Let's hope!

Varit på Landvetter vårdcentral. En hudförändring på ryggen som fastnar i kläderna hela tiden. Har fått tid tills på måndag för att ta bort den. Hudhorn kallade doktorn det för. Det var det jag visste att det skulle växa horn på mig sedan jag börjat bli bitchig! Fast jag trodde de skulle växa ut i pannan.
När jag skulle åka från vårdcentralen till Ekdalagården fick jag inte beställa någon resa – igen! Det gick INTE. Till slut fick jag tala med Kundtjänst som löste ”problemet”, som inte alls är något problem enligt Kundtjänst. Hon skulle prata med personalen. Let’s hope!

James hämtade mig hos Mike på vägen hem från stan. Och Mike tyckte att jag hade ju ändå varit där ett par timmar. Närmare bestämt nästan fyra timmar! Och jag blev sur. När jag kommit hem ringde han för att tala om hur dåligt han mådde för att jag blivit sur. Då fick han en utskällningen och sedan mådde jag dåligt också. Hejhå. Det är inte lätt att vara människa.
Skönt att det är helg.

Gjort ingenting i sex timmar

Varit på Samhall igen och gjort ingenting i sex timmar. Jag kunde lika gärna göra ingenting hemma. Det hade blivit mycket billigare för alla oss skattebetalare.
När jag kom hem ringde Anna och sade att jag kommer fortsätta att vara i Lackarebäck – så det blir inget Lövgärdet. Det kändes bra. Hon är en pärla den kvinnan! Hon har ansträngt sig mycket mer än jag förväntat mig för att fixa till något bra för mig.
Fick mail från min kära färdtjänsthandläggare där hon talar om att färdtjänstresan från Sahlgrenska till praktikplatsen INTE är en färdtjänstresa! Och att jag får ta kontakt med dem som ordnar dessa resor. Hur hon kommit fram till detta vet jag inte riktigt. Skickade nytt mail och undrade vad det var hon svarat på eftersom resan – som telefonisten inte ville boka eftersom jag inte har tillstånd för rullstol – bevisligen var en färdtjänstresa. Hoppas få svar en annan dag – på rätt uppgifter.
Ringde kommunens biståndshandläggare för att höra varför de skrämmer Mike till hysteri och vanmäktig ångest genom att vilja åka hem och se om han kan vara hemma. Men de vill hem för att se OM det skulle funka. Gör det inte det så får han vara kvar även om de första två månaderna på Ekdalagården tar slut den 15 juni.

Meningslöst möte

Varit på ett möte på Samhall. Meningslös historia. Kunde lika gärna avhandlats per telefön – och på så vis besparat alla oss skattebetalare 1 200 spänn i taxiresor. Det visar sig att jag inte kan vara på Marieholmsgatan – trots att det finns handikapptoalett. Lokalerna ligger på tredje våningen och det är inte bra eftersom jag inte är så bra på att gå i trappor! Nu blir det Lackarebäck i två dagar och sedan blir det förmodligen Lövgärdet, där det är handikappanpassat. Tror jag. Det är bara meningen att jag ska vara i Lövgärdet. Det är som en stor djävla magnet och vad jag än försöker göra så dras jag obönhörligen dit. Men det handlar ju bara om en månad, så det kan jag väl stå ut med.
Skit-Hasse stod i vägen för taxin när jag skulle åka i förmiddags. Tyvärr ville inte chauffören åka bort och tuta ordentligt. Det hade annars varit kul med ”betalt för gammal ost...”

Kan man få el-hjul?

James och Stefan jobbade trädgård från 10-12, sedan åkte James till jobbet i säkerhetskontrollen på Landvetter. Själv har jag ägnat dagen åt en massa telefonsamtal. Någon ny ramp blir det inte tal om ”det är sådana här ramper kommunen köper”. Om man som rullstolsburen inte klarar av att köra upp rullstolen därför att de är tungkörda har ingen som helst betydelse! Så har vi alltid gjort och kommer alltid att göra i evighet amen. Man kan kanske få hjälp av elhjul till rullstolen när armar och axlar är utslitna?
Skickat mail till färdtjänsthandläggaren – igen.
Mike har fått reda på, av sjuksköterskan på Ekdalagården, att han ska fortsätta med antibiotika sprutor till den 2 juni. Sedan ska det tas prover för att se om infektionen gett med sig. Litet drygt en vecka till alltså.

I hänryckningens tid...

