Riktigt häftig känsla

Jag slog mitt eget rullstolsrekord igår! Sade ju till Nisse i förrgår, när jag kört 26 vändor i korridoren på 30 minuter, att jag skulle köra 30 vändor dagen efter. Jag lyckades! Fy sjutton vad bra jag är. Hade inte ett par långsamma gubbar rullat ut i vägen för mig hade jag nog fixat minst 31 vändor, men jag klarade i alla fall mina 30 som jag sagt. Bra där. Det blev nästan två och en halv km på en halvtimma. Fast det är så klart lättkört på ett plant golv.
Avslutande passet med sjukgymnasten innebar att vi gick igenom de övningar jag jobbat med här och som jag nu tar med mig hem. De flesta kan jag göra hemma. Utom barrövningarna eftersom jag ingen barr har hemma. Vi gick upp och testade promenad med betastöd. Sjukgymnasten gick efter med rullstolen. Jag klarade 14-15 meter. Så långt har jag inte gått sedan förra sommaren! Sedan avslutade vi passet med en kvart intensiv boxning. Det är svettigt värre och klart bra för att få upp flåset. Jag riktigt känner hur mycket starkare jag blivit i armar och axlar under veckorna här. Tack vare boxning, armcykelträning och rullstolskörning. Riktigt häftig känsla. Enda besvikelsen med vistelsen är att jag inte kunnat vara med på bassängträning på grund av mitt eksem, men vad fasen man kan inte få allt…

Nu är det snart dags att gå och lägga sig för sista gången under den här vistelsen. Morgondagens schema är inte jättefulltecknat. Det är lugna puckar på eftermiddagen och det passar ju bra för James kommer och hämtar mig vid fyratiden. Det är ju bra om jag är färdigpackad och klar då…
Lustigt vad liten världen är ibland. Har träffat en kvinna här som är god vän med en av mina gamla redaktionschefer på Västgöta Demokraten i Borås. Egentligen var hon bästa kompis med hans fru som hon träffade när hon pluggade i Göteborg. Dessutom kände hon ett par av mina gamla klasskamrater från Journalisthögskolan i Göteborg. Själv hade hon pluggat på Socialhögskolan, men bott i samma studentkorridor som en av mina klasskamrater. Vi måste alltså ha pluggat i Göteborg samtidigt - fast på olika ställen. Och så träffas vi här på rehab nästan 50 år senare. Märkligt.

Tuffa träningspass...

Efter en slappishelg hemma, med kakbak på fredagskvällen när jag kom hem från Ljungskile, (till loppisförsäljningen på lördagen), loppisförsäljning på lördagen och helslapp söndag drog träningen igång i hyfsat tempo igår, måndag.
I dag har det varit tuffa träningspass hela dagen. Och jag mår skitbra. Träningsvärken kommer väl i morgon. Det började med morgongympa, som vanligt. Sedan blev det gåträning i barren och därefter handgruppträning.
Wii är så himla kul att man inte ens märker att man tränar, men det känns i magen efter en halvtimma. Svettig blir man också.
Halvtimman före lunch var det rullstolsträning. Körde i korridoren i full fräs. Varje vända är 80 meter ungefär. Jag hann med 26 vändor. Det blev litet drygt två km. I morgon tänkte jag hinna med 30 vändor, så jag får köra ännu fortare då…
Efter en välförtjänt, vegetarisk, lunch (tisdagar är helvegetariska här) var det dags för konditionsträning. Den unge killen med ryggmärgsskada, som varit med de två tidigare gångerna, hade åkt hem, så det var bara jag och sjukgymnasten. Det blev mest boxning. Och litet armcykel. Jag var rätt slut efter det passet!
När konditionspasset var över var det dags att varva ner med litet hantverk.(Läderarbete).



Innan middagen satt jag vid min dator en stund och fixade till ett vykort som jag tänkte skicka till en god vän som är på gång att ansöka om rehab här på Treklöverhemmet. Hoppas han får det. Det skulle göra honom gott!

