Svettigt jobb...

Idag har jag varit på Sahlgrenska och träffat min gamla arbetsterpeut och sjukgymnast. Vi skulle kolla hur man kan lägga in rullstolen i bilen. Det kan man inte. Jo, i bagaget förstås. Men eftersom jag inte orkar lyfta rullstolen hel får jag ta isär den och lägga in den i delar.
Såklart var det gassande sol och jättevarmt där jag parkerat bilen. Ingen skugga ens i närheten. Svetten lackade och rann ner i ögonen på mig. Det blev svid i ögonen och svårt att se när jag stretade med rullstolen.

Först tog jag isär rullstolen vid förarsätet och lade in hjulen och andra lösa delar bredvid mig – men att lyfta in resten av rullstolen gick inte. Skönt att få bekräftat att det inte bara är jag som är kass. Det var helt enkelt en fysisk omöjlighet att få in paktet i min bil! Sådant man borde kollat innan man köpte bilen – men jag tror inte någon bilhandlare varit villig att låta mig testa, med risk för att skrapa lacken. AT lade in rullstolspaketet i bagaget. Jag stapplade, iväg till bagageluckan. Hållandes i railen på bilen. Lyckades öppna luckan.

Balanserandes med rumpan på stötfångaren bak utförde jag ekvillibristnumret att montera ihop rullstolen. AT kände sig nog litet taskig när han tyckte att jag skulle testa att demontera rullstolen igen, lägga in den i bagaget och sedan gå till förarsätet och sätta mig. Det var ju så himla varmt! Men jag lyckades med det också och kände mig rätt nöjd med att jag klarade av det. Men. Det känns förbaskat bökigt att behöva ta isär och sätta ihop rullstolen varje gång man ska ha den i och ur bilen. Någon – producera en lättviktig rullstol som inte kostar multum!

Vid halv ett på natten ringde James. Han var i Borås. Det var meningen att han skulle fått lift hem – men killen han skulle åkt med hade åkt hem tidigare och James var strandsatt! Idag var vi inte förberedda på att hämta honom men vi pallrade oss upp och for iväg till Borås. På vägen hem tankade vi i Bollebygd och sedan körde vi gamla vägen hem. Där vi såg en älg promenera över vägen framför bilen. Tur att jag inte körde så fort!

Nattlig utflykt...

Onsdagen den 29 Juni 2011
Idag har det varit strålande solsken och varmt. Tillbringade en stor del av dagen på altanen eftersom jag var ledig. Det blev både frukost och lunch där ute. Och ett litet träningspass. Körde James till stan vid halv åtta. Han skulle ut och festa. Sedan bestämde vi själva vad vi ville se på TV. Det var inte så mycket att titta på precis. Typiskt.
Vid halv tre på morgonen ringde James och ville hem. ”Antingen åker jag till Danmark eller så kan ni hämta mig på Landvetter flygplats om en halvtimma! Eftersom vi redan tidigare kommit överens om att vi skulle hämta honom valde vi det senare alternativet. Så kvart i tre satte vi oss i bilen och körde till Landvetter. Det var en ljummen natt – kunde gå i bara t-shirt och byxor. En av dessa få fantastiska svenska sommarnätter. Riktigt uppiggande! Och det var väl inte det vi behövde vid den tiden på dygnet.

Äntligen litet goväder...

I morgon är det slut på min ledighet. Back to business! En vecka fylld av regn och uselt väder. Förutom igår och idag då. Men det var ändå skönt att vara ledig.
Midsommarafton tillbringade vi vid köksbordet drickandes Aalborgs jubileumsakvavit och ätandes jordgubbstårta. Det funkade bra ihop!
Grannen bjöd på Jubileums och kaffe – vi på jordgrubbstårta. Det funkade också bra. Vi hade några trevliga timmar med mycket prat och skratt.
Midsommarmat åt vi innan James åkte till jobbet vid halv sextiden på kvällen.





Förutom Jubileums och kaffe hade grannen med sig en fantastisk bukett midsommarblomster från sin lilla trädgård.

Idag har jag varit ute på altanen och tränat och suttit i solen och latat mig. Man får passa på när det äntligen blir litet goväder!

Dopkalas som heter duga...

Faster Lisa häller vatten i dopfunten.















Har varit på ett fantastiskt dop och dopkalas i Hindås kyrka och församlingshem. Kalles och Rebeckas lilla Nova döptes inför en stor, församlad släkt. Vi var säkert ett 90-tal personer! ”Stor släkt”, sade prästen och det var det ju.
Efter dopakten var det god mat och fika i församlingshemmet. Och trevlig samvaro.

Kusinerna Teo och Tobias (Novas sysslingar) lekte så det stod härliga till. Så intensivt koncentrerade på leken och fullständigt omedvetna om allt liv och all rörelse runt omkring dem. Med blossande röda kinder körde de bilar och manövrerade gubbar. De jobbade hårt. Korta pauser för att slänga i sig litet mat eller glass och så på´t igen. Det här dopkalaset kommer de att minnas – trots att de bara är tre och fyra år gamla!
När dopet i kyrkan var över gick Tobias runt i församlignshemmet och letade efter lekrummet – han hade varit på dop förr. I Kullavik. Vid två tillfällen, när sysslingarna Noel och Alma döptes. Dop som dop tyckte han väl och till slut hittades leksaksskåpet i samlingssalen och lyckan var fullständig.








