. Han lyckades tippa en kastrull med kokande vatten och potatis i knät i tisdags eftermiddag. Det var bara att åka in till sjukhuset. Valet föll på Östra sjukhuset där de behöll honom över natten. Dagen därpå skickade de honom till plastikkirurgen på Sahlgrenska. Där opererades han i torsdags morse. De täckte brännskadan med grisskinn och hoppas att hans eget skinn ska växa ut, gör det inte det måste han genomgå skinntransplantion. Eftersom det är rätt stora områden som brännskadats blir det stora områden som kirurgen måste plocka skinn ifrån. Hoppas det självläker!
Var och hälsade på honom igår. Han var vid ganska gott mod, trots en djäkla smärta i det skadade området.
Tänkte åka och hälsa på honom i morgon igen. Det blir långsamt på sjukhuset så klart. De pratar redan om att skicka hem honom i nästa vekca någon gång. Trots att han inte klarar toabestyren själv, trots att han behöver få såren omlagda varje dag, trots att…
Han kan helt enkelt inte komma hem. Det funkar inte praktiskt hemma. Hoppas han får komma till något korttidsboende i så fall…

Typiskt att det här skulle hända. Han mådde hyfsat bra innan. Och vi hade precis firat hans 70-årsdag på lördagen med stora delar av familjen på plats. 27 personer sammanlagt i lägenheten samtidigt. Fattar inte hur vi fick plats, fast de mindre barnen (fem – sex stycken) spenderade mesta tiden utomhus på lekplatsen.

Har sagt till Mike att han måte begära vårdplanering innan de skickar hem honom. Det har man tydligen rätt till. Säger vår hemtjänstsamordnare. De kan ju inte bara skicka hem Mike utan att vi vet hur det rent praktiskt ska fungera… eller det kanske de kan.