Sov till 9 idag. Det var gött. Hänryckande väder i hänryckningens tid! Varit ute ett par timmar på altanen och lyssnat på Doris...Och bråkat med Micke Fransson, som tydligen tagit på sig att städa på tomten uppe vid Roskullen – genom att slänga ner en massa skräp i slänten mot lekplatsen! Tjusigt. Tilll slut ringde jag polisen – som såklart inte hade tid att göra något åt detta. Det är ju Göteborgsvarvet gubevars. På måndag får jag ringa kommunen och fråga om det verkligen är meningen att allt skräp ska slängas ner i vårt bostadsområde.

James och Stefan H jobbade trädgård idag. Från halv 10 på morgonen till klockan 8 på kvällen – inklusive lunchrast. Sedan åkte de till Bollebygd och handlade – och sedan grillades det. Mat fick vi vid tiotiden på kvällen...Den som väntar på något gott och allt det där...
Jag njöt av ett glas kallt vitt till maten. Satt ute och åt tillsammans med grannarna. Trevligt. 20 plusgrader fortfarande när klockan var tio på kvällen. Mer sådant!

...och ytterligare en räkning

Sahlgrenska på morgonen. Jag skulle åka Färdtjänst från Sahlgrenska. Det var Laila som svarade i telefon. Hon envisas med att jag inte har tillstånd för rullstol – och ordnar tillfälligt tillstånd i ett nafs – för att åka BUSS! Resan gick till den praktikplats jag ska vara på i Lackarebäck. Trodde jag – och Anna. Men där ska jag inte sitta visade det sig. Det får bli antingen på Marieholmsgatan eller i Lövgärdet. Men jag ska inte väga skruv i Lövgärdet i så fall. Ska ringa runt och försöka skaka fram praktikplatser hos olika arbetsgivare – eller bokningar så att personalledarna på Samhall kan komma dit och tigga praktikplatser. Det är tio gånger bättre än att väga skuv!

Efter Samhallbesöket åkte jag till Mike. Då svarade inte Laila i telefonen och det gick utmärkt att boka en resa. Med vanlig kombibil. Åkte hem vid 5-tiden. Det var en lång dag. Åkte hemifrån klockan 8 på morgonen.

Två räkningar från Västra Götalandsregionen. En på 2 200 för sjukhusvård och ett par läkarbesök för Mike samt en på 2 300 från Härryda kommun för 15 dagars boende på Ekdalagården för Mike. Hejåhå! Var de pengarna ska komma ifrån vet inte jag.

Sommartider...

Idag är det sommar! 20 plusgrader och solsken. Har suttit ute och fikat i ett par omgångar. James var hemma en sväng mellan jobb och tenta och grillade en köttbit som vi åt ute. Sedan satt jag kvar ute och pratade med grannarna och kollade barnen som lekte och sparkade boll – bland annat i vår rabatt. Penséerna såg inte så glada ut efteråt – men barnen var desto gladare.
Själv var jag litet rödlätt på näsan och i pannan. Solen sätter spår.
Fick faktiskt svar på en del frågor från AF idag. Halleluja! Men vilka de externa aktörerna är, förutom Samhall, är tydligen classified information. Men handläggaren erkänner nu att det går bra att få reda på. Han återkommer i nästa vecka om detta. Och varför inte med en gång? Det är sådant JAG undrar över. Han har ju redan haft över en vecka på sig att leta fram dem i sina papper, eller sin dator!

Färdtjänsten - igen...

Åkte färdtjänst till apoteket i Landvetter för att hämta medicin till Mike. Därifrån till Mike på Ekdalagården. Medan jag var där ringde min färdtjänsthandläggare och berättade att hon varit på möte med Göteborgs färdtjänst. Vad de mest diskuterat var inte hur man skulle kunna ändra datorprogrammet så att det blir en ruta om ej hopfällbar rullstol att fylla i. Det de diskuterat var om de verkligen kan begära av chaufförerna att lyfta i min rullstol (ej hopfällbar) i bagaget!!!
”Men den väger ju inte mer än en hopfällbar”, protesterade jag.
”Nej, men man får väl lyfta litet annorlunda kanske, när den inte är går att fälla ihop”, blev svaret! Rullstolen väger 16 kg – inte mer än många resväskor. Man undrar när farsen ska ta slut.
Var på möte i Handikappkommittén på eftermiddagen. Det var intressant. Jag tog upp frågan om Färdtjänst. Ordföranden skulle ta upp detta med chefen för Färdtjänsten i kommunen.
Det verkar som om det bara är jag i hela Göteborgs färdtjänstområde som använder en manuell, ej hopfällbar, rullstol och som flyttar över från rullstolen och åker i en vanlig kombi.
Det känns väldigt onödigt att behöva åka buss, med hiss eller ramp, varje gång när det inte behövs. Det måste vara bättre att de som faktikst måste åka buss får utnyttja den resursen. Eller?