Rullstolsdans

Idag satte sig höften på tvären fullständigt. Efter litet olika träningspass under förmiddagen var det meningen att jag skulle köra mitt höftprogram på eftermiddagen, men det funkade inte alls. Fick djävulskt ont i höften. Fick ge upp efter bar tio minuter och åka upp för att ta en värktablett och sträcka ut mig på sängen en stund. Trist.

Det blev ingen rullstolsträning idag eftersom Nisse var sjuk. Nu har jag ju möjlighet att träna litet extra på hindertagningen som jag fick i hemläxa.


Fritidsledare Sören får agera danspartner till Rebecca.

På kvällen var det uppvisning i rullstoldans. Häftigt. Killen som normalt dansar i rullstol hade skadat axeln så han klarade bara av ett par danser. Sedan fick hans partner, Rebecca, dansa med vår fritidsledare Sören i rullen i stället. Den som ville fick gärna pröva på. Jag har aldrig gillat att dansa men det här såg häftigt ut. Det blev en väldig snurr på rullstolen. Yr-i-huvudet-snurr. Så klart var jag för feg för att pröva. Ångrar mig nästan litet nu.

Nu är det två träningsdagar kvar sedan ska jag åka hem på permission över helgen. James och jag har bokat bord på Hindåsrotundans loppis på lördag. Vi hoppas bli av med litet fler prylar som vi inte behöver.

Svårknäckt nöt

Helgen avlöpte i lugn och relativ stillhet. Lördagen ägnade jag åt att sova middag. Två gånger. Ändå somnade jag på kvällen. Måste ha varit rätt så slut. Tränade litet under söndagen dock. Armcykel, gåträning i barr och rullstolskörning i korridoren utanför sjukgymnastik/arbetsterapi. Efter lunch gick jag ut en stund och bara njöt i det vackra höstvädret. Litet båtmotorsurr bröt tystnaden då och då.
Igår var det full fräs på träningen. Morgongympa, träning med sjukgymnasten, ballongvolleyboll (som är SÅ roligt!)
Efter lunch blev det pingisträning. Pingis har jag nog inte spelat på närmare 30 år. Litet ringrostig kan man nog säga att jag var. Eller mycket snarare. Men efter en stund gick det litet bättre.
Egentligen skulle jag haft bassängträning, men ett eksem på magen satte stopp för de planerna. Plötsligt var jag ledig en timma i stället. Den tog jag vara på. I solen ute på altanen utanför mitt rum.
Morgongympa och bencykelträning stod på programmet idag, men jag körde armcykel och gåträning i barren i stället efter morgongympan. Sedan var det handträning och därefter Wii – som bara är så kul. Riktigt svettigt blir det också. Man kör upp rullen på en specialtillverkad ramp/platta ovanpå balansplattan. Det är fritidsledare Sören som konstruerat plattan som nu gör stor succé på en massa olika rehabställen i landet. Häftigt. Det är så himla kul. Man märker knappt att man tränar eftersom man blir så engagerad i själva spelet.

Direkt efter det var det rullstolsträning med Nisse (gammal paralympic guldmedaljör i bänkpress, tror jag att det var). Vi tränade hindertagning. Utan att använda armarna. Har jag aldrig reflekterat över att man kan göra. Men tröskeln var bara 2-3 cm. Inte lätt, men till slut lyckades jag. Fick hemläxa också. I morgon ska jag kunna detta. Hm.
Efter lunch och litet pausvila var det dags för konditionsträning med bland annat boxning.
Som avslutning på dagen ett träningpass med sjukgymnasten. Hon böjer och sträcker och drar i mitt vänstra ben får att försöka få litet rörlighet i höften. Det känns bra även om det gör ont ibland.
Som om inte dagens schemalagda träning var nog tog jag ett extrapass på en halvtimma med rullstolen för att träna hemläxan Nisse gav mig. Det är meningen att man ska ta sig över hindret genom att snabbt och bestämt trycka ryggen mot rullstolsryggen och på så vis lyfta länkhjulen över hindret. En tuff nöt att att knäcka!


