Det är glest mellan inläggen här nu. Dels kan jag skylla på min hand, dels har humöret inte varit på topp precis och skrivlusten har uteblivit.
Efter min lyckade kupp när det gällde besökstid hos handkirurgen på Sahlgrenska. Seglade jag förbi kön på något otroligt vis och fick tid för operation bara två och en halv vecka efter besöket hos specialisten. Två till tre månader skulle det nog ta innan det blev min tur trodde han. Ha! Vad fel han hade. Detta var också en återbudstid. Ibland har man tur.
Den 6 februari var det dags för operation. Det var skönt att få det gjort.
Operationen gick nog bra, förutom att de lyckades skära av en nerv till tummen. Men den sydde de ihop igen och det brukar vara bra prognos på läkning, sade de båda läkarna när de pratade med mig efter operationen.
Under operationen blev jag vansinnigt kissenödig och kände hur paniken steg, liksom pulsen. Narkossköterskan, den underbara ängeln, sade: ”Ta det bara lugnt, vi hjälper dig. Vi har varit med om mycket värre grejer än det här. Slappna av bara.”
”Vi lägger ut blöjor så kan du kissa.” Hur pinsamt var inte det då? Kissa kunde jag i alla fall inte. Det kändes som om blåsan skulle sprängas.
Då föreslog narkossköterskan att de skulle tappa mig. 700 ml urin tappade de ut.
”Inte konstigt att du var kissenödig, ” sade hon. Och pulsen gick ner direkt här nu”, tillade hon med ett stort smil.
Jag hade inte kunnat kissa innan operationen, det var därför det blev så galet.
På eftermiddagen fick jag åka hem. Med högerhanden i bandage och gips.
Allt funkade bra hemma, med hjälp av Mike, tills han tidigt på söndag morgon ramlade och gjorde illa knät och fick åka ambulans in till sjukhuset. Han kom hem efter ganska många timmar. Fortfarande på bår. Han kunde inte stödja på sitt skadade ben. Och så skulle väl jag ta hand om honom då var det tänkt. Jag kunde ju knappt ta hand om mig själv!
Det funkade inte så jättebra.
Vår hemtjänstsamordnare hjälpte oss att få till ett korttidsboende, men Mike kom inte in där förrän på fredagen. Som tur var var sonen ledig ett par dagar från jobbet och ställde som vanligt upp. Tack gode Gud för den unge mannen!
