Ibland ska man drabbas av litet tur också...

Det har varit en nervös – och rätt så händelserik vecka.
I fredags (24 juli) bestämde vi oss för att ringa Her Majesty’s Passport Service i Great Britain. Eftersom vi inte hört något från dem sedan vi skickade in Mikes Birth Certificate, för nästan två veckor sedan, tyckte vi att det var läge att kolla om de fått brevet.
Lättare sagt än gjort. I mailet vi fått från dem tidigare fanns ett telefonnummer man kunde ringa om man hade frågor. Det hade vi ju.
Det var bara det att de flesta frågor vi ställde kunde de inte svara på, av sekretesskäl! A dead end, kan man säga. Mannen vi pratade med lovade skicka ett mail till berörd avdelning, som skulle höra av sig till oss senast onsdag.
Vi fick också rådet att man via sin ambassad kan få Emergency Travel Documents. Då kostar det drygt 1100 kronor till plus resa fram och tillbaka till Stockholm då. Man måste nämligen infinna sig personligen för att ansöka om dessa dokument.
Vi började inrikta oss på att det nog inte skulle bli någon resa för vår del. Snopet. Som vi sparat och gnetat. Alla hotell vi bokat och betalt för som man inte skulle få tillbaka pengar för…
James sade till mig att chilla, ta det lugnt, allt löser sig… Bla, bla, bla. Tänkte jag och fortsatte jaga upp mig. Han fick rätt – som vanligt.
I tisdags morse ringde det på dörren kvart över nio.
– Väldigt vad tidig hemtjänsten är idag då, sade jag.
De brukar komma vid kvart i tio – tio på tisdagar och fredag.
Utanför stod en kvinna från DHL med ett gult stort kuvert. Mike fick skriva under att han mottagit försändelsen. Den visade sig innehålla hans pass!
Gissa om vi blev glatt överraskade. Passet var utfärdat den 24 juli. Alltså samma dag som vi ringt. Hade vi inte ringt hade det väl inte blivit något pass än på ett bra tag. Mike ringde sin moster i Wales och berättade att passet kommit. Varvid hon sade: ”Då hade ni tur för nu har pass-folket gått ut i strejk här.”
Häpp! Ibland ska man drabbas av litet tur också…

Kattvaccination med förhinder

Igår skulle vi ta katterna till veterinär för att få dem vaccinerade. Trodde vi. Morris var inte så svår att få tag i och lät sig sättas i transportburen, om än under protest.
Tussie vägrade att låta sig fångas. James fick tag i henne två gånger men hon klöste och sprattlade sig lös och for runt som en vettvilling i lägenheten och gallskrek. Vi var tvungna att ge upp. Körde Morris til Djurkliniken i Partille och fick honom vaccinerad. James frågade om det finns något lugnande/sövande man kan ge katten i maten så att man kan få in henne i buren, men då måste man undersöka hennes hjärta först – och hur skulle det gå till liksom?
Rätt så moluckna åkte vi hem igen. Ringde syster Pyttan som sade att de kan passa katten medan vi är på semester – om de bara är hemma. Det kändes bra. Idag erbjöd sig grannen Kerstin att också ställa upp om vi behövde hjälp. De kanske kan hjälpas åt så blir det inte så betungande.
Häromdagen var jag ute och testade mitt Freewheel till rullstolen. Häftigt. Det gick lätt att köra över gatstenar, som i vanliga fall är en väldigt skumpig resa.
Körde ner på Stationsvägen och fram till Tyringevägen, där jag tänkt ta mig upp en tredjedel av backen och sedan in över skolgården, förbi ICA och hem. Backen var seg. När jag hunnit en bit upp stannade Ove W och undrade om jag ville få hjälp upp. Det ville jag. Han blev förvånad över hur lättkörd rullstolen var.
Idag tog jag en ny sväng, fast utan Freewheel. Över skolgården och så Tyringevägen upp. Den delen av backen är ännu segare en den första tredjedelen. En ung kille stannade sin bil och frågade om jag ville ha hjälp upp, men det ville jag inte eftersom jag var ute för att testa om jag kunde ta mig upp där. Till slut var jag uppe på toppen av backen och var skitnöjd med mig själv. Körde längs med skolgården/kyrkans parkering fram till Reisens backe. Vem möter jag där om inte Morris. Ropade på honom, men han ville inte komma, så jag rullade ner för backen och hem igen. Hann bara hem så vips var Morris där. Inte lätt att vinna över en katt…

Högsommarvärme ...

Ännu en dag med högsommarvärme. Fantastiskt. Hallonen bara exploderar. Nåja, bildligt talat så klart. Men de mognar undan för undan under dagen faktiskt. Underbart.
Första juli var jag iväg och provade ny rullstol och ett så kallat Freewheel.
Rullstolen är helt fantastiskt lättkörd. Den har luftpumpade däck. Det gör en hel del, men stolen i sig är också mer lättkörd. Kanske beror det på stukningen (vinklingen), men lätt gick det när jag fick hem den ett par dagar efter besöket på Hjälpmedelscentralen. Känns som om den rullar av sig själv nästan. Otroligt.
Problemet är bara att för att kunna ha Freewheel (ett stort hjul som man kan hänga på fram) måste det vara fast fotbåge. Det innebär att det är svårare att ta sig i och ur rullstolen. Tror inte jag fixar det i längden…
Bytte hjulen från den nya rullstolen till den gamla för att se om lättkördheten berodde på att det var luftpumpade däck. Den gamla rullstolen gick lättare än tidigare men inte som den nya. Nya rullstolen med luftpumpade däck och uppfällbara fotplattor och sedan strunta i Freewheelet blir nog det bästa…
Får snacka med arbetsterapeuten när hon kommer tillbaka från semestern.

Vi har tagit det lugnt idag i värmen. Katterna söker gärna skuggan. Morris jagar litet flugor mellan varven, till och med rosorna slokar och ser trötta ut, men de luktar gott.