Solnedgångarna fortsätter att fascinera...

En överdos av frisk luft...

Idag har vi friluftsdag. Som tur är har vi hållit oss i de närliggande omgivningarna så att man kunnat gå in och värma sig litet och gå på toa vid behov. Vi blev indelade i tre lag. Fem – sex personer i varje lag. Vår första station var Trädgårdsyatzy. Hm. Vi spelade på boulebanan som ligger uppe på en platå ovanför huset. Dit var det tufft att rulla själv med rullstolen, men när jag vände mig om och backade upp med hjälp av benen, fungerade det bra.
Vi fick till en väldigt bra serie. Innan vi startade frågade ledarna vad vi ville kalla laget. Bäst, tyckte jag så klart. Och så blev det. Nu gäller det att leva upp till namnet!
Efter kaffe- (och kisse) paus var det dags för station två. Upp för samma backe igen. Fast ytterligare en liten bit uppför. Där skulle man känna på föremål i en påse, lyssna på djurljud och komma fram till vad det var för djur samt köra en viss sträcka i rullstolen på tid. Nästa gång man körde sträckan skulle man försöka få så lika tid som möjligt.

Lunchuppehåll och sedan tredje och sista stationen. Där skulle vi försöka träffa – och smälla – ballonger med hjälp av blåspilar. Det gick inget vidare. Att kasta bollar i hink var inte heller så lätt, men jag lyckades i alla fall sänka två av fem bollar. Alltid något.
Vi var precis färdiga för dagen när James ringde och sade att de stod på parkeringen vid huvudentrén. Jag rullade upp för att möta dem och sedan gick vi gemensamt till sällskapsrummet för att få resultatet av dagens vedermödor. Vi som var Bäst var bäst i flera grenar, så vi gjorde skäl för vårt namn.

Jag skippade middagen eftersom James, Mike och jag åkte till Laxbutiken och käkade. Mums.
De åkte hem vid halv åttatiden.
Snart är det dags för mig att gå och lägga mig, trots att klockan bara är nio. En överdos av frisk luft sätter sina spår.

Rulleträning gånger två

Balansträning var första aktivitet på programmet idag. Mycket jobbigare än jag trodde det skulle vara. Vi var en sex – sju stycken utplacerade på båda sidor om barren, sittandes på låsbara arbetsstolar. Först litet sittande balansövningar. (Jo det går faktiskt.) Sedan skulle vi resa oss. Helst utan att ta tag i barren. Det kunde inte jag. Min höft spökar och vill inte vara med. Stående balansövningar funkade så där för min del. Ibland fick jag sätta mig och vila mellan varven. Fast det var inte bara jag som behövde göra det.
Efter fikat var det besök hos läkaren för min del. Vi gick igenom hur jag mår och vad jag har för förväntningar på vistelsen här och vilka mål jag satt upp. Sedan blir det utskrivningsbesök hos doktorn innan jag ska hem för att se om jag uppnått målen.
Innan lunch hann jag med litet rullstolsträning med Nisse. Fick litet tips på hur jag kan underlätta körningen. De flesta tipsen hade jag kanske fått förra gången jag var här, men glömt en del. En del var helt nytt för mig.