Anna från Samhall ringde och pratade litet. Hon hade hört sig för på litet olika ställen: Det kan bli att sitta på Marieholmsgatan och ringa på praktiksplatser, eller administration på Lyktan i Mölndal. Får väl se om hon kan lösa det.
Hade fåttt mail från henne när jag kom hem. Hon tyckte jag skulle stanna hemma i morgon. Handläggaren på AF har inte behagat svara på hennes fråga om jag skulle åka till Samhall eller inte, så hon tyckte jag skulle stanna hemma. Heder åt en sådan kvinna! Han är helt körd den mannen. Han vägrar svara på mail han får, inte bara mina verkar det som. Eller är han bara överhopad med arbete, stackarn?

Hallå eller...

Årets suttende maj firar jag med att INTE åka till Samhall! Anna ringde från Samhall och sade att hon hört att toaletten fortfarande inte blivit fixad. (Hon var tillbaka på jobbet efter en veckas kurs). Och den kommer inte att fixas. Det går inte!!! För skojs skull kollade jag vad en sittring med armstöd kostar. 1490 kronor prutat och klart. Och det går inte att fixa – på Samhall! År 2010. Man tror man hamnat i någon djäkla sitcom serie med väldigt sjuk humor.
Arbetsförmedlingen kan inte flytta ner en nummerlappshållare så att folk i rullstol når upp, (det blir för stor åverkan på väggen) eller ordna så att en rullstolsburen själv kan ta sig in till AF, färdtjänsthandläggaren kan inte se till så att det blir en ruta för Rullstol som tar upp hela bagaget i datorblanketten, en enkel handikapptoalettsits för 1490 kronor går inte att fixa på Samhall som – bye the way –är ett företag som värnar om folk med funktionsnedsättningar av olika slag. Hallå eller. Är det verkligen år 2010 nu? I Sverige?
Nu kommer jag, istället för att registrera matlistor i en dator, få åka till Lövgärdet i nordöstra Göteborg och väga skruvar med en gäng människor med intellektuell funktionsnedsättning.
Hur detta ska utveckla mig kan jag faktiskt inte föreställa mig. Men jag kanske ska lära mig veta hut – men det vet jag redan! Hut vet jag verkligen.
På kvällen kom Boråstjejerna och förgyllde mitt liv i några timmar – det kändes bra efter morgonens uppvaknande.

Tiden går fort...

Idag är det exakt två år sedan jag vaknade upp på Sahlgrenska vid 6-tiden på mogonen efter nattens diskbråckoperation. Det är litet skrämmande hur fort tiden går. Två år! Och jag är fortfarande rullstolsburen.

Inbjudan

Idag kom en inbjudan till kusinträff i Göteborg i september. Låter väldigt trevligt. Men vem har råd med 500 spänn per person? Inte vi i alla fall efter alla sjukresor, mediciner, läkararvoden, sjukhusvård, korttidsboende etc som vi fått betala på grund av Mikes misslyckade knäoperation. Det hade väl varit svårt annars också men nu är det fullkomligt uteslutet. Det skulle bli 1 000 kr för Mike och mig. Plus resa då – till tre olika platser i stan. Tur och retur Hindås för två personer blir 300 kronor plus fyra gånger 38 kronor för de båda resorna inom stan blir 152. Nästan 1 500 kronor sammanlagt. Visst det skulle vara jätteroligt att träffa kusinerna, men de pengarna finns inte. Ha det så kul alla kusinerna!

Har torkat golv idag och sedan spillt ut mjölk över halva köksgolvet. Gissa om jag svor då!
Solen skiner i alla fall – även på mig – idag.

Skönt att vara välkommen!

I morse, innan jag åkte till Samhall, mejlade jag min handläggare på AF och frågade vad som händer om jag inte åker till Samhall och jag skrev också att om inte toaletten fixas senast måndag kommer jag vägra åka dit. Det måste väl vara en rättighet, även för folk med funktionsnedsättning, att kunna gå på toa under arbetsdagen. Hade hoppats på ett svar när jag kom hem på eftermiddagen, men det hade han inte hunnit med. Det var väl halvdag idag på AF kan man tänka, eftersom det är Kristi Himmelsfärdsdag i morgon och röd dag i almanackan.
När jag kom till Samhall idag pratade jag med min personalledare om toan och sade att jag inte kan vara där om den inte fixas. Han förstod mig och sade: Det är därför jag inte vill ha någon rullstolsburen här, men ”de” tyckte att detta skulle passa bra... (vilka ”de” är vet jag inte – kanske tjejerna som fixar in oss på praktikplatserna.) Skönt att man känner sig så välkommen! Det blir bättre och bättre det här.

