Magister Bruno

I går var James och jag på begravning i Hindås kyrka. Min gamle lärare och vår granne sedan många år, Bruno, begravdes. Mer fantastisk lärare får man leta efter. Jag hade honom från fjärde till sjätte klass. Han lärde mig, bland mycket annat, hur viktigt det var att sätta kommatecken på rätt ställe. Livsavgörande kan det vara.
En man som var dömd till döden i USA hade begärt nåd av guvenören. Strax innan avrättning skickade guvenören följande telegram till fängelsedirektören: Uppskjut, ej avrättning. Telegrafisten som skickade telegrammet skrev: Uppskjut ej, avrättning.
Mannen avrättades. Så kan det gå om kommatecknet placeras fel.
När jag gick i skolan, på stenåldern, skulle man sjunga upp varje termin för att läraren skulle kunna sätta betyg i musik. Första gången jag skulle sjunga upp grät jag, eftersom jag absolut inte ville sjunga (visste redan då hur illa det lät). Magistern satt vid orgeln. Han spelade och jag sjöng inte. Till slut frågade han: Vill du inte sjunga, Elisabet? Skakning på huvudet, hopknipen mun, tårar rinnande… Nej då struntar vi i det. Det får bli B- i betyg.
Varje termin upprepades proceduren. Magistern och jag i klassrummet. Vill du sjunga, Elisabet? Nej. Då struntar vi i det. Det blir B-. Blir det bra?

Det var aldrig tråkigt att gå i skolan när man hade magister Bruno. Han gjorde skolarbetet roligt och han hade en fantastisk förmåga att göra även tråkiga saker intressanta.
De senaste femton – tjugo har vi bott grannar med honom och hans fru. Han har alltid haft tid för en stunds prat, några vänliga ord. Varit uppriktigt intresserad av hur vi har det och hur vi mår. Nu finns han inte mer. Nästan 91 år gammal blev han.
Vi kommer sakna honom.

Tragikomisk kommuntjänsteman

Har idag pratat med chefen för verksamhetsområde Trafik i Härryda kommun, Björn Sundén, angående markarbetena utanför Ica i Hindås. Jag har ju sett att det legat mycket gatsten som väntar på att sättas och blir så klart orolig. Gatsten är skit! Inte bara för mig, som kör rullstol, utan också för folk som har litet svårt att gå. Snubbelrisken är STOR.
Själv har jag kört omkull med rullstolen utanför entrén på Kungälvs sjukhus på grund av trasiga gatstenar. Inte så kul.
Björn Sundén tyckte dock att så länge det inte finns något beslut om att gatsten inte får användas i Härryda kommun så är det OK att sätta det där tjänstemännen anser att det ska vara. Kontakt med Hanidkapprådet i kommunen anser han inte heller behöver tas för ett så litet arbete som utanför Icaaffären. ”Vi kan ju inte kontakta Handikapprådet varje gång en gatsten ska bytas ut någonstans i kommunen.”
Varför kör kommunala tjänstemän med en sådan von oben-attityd? Vad vinner de på att vara tykna mot kommuninnevånare som framför sina synpunkter och ventilerar sin oro över, som de anser, felaktiga beslut? Litet bättre bemötande är aldrig fel.
Dessutom verkade det som om han tyckte att jag skulle vara tacksam för att de lade gatsten och inte gjorde trottoarkanter 6- 7 cm höga i stället!
Alltså, tyst med dig bråkiga kommuninnevånare och var tacksam att vi inte gör det ännu krångligare för dig. Typ.
En dag, Björn Sundén, om du lever och får ha hälsan, blir du gammal och snubbelbent och kommer att ställa dig frågan: Varför satte vi så mycket gatsten överallt?
Under vårt samtal sade han minst tre – fyra gånger att det inte finns något politiskt beslut på att det är förbjudet att sätta gatsten i kommunen.
Tragikomisk är ordet, sade Bill till Bull. Det finns väldigt mycket som kommunen inte beslutat är förbjudet och som vi inte gör bara för att det inte finns något beslut på att det är förbjudet. Man måste inte sätta gatsten bara för att det inte är förbjudet!

Balansorganen ur balans...

I tisdags var Mike på Öron på Sahlgrenska för att göra något slags balanstest. I går var han på Öron igen för att träffa öronläkare. Hon konstaterade att balansorganet i vänsterörat var helt utslaget. Det kan vara en av orsakerna till all yrsel och balansproblem han dragits med det senaste året. Varför det har blivit så kunde hon däremot inte sia om. Högerörat var också drabbat, men inte lika mycket. Det skulle gå att träna upp så att det blir bättre. Nu kommer hon skicka brev till neurolgen så får vi se vad de kommer fram till… att det skulle behöva ta så lång tid att få reda på det här med öronen. Ett år och tre månader!

I går morse kom äntligen glädjebeskedet att Barack Obama blivit omvald till president i USA. Var vaken några timmar tidigt på morgonen – mellan två och halv fem ungefär – efter att ha vaknat och inte kunnat somna om igen. Då kollade jag litet på valvakan på tv. Valet var väldigt jämnt. Ibland ledde Romney ibland Obama. När jag vaknade igen litet senare på morgonen var valet klart och Obama stod som segrare. Tack och lov!