När jag ätit lunch hade jag litet ”egentid” (så modernt!). Bestämde mig för att lägga mig och sträcka ut på sängen en stund. Igår satt jag i rullstolen över 14 timmar, från det jag gick upp tills jag gick och lade mig. Tänkte att baken behövde vila. För säkerhets skull ställde jag väckarklockan på 14.10. Halv tre var det nämligen dags för rullstolsgrupp utomhus.
Vid kvart i två var jag tvungen att gå på toaletten. Jag stängde av klockan. Lade mig en liten stund igen. Och vips hade jag somnat. Vaknade tjugo i tre. Hoppsan! Men jag fick vara med ändå. Trots för sen ankomst.
Sedan hade arbetsterapeuten och jag ett möte där vi tittade på litet olika rullstolshjälpmedel bland annat. Och så bestämde jag mig för att handarbeta litet. (Det är inte alls min grej, men vad fasen…) Nu har jag bestämt mig för att göra en handväska i skinn. (Skinnet får jag köpa och så ska jag sy ihop delarna med skinntråd eller vad det heter). Ska bli kul att se resultatet. Händig är väl inte det första man tänker på när det gäller mig.

Helt OK första dag

Sov som en stock i natt, även om jag var uppe och kissade några gånger. Vaknade 20 i 8. Då brukar jag slumra sött när jag är hemma.
Frukost och sedan morgongympa (sittgympa). Det kändes riktigt bra. Kroppen blev väl litet överraskad, men det är smällar den får ta.
Sedan blev det träning med handgruppen för att öva upp motoriken i händerna. Fikapaus. Fast kaffeapparaten strejkade och jag hade inte lust att åka upp till matsalen så jag struntade i kaffet.
Dags för individuell träning med sjukgymnasten. Det blev några vändor i barren. På tid. Jag gick inte så fort kan man väl säga. Men jag gick! Därefter var det övningar på britsen. Vänsterhöften vill inte vara med och leka, annars funkade det hyfsat.
Lunchen var, som vanligt, god. Vegetarisk variant på köttfärsröra med paprika och ris.
Liten vilopaus innan det var dags för konidtionsträning för ryggmärgsskadade. Vi är två av den sorten här. En ung kille och jag. Träningen var skitkul. Framförallt boxningen.
Vi tränade på tre olika stationer: Hantlar, armcykel och boxning. Började i långsam takt, ökade på litet för att sedan maxa och till slut avsluta i långsamt tempo för att varva ner.

Boxningen var häftigast. Får nog köpa ett par boxhandskar när jag kommer hem! Bra för flåset kände jag.



Tog mig en liten sväng utomhus i det vackra höstvädret. Glodde litet på den underbara utsikten över havet och fotade litet grand.
Nu är träningen över för dagen och snart är det middag.

I morgon blir det, bland annat, rullstolsträning.

En helt OK första dag på min rehab.

Installerad

Gick upp kvart i sju i morse för att ringa sjukresekontoret. Blev nekad att beställa resa igår när jag ringde. Man kunde inte åka sjukresa till den adressen (Treklöverhemmt i Ljungskile) enligt tjejen jag talade med. Hon sade också att sjukresekontoret öppnade klockan sju. Det stämde inte heller. De öppnade inte förrän klockan åtta. Jag var tvungen att ringa dit och fråga om jag fick åka sjukresa. Trots att det stod klart och tydligt i mina papper, som jag fått från Ljungskile, att jag fick åka sjukresa.
Människan på sjukresekontoret blev alldeles förtvivlad när jag berättade vad som hänt. Hon skulle fixa det. Tio minuter senare ringde en tjej och skulle boka resa åt mig. Klockan nio skulle de hämta mig. Det var då jag egenligen skulle vara i Ljungskile!
Ungefär kvart över nio kom bilen.
Jag slumrade nästan hela vägen och var framme strax före halv elva, så det funkade bra.
Fick träffa sjuksköterskan nästan med en gång och sedan fick jag litet kaffe innan det var dags att träffa sjukgymnast och arbetsterapeut.

Halv ett var det lunch och nu har jag precis fått igång mitt mobila


bredband, så att jag kan hålla mig uppdaterad på Facebook och sådana viktigheter.
Senare i eftermiddag blir det information om olika fritidsaktiviteter som man kan delta i. Det finns säkert boccia, som jag inte tänker vara med på!
Jag har också hunnit packa upp min fullproppade resväska samt ryggsäck och en plastkasse. Mycket prylar är det…
Nu är jag installerad.

