Rena sommarvädret idag igen. Vi satt ute på baksidan av lägenheten och njöt – tills Farmartjänst kom och skulle slå slänten med grästrimmer. Jag stod ut i tjugo minuter sedan gick jag in och lånade hörlurarna som Mike har till sin dator. Det funkade ganska bra. Det mest hysteriska oväsendet försvann. Rätt som det var blev det tvärtyst. Soppatorsk i trimmern. Så skönt. Men det var snabbt avhjälpt dessvärre.
Slänten slås bara två gånger per år. Veckan efter eller före midsommar och så idag då…
Efter ett par timmar var de klara och det blev lugnt och tyst. Fint blev det också.
När solen började försvinna bakom träden gick vi in och kokade äpplemos av äpplen vi fått av storasyster. Fick en bärkasse för ett par veckor sedan, men det mesta av dem åt vi upp. En del var kvar och fick bli mos tillsammans med äpplen vi fick för några dagar sedan. Det blev ett par liter äpplemos.
I morgon är det dags att koka svartavinbärssylt av de sista vinbären som vi lade i frysen för en dryg månad sedan.
Idag har jag också ringt kommunens handläggare, som har hand om bostadsanpassningar, för att klaga på altandörren. Den är så himla trög att öppna och stänga. Mike, med sina onda axlar, klarar inte att öppna dörren med handkraft utan måste putta upp dörren med foten.
Att försöka dra igen dörren efter sig när man sitter i rullstolen och samtidigt ska backa in genom altandörren är rätt knöligt. Häromdagen höll jag på att halka ur rullstolen när jag försökte. Det kan inte vara meningen att dörren ska vara så djäkla trög. Vitsen med att bredda dörren, så att Mike skulle kunna komma ut på altanen, försvinner ju om vi inte orkar öppna och stänga dörren!
Handläggaren skulle kontakta den trevliga killen som jag ringde till och klagade hos när låset till dörren dröjde och dörrrhandtagen inte kunde monteras. Han som undrade ”hur viktigt kan ett lås vara?” ”Hur viktigt kan det vara att kunna öppna och stänga dörren”? kanske han undrar. Det blir säkert jättebra! Not.
