Snopet

31 juli. Två tredjedelar av sommaren har spurtat förbi. Dagen efter den stora 40-årsfesten på MC-gården i Hindås. I går var jag för första gången någonsin inne där. Älsklingspojken Jan hade plötsligt blivit vuxen. Nåja, till åren i alla fall. För 35 år år sedan, när han skulle fylla fem, frågade vi vad han önskade sig i födelsedagspresent. ”Vacka blommor”, blev svaret. Det fick han också. Flera små buketter. I går var det mest whisky på presentbordet. Festen var lyckad, även om det blev en animerad politisk diskussion som så klart sonen James var inblandad i.
Mike var inte med eftersom han var vrålförkyld och mådde pyton.
Som vanligt ville James stanna lääääänge. Vid ett tiden på natten kom vi äntligen iväg hem. Då hade vi varit på fest sedan halv fem på eftermiddagen. Ett helt arbetspass!
Idag har vi mest slappat. James och jag åkte en sväng till stan. Skulle till The English Shop i Göteborg. Enligt deras hemsida skulle det vara öppet mellan 12 och 15 på söndag. Det var det så klart inte. Sunday: Closed, stod det på skylten. Snopet.
När vi kom hem käkade vi middag och James åkte till jobbet. Han skulle börja jobba klockan 18.
I morgon är det dags för mig att återvända till jobbet. Nu kommer det fina vädret. Garanterat!

Krångel, krångel...

I går sålde vi vår Saab! Det kändes litet sorgligt måste jag säga. Självklart förlorade vi en massa pengar – det gör vi alltid i våra bilaffärer. Bilen är jättebra och vi har varit helnöjda med den, men familjen har inte råd att hålla två bilar igång. James flyttar till egen lägenhet igen den 1 september och då har han inte råd med bil just nu. Vi kan inte skatta och försäkra två bilar så vi var tvungna att sälja saaben. Killen som köpte den var nöjd i alla fall. Han fick en bra bil till ett billigt pris. Han ringde till och med upp James i efterhand, sedan han kommit hem med sin nya bil och tackade för att James lagt ut den till försäljning!
Elmer körde Mike till banken i Bollebygd så att han skulle kunna sätta in pengarna. Det gick inte! Man får bara sätta in 10 000 kronor utan att redovisa var pengarna kommer ifrån. Mike förklarade att de kom från en bilförsäljning – men det räckte inte med det. Killen måste ha papper på det. Ägarbyte-lappen som man skickar till Transportstyrelsen hade gått bra. Den hade Mike så klart inte med sig. Det var bara att åka hem igen med pengarna. Vad trött man blir på all red tape!

Idag gjorde Mike ett nytt försök med att sätta in pengarna. Elmer körde honom till Bollebygd igen – och gick dessutom in på banken och läxade upp dem över den dåliga servicen. Nu hade Mike med sig kopia på ägarbyte-blanketten. Men ingen legitimation! Som tur var fanns en annan bankanställd, som kände Mike, där och kunde intyga att han var han. Puh vad krångligt allt är.
Fråga till banken: Varför informerar man inte om den här regeln?
10 000 kronor är ju inte någon särskilt stor summa pengar idag. Vad hade hänt om vi redan skickat iväg pappret till Transportstyrelsen? Då hade vi fått sätta in pengarna i omgångar antar jag. Ännu krångligare.
Ibland skiner solen idag. Inte så ihärdigt som man skulle vilja förstås, men man får väl vara tacksam för det lilla.

17 juli 2011
Ytterligare en regnig ledighetsdag. Jippie! Igår var det hyfsat fint väder. Var ute en stund på altanen och tränade. När målarn inte längre ockuperade den. Han utförde inget arbete. Han satt bara på vår altan och pratade i sin mobiltelefon. Det tog en stund. Sedan kunde jag få gå ut där.
Jag somnade ganska sent – eller tidigt. Det beror på hur man ser det. Någon gång efter halv tre i går morse somnade jag. En sådan där natt när sömnen inte vill infinna sig. Vid halv nio började snickarn riva loss brädor på huset och spika upp nya. Det var ett himla oväsen och jag var ganska trötter. Det är utländska arbetare och de arbetar även på lördagar – och söndagar ibland. Fast idag är det lugnt. Det kanske beror på regnet. Inget bra målaväder!
Idag har inte heller jag någon lust att sitta ute på altanen.
Man skulle så klart kunna städa...eller inte.

24 juli 2011
Man känner sig mentalt mörbultad efter de fruktansvärda terrordåden i Norge. Terror slår blint antingen attacken är inhemsk eller kommer utfrån. För dem som mist sina nära och kära spelar gärningsmannens etnicitet eller religion ingen som helst roll.
Vi är nog ganska många som genast antog att det var en islamistisk terroristattack. Att dådet, som det verkar just nu, skulle utförts av en ensam man verkar helt otroligt.
Högerextremister har länge attackerat och hotat folk till livet, bland andra journalister som rapporterar om deras aktiviteter. Ingen verkar ha trott att dessa hotelser någonsin skulle övergå i konkret handling. (Trots en del sprängda bilar). Nu vet vi att det kan hända. Massmördaren hade under lång tid publicerat sina åsikter i olika forum innan han slog till den 22 juli.
Det är dags nu att ta extremisterna på allvar och inte bara sopa hot under mattan med ett: ”De är så få så de kan inte göra någon större skada...”

En helt igenom bra dag!