Dyrt att ha bil!

Jaha. Nu är jag 10000 kronor fattigare. Så där plötsligt bara. Dyrt att ha bil! Det var en del saker som behövde åtgärdas efter besiktningen i förra veckan.
Byte av spiralfjäder vänster fram, byte av bromsklossar och bromsskivor fram och bak. 9836 kr. Prutat och klart. Tur man är en, inte bara glad utan också, rik pensionär. Häpp!

Det var inte nödvändigt att byta bromsskivor och klossar runt om idag, men det var lika bra att få alltihop gjort på en gång. Det hade ändå behövt åtgärdas innan nästa besiktning.

James tog bilen till jobbet på Landvetter i morse. Där finns en verkstad som fixade alltihop medan han jobbade. Väldigt bekvämt. Nu går i alla fall bilen som en dröm igen, säger James.
Innan var det rätt mycket skakningar i ratten när man bromsade.
Då är det bara ombesiktningen kvar. James får väl fixa det medan jag är på rehab i Ljungskile. Det är ju ändå han som fixar sådant, antingen jag är hemma eller inte.

Nu är det inte många dagar kvar innan jag åker iväg. Ser fram emot det samtidigt som jag är litet nervös för hur det ska gå. Har inte tränat särskilt flitigt på flera månader. Inget alls nästan. Kroppen får väl sitt livs chock. Men det är smällar den får ta.

Det är mycket nu...

Idag fyller min bästaste vän och syster 70 år. Vi var varit vänner i över 65 år! Jag kan skatta mig lycklig att ha en sådan vän. Hoppas hon får/har haft en fantastisk dag.



Övre bilden: Våffelservering utanför Gyllene Hinden.
Undre bilden: Hamburgare serveras utanför stationshuset.

Det har varit mycket på gång i Hindås idag. Gyllene Hinden sålde våfflor till förmån för Världens barn. Där åt vi frukost.
Sedan rullade vi ner till stationen och kollade in när de hurtiga människorna, som sprungit från Skatås till Hindås (eller från Härryda till Hindås), sprang i mål utanför vårdcentralen. Där satt vi ett par timmar och kollade på alla duktiga löpare. En hindåsson kom in på tredje plats. Förra året vann han loppet. Men. Man kan ju inte vinna jämt. Tror att han var hyfsat nöjd ändå. Han hade sprungit på litet drygt tre timmar. Vinnaren sprang på 2.40 någonting tror jag. 42 km. Över stock och sten. Hejåhå vad duktiga de är!
Trodde att jag eventuellt skulle få se en av mina systersöner springa i mål, men jag vet inte säkert att han sprang. Han sprang Berlin marathon förra helgen så han kanske kände sig litet mör fortfarande.
Sedan blev det hamburgerlunch utanför stationshuset.
(Veckans nyttigaste diet idag, våfflor och hamburgare!)

Cirka 240 personer sprang Skogsmaran. Nästan dubbelt så många som förra året. Det var väl något tiotal kvar i spåret när vi gav upp och rullade hemåt. Då var vi rätt så kalla om fötterna. Sandaler var inte precis det ultimata att ha på fötterna. Det är faktiskt höst nu ju.

Randiga fötter

1 oktober 2015
Idag har jag varit på fotvård för första gången i mitt liv. Ju mer ont jag får i min höft desto svårare blir det att komma åt att klippa tånaglarna. Nu fick jag hjälp med det. Helt underbart.
Så välfriserade har mina tånaglar inte varit på åratal.
När jag satt där och kollade på mina brun- och vitrandiga fötter (solat med sandaler), kom jag att tänka på min mamma. Om något var bra brukade hon säga: ”Fint, sa Gustava när hon fick en unge med randiga ben och handtag i ryggen.” Handtag i ryggen har jag ju inte, men randiga fötter är inte fyskam det heller!