När juldagsmorgon glimmar...

När juldagsmorgon glimmar…
Nåja, det var inte mycket morgon kvar när jag äntligen masade mig ur sängen, men Jesu födelsedag glimmade i alla fall. Strålande solsken, klarblå himmel, lätt pudersnö på marken och taken och fyra minusgrader. Inte för att jag är förtjust i kyla, men underbart med solen och ljuset.
Trots att vi lade oss ganska tidigt igår Mike och jag, sov vi länge idag. Sköööönt.
Nu sitter jag vi köksbordet och ser hur solen, blänker i de diskade vinglasen vi drack ur i går. Väldigt fint.
James kom hem vid sjutiden i morse efter sin jobbnatt och sussar nu sött. Katterna är just för ögonblicket lugna.
Nyss när jag skulle in på toaletten upptäckte jag att Morris låg bekvämt utsträckt i sin fulla längd på matbordet i vardagsrummet. Bord är inte katt-territorier i detta hushåll. Det vet han mycket väl. Han vände sig litet lojt och tittade på mig. Inte det minsta berörd. Jag frågade vad han gjorde på bordet. (Korkat, jag vet.) Följt av ett strängt: Gå ner! Svaret blev att han sakta reste sig i sittande ställning. Inte förrän jag rullade in i vardagsrummet hoppade han ner från bordet. När jag var på armlängds avstånd ungefär.
Duken som vi hade på bordet i går när vi åt, låg kvar på bordet. Tror att Morris tyckte vi bäddat fint åt honom där kanske. Vad vet jag. Mysigt var det i alla fall. Tills jag kom och körde bort honom.

Effektivt!

I går skulle James preparera julgranen med äckeldoft för katter, så att Morris förhoppningsvis skulle låta granen vara ifred i fortsättningen.
Jag satt vid min dator i vardagsrummet, Morris höll på att jaga ett armband som han hittat och James sprutade håller-borta-katter-medel på granen. Den doften håller inte bara borta katter. Efter några minuter fick jag evakuera vardagsrummet. Man kunde inte vistas där. Då hade Morris för länge sedan gett sig iväg någon annanstans. Det stank verkligen! Till slut fick James slänga ut granen på altanen. Sedan fick både altandörr och ytterdörr stå öppna en bra stund för att vädra ut stanken.
När Morris senare skulle gå ut var han väldigt tveksam till att använda altandörren.
I morse, när James kom hem från jobbet, kunde han dock ställa in granen igen. Om medlet fortfarande fungerar återstår att se, men i ett första skede var det i alla fall väldigt effektivt!

Pure magic!

Bara två månader sedan jag skrev sist. Har inte orkat. Nu mår jag äntligen litet bättre. Värken har blivit betydligt mindre. Bland annat efter att en läkare på Sahlgrenska, förra tisdagen, drog ut 7 ml vätska ur den ena axeln och satte en kortisonspruta i den. Efter det kunde jag plötsligt sova. Sov 9-10 timmar tre nätter i rad. Ja, förutom avbrott för toabesök och intag av värktabletter, men ändå.
Har till och med kört rullstol till affären för egen maskin, men det har varit trögt. Jag har hela tiden trott att överansträningen på semestern gjort att jag tappat väldigt mycket i armkraft.
Igår var James och jag på The English Shop i Göteborg och spenderade mycket mer pengar än vi täntkt oss. Som vanligt alltså.
Sedan åkte vi till Ikea för att köpa ny lampa till hallen. Den gamla hade gått sönder. James knuffade mig från parkeringen och in och även inne på Ikea till restaurangen.
När vi skulle handla fick jag köra själv eftersom han hade kundvagnen att köra. Han såg att det gick trögt och frågade om jag behövde hjälp, men jag kämpade på. Sade vid något tillfälle: Fasen vad jag tappat i armkraft sedan semestern.
Idag var jag och klippte mig. När jag var klar och satte mig i James bil igen sade han: Fasen vad platta dina däck är när du sitter i rullstolen. Vad gör man åt det?
Man får kolla upp dem, på en bensinstation till exempel. Vi var ju vägg i vägg med bensinstationen så James körde dit. Mina däck ska ha 7 bars tryck, de hade 2,2!
Inte konstigt att det varit trögt att köra rullstolen. Hejåhå vad korkad en liten gumma kan vara. Plötsligt var armstyrkan tillbaka på nästan normalt. Det gick i alla fall lätt att köra rullstolen igen! Pure magic!
Sonens kommentar: Bra att du plötsligt blev så stark i armarna igen när vi pumpade däcken!