I går var vi i Tråvad. Ett litet samhälle på Västgötaslätten. Första gången jag var där. Ett mysigt samhälle med trevliga hus i välansade trädgårdar. I ett av husen bor kusinbarnet Linda med make och barn. Där blev vi bjudna på en god middag och trevligt sällskap. Kusin Karin har bott i Tråvad i ungefär fyra år tror jag. Linda och Jonas har bott där knappt ett år. Det var första gången vi träffade Karin på litet drygt tre år. Senaste gången var på Lindas och Jonas bröllop i början av juni 2008 – då jag var hemma på permission från Ryggmärgsskadeenheten på Sahlgrenska för första gången efter min diskbråckoperation. Det var en fantastisk dag och ett fantastitskt bröllop.
Igår var också en fantastisk dag. Jag lyckades ta mig upp – och ner – för trappan, fem – sex trappsteg. Med benäget bistånd av Karin och en ledstång. Det tyckte jag kändes bra. Har inte tränat att gå i trappa sedan 2009 tror jag. Men det funkade. Sådant gör en också på gott humör. Jag gick också från carporten till framsidan av huset med mitt betastöd och jag tog mig in och ut hos Karin. (Tre trappsteg bara). Kände mig rätt nöjd med mig själv efteråt. Dessutom blev jag klippt och det var välbehövligt. En helt igenom bra dag!

Idag har vi mest slappat – sådant ska man också göra när man är ledig. Tycker i alla fall jag. James har lagt ut Saaben till försäljning idag. Det har ringt några stycken på den redan.

Lov! Semester!

Idag har jag jobbat sista dagen på tre veckor. Jobbade hemifrån idag. Har åkt tre gånger till Rävlanda den här veckan. Det lilla nöjet har kostat mig 210 spänn!
Församlingsbladet är nästan klart. Litet finjusteringar bara när jag kommer tillbaka efter min ledighet. Det ska bli skönt med litet längre ledighet. Inte för att jag är överhopad med jobb, men bara det att inte behöva reta upp sig på Färdtjänsten flera gånger i veckan kommer att kännas fantastiskt.
I går fick jag åka hem med en chaufför som var ilsken på mig för att det inte står något nummer på huset (församlingshemmet i Rävlanda). Som om DET var MITT fel!
Idag kom inte hemtjänsten för att gå ut med Mike förrän strax före två. Förra fredagen var de här strax efter elva. Mike satt i köket, färdigklädd och väntade från elva till nästan två. Hur kul var det då?

I tisdags ramlade Tusse och slog i skallen utanför Märtas gamla hus. Egil, som bor i huset, skickade efter ambulans. Fia och Elmer åkte ner till Östra dit han körts. Han hade blivit jätteyr och ramlat. Tusse ligger fortfarande kvar på sjukhuset. Det var litet allt möjligt fel på honom, bland annat urinvägsinfektion, förhöjt socker, förhöjt blodtryck och så har han ju slarvat med maten under ett längre tag (den är för dyr anser han).

Nu kom James precis hem. Idag börjar han sin tvåveckors semester. Undrar vad vi ska hitta på för kul nu då? Som kostar gratis.

Perfekt bröllopsdag!

Idag är det 30 år sedan vi gifte oss. Pärlbröllop kallas det när man varit gift så länge. Alldeles nyss gifte vi oss och var 34 och 35 år gamla. Nu är vi pensionär och snart pensionär. Vart tog åren vägen?
Dagen började väldigt tidigt med att vi åkte till Göteborg och hämtade James som varit på The Big Four-konsert på Ullevi med bland andra Metallica. Vi hämtade honom vid tretiden på morgonen. Var hemma strax före fyra.
Det blev sen frukost efter 6-7 timmars sömn och sedan jobbade jag, hemifrån, till klockan fem ungefär. Det var fjärde gången den här veckan som vi var ute och körde bil mitt i natten för att hämta James. Hoppas det dröjer ett tag till nästa gång nu.
Bröllpsdagen firade vi med hämtmat från Thaien i Hindås och ett glas vitt. Det satt inte så dumt. Förutom att Mike åt för mycket och fick ont i sin mage. Han är litet känslig sedan han gallopererades för två år sedan. Men han vill inte veta av det och tror varje gång att han ska klara att äta det han inte klarar att äta. No harm in trying! Fast ont får han.
James, det lilla gullegrynet, hade köpt oss varsin silverring när han var i Manchester i våras. Dem hade han låtit gravera hos Jack med vårt giftedatum, namn och dagens datum. Han är bara bäst den pojken!
Mike hade köpt rosor. Sådant hör inte till vanligheterna precis så det uppskattades verkligen.
Förutom att Mike fick ont i sin mage, var det en perfekt bröllopsdag!

Nattlig utflykt - igen...

Tidigt i morse var vi ute och körde bil igen. Det börjar bli en ful vana det här att ge sig ut och köra bil mitt i natten!
Vid halv tretiden i morse gav vi oss iväg, Mike och jag, för att hämta James som varit på fest. Bröllops/födelsedagsfest hos kompisarna Amanda och Stefan i Landvetter. Det hade varit en trevlig tillställning. Brudparet kom och hälsade medan vi väntade på att James skulle komma. De var sååå fina! De var våra grannar i ungefär tre år men flyttade till eget hus förra sommaren. Sedan de flyttade har familjen utökats med ytterligare en liten kille som snart är ett år gammal. Storebror Benji var en kär gäst hos oss när vi bodde grannar. Varför? Var hans viktigaste ord – men så var han också litet drygt fyra år förra sommaren. Och han kunde inte förstå varför jag inte bakade glutenfri jordgubbskaka förra midsommar – när han bara kan äta glutenfritt. En helt berättigad fråga såklart!
Benji sov förstås när vi kom – men vi får väl försöka att åka och hälsa på någon gång. Fast inte mitt i natten då förstås!