Efter ett par timmars intensivt lekande var de två trötta och svettiga killar som rätt ovilligt följde med sina föräldrar hem.
Det var ett dopkalas som hette duga!

Shoppingtur...

I går ringde de från Hjälpmedelscentralen. En och en halv vecka efter jag först ringt för att tala om att min rullstol behövde fixas. Äntligen! En dryg halvtimma efter killen ringt var han här för att laga rullstolen. Han fixade tippskyddet och fotplattan, men hade så klart inte med sig något armstöd – det får jag åka ner till HMC och hämta själv. När jag har vägarna förbi och det har jag i princip aldrig. Mölndal åker man bara till när man ska till sjukhuset – eller HMC då.
Har tagit ut några lovdagar (man har 20 sådana på ett år när man är i Fas 3) nästa vecka. Det får väl bli en tur till Mölndal då.

Idag har James och jag varit en tur till stan. Köpte t-shirt bland annat. När vi åkte dit var vädret ok – på hemvägen regnade det så klart. James körde dock in mig på gården så jag slapp köra rullstol från parkeringen. Det är en del uppförslut där nerifrån och när drivringarna blir hala blir det ännu svårare att bemästra backarna.

I morgon är det dop i Hindås kyrka av familjens senaste tillskott. Lilla Nova. Det ska bli trevligt värre.

Hjälpmedelscentralen - var god vänta!

Idag har jag jobbat i Hindås. Tur att man är uppmärksam! Levde farligt när jag skulle ur färdtjänstbilen. När chauffören hämtat min rullstol ur bagaget upptäckte jag att bromsen på högerhjulet såg litet konstig ut. Låskolven låg bara an några millimeter mot hjulet. Märkligt. Skit också, tänkte jag, ska bromsen också börja krångla nu. Kollade litet närmare och upptäckte att hjulet inte satt på som det skulle. Chauffören hade plockat loss hjulen på rullstolen för att få in den i bagaget - och hade inte satt tillbaka det ena ordentligt. Hade jag inte upptäckt det hade jag drattat på ändan när ”enhjulingen” välte.Chauffören var lika glad för det. Han förklarade att han höll i rullstolen så det hade nog gått bra ändå! Hejåhå vilken optimisk man. Som om han hade orkat hålla rullstolen på rätt köl när jag landade i den med hela min tyngd!
Rullstolen är ett kapitel för sig. Eller snarare Hjälpmedelscentralen. Ringde förra tisdagen och talade om att ena fotplattan och ena tippskyddet var trasigt. Sedan har jag inte hört något! Ringde igår morse igen. Damen som svarade skulle påminna teknikerna. Fortfarande inte ett ljud. Ringde en tredje gång, i eftermiddags och fick nu lägga till att även armstödet är trasigt.
Snart rasar väl hela skiten ihop. Vart vänder man sig då? Hjälpmedelscentralen – var god vänta!

Blöt men helskinnad...

Idag har jag jobbat i Hindås. Färdtjänsttaxin skulle hämtat mig klockan nio. Den kom tjugo minuter i tio! Precis som jag satt och skulle ringa vid kvart över nio för att höra vart bilen tagit vägen ringde hemtelefonen och det var någon från Färdtjänst som talade om att bilen skulle dröja en kvart – tjugo minuter till. Självklart tog jag för givet att jag inte skulle behöva betala för resan – det behövde jag inte heller!
När taxin äntligen kom och vi passerade stationshuset upptäckte jag att någon/några lustigkurrar roat sig med att lyfta upp en tung parkbänk på taket till den gamla kiosken!
Genast trodde jag så klart att det var ett gäng ungdomar som varit framme. De hade säkert jättekul medan de jobbade på att lyfta upp bänken där – och kreativa måste de varit för det är en bra bit upp till taknocken på byggnaden. Tänk om de kunde utnyttja sin fantastiska kreativitet till något vettigt i stället.

När jag skulle hem på eftermiddagen regnade det lätt men jag bestämde mig för att ta risken och köra rullstol hem i stället för att åka färdtjänst. Backen från kyrkan och ner är inte att leka med i vanliga fall. När det regnar blir drivringarna på hjulen blöta – och hala, vilket gör att det är ännu svårare att bromsa i nedförsbacken. Men det gick som tur var bra. Jag kom hem helskinnad – om än något blöt.

En bra dag...

Idag för 29 år sedan föddes vår älskade son James. En strålande sommardag, precis som idag – och för den delen de flesta av hans födelsedagar sedan dess.
Vi har firat med att lunchfika på altanen, solat och slappat på eftermiddagen, käkat en god, men sen, middag med vin därtill. Och så litet mandeltårta som avslutning på firandet.

Det är märkligt det där med vädret på hans födelsedagar. Ofast har det varit kanonväder. Ibland kan det ha regnat på hans födelsedag, men varit fint den dag vi firat med släkten. Vi har nästan alltid kunnat sitta på uteplatsen och fika vid dessa tillfällen. Under alla år har det kanske hänt två - tre gånger att vi fått trängas inomhus. Det är många år sedan vi firade med hela släkten nu - så vi behöver inte trängas varken inne eller ute.

Kerstins underbara fåtölj fick agera solstol åt James - det funkade bra!
Nu är vi alla tre litet röda i näbbet – men det går väl över. En bra dag har det varit i alla fall.