På vägen hem var jag tvungen att åka till Landvetter och hämta medicin till Mike – antibiotikan. Och den får jag åka ner till Mölnlycke till honom med i morgon. Hejåhå. Det känns som om jag ensam ser till så att Färdtjänsten går runt i Göteborgsområdet! Det rullar på bra i alla fall, tack vare mig.

Superhett villebråd...

Jag är ett superhett villebråd - för taxichaufförerna, som ligger och lurpassar på varandra – och mig – för att få köra mig. Eftertraktad är bara förnamnet! Men jag inser att det inte är mig personligen de traktar efter utan den goa körningen Hindås – Göteborg och tillbaka. Alla frågar vilka tider jag ska åka.” Ska du åka samma tid i morgon” och så vidare...
Härliga tider, ljuvliga tider.

Fortfarande har det inte fixats någon handikappanpassning på toaletten. Det kan inte vara meningen att man ska vara livrädd för att ramla så fort man ska på toaletten därför att det inte finns några armstöd/handtag på toan att hålla sig i. Försöker knipa så gott det går så jag ska slippa gå mer än en gång per dag – men det är inte alltid det lyckas. Det känns verkligen förnedrande att behöva ha det så. Toan är dessutom väldigt låg, vilket gör det ännu svårare att ta sig ner och upp utan något att hålla sig i. Skit, skulle jag vilja säga!
Om inget görs kommer jag vägra åka dit och arbeta – men då får jag väl ingen ersättning antar jag.

När jag kom hem på eftermiddagen kände jag mig jättedeppig och tyckte synd om mig själv. Vad säger FN-konventionen för mänskliga rättigheter för folk med funktionsnedsättning om att man blir behandlad på det här viset? Det kan man undra. Och det gör jag. Vad hjälper det med seminarier om FN-konventionen när inget händer ute i verkligheten?

Arbetsdag med förhinder

Idag skulle jag arbetat första dagen på Samhall. Av det blev det nada. Skulle till Sahlgrenska för provtagning på förmiddagen. Sjukresetransporten kom 10 minuter för tidigt och chauffören attackerade vår dörrklocka för allt han var värd. Jag blev stressad och hann inte ens ut i köket, vilket fick till följd att jag inte fick med mig min ryggsäck, där mina mediciner låg! Så efter besöket på Sahlgrenska var jag tvungen att åka hem. Innan jag fått i mig litet mat hade klockan hunnit bli ett och det kändes inte meningsfullt att sitta och åka ner till Samhall för att vara där i en och en halv timma. Ringde ner och förklarade situationen och personalledaren tyckte som jag, att det var lika bra att jag var hemma. Så då blev jag hemma. Och det var skönt efter en stressig förmiddag.

Rundtur med Färdtjänst...

Varit på Samhall och inspekterat min nya arbetsplats. Jag blir kvar på Marieholmsgatan där jag ska praktisera som, ja som vaddå? Sitta och pricka av listor för kyld mat som ska transporteras ut till äldre i Göteborg. Det blir säkert JÄTTEroligt.
Efter besöket skulle jag till Hjälpmedelscentralen i Mölndal för att få rullstolen fixad. Då fick jag inte åka på det vanliga viset, eftersom jag inte skulle åka hem till Hindås direkt, utan fick beställa vanlig färdtjänst. Bilen skulle komma 11.25. Den kom 11.35 och då skulle vi köra till Landala och lämna av två andra passagerare. Jag hade hoppats vara på Hjälpmedelscentralen före 11.45 – så blev det förstås inte. Surprise, surprise! När vi lämnat av passagerarna i Landala skulle vi till Mölndals sjukhus för att hämta en person – som inte dök upp. Kvart över tolv var vi på Hjälpmedelscentralen – och då var det lunchtid. Men halv ett kom en kille för att hjälpa mig med rullstolen. Armstödet fixades och dessutom gjorde han rent länkhjulen på rullstolen. Det var ett tag sedan det gjordes sist, om man säger. Nu är rullstolen OK igen. Hem kom jag också och jag behövde bara vänta tio minuter på Färdtjänst. Det är nog rekord tror jag.

Charmerande chaufförer...

Det finns fortfarande ingen handikapptoa där vi är på Samhall på informationsvecka! Förbaskat ynkligt. Och Samhall ska vara ett företag som värnar om folk med olika funktionsnedsättningar.

En fördel med att vara ute och åka taxi ett par gånger per dag är att man träffar på de mest förtjusande människor som arbetar som chaufförer. Min morgonchaufför två dagar i rad och jag pratar på för kung och fosterland hela vägen från Hindås till Göteborg och det känns som om vi är bästisar – efter bara två resor!
Hemresechauffören idag var en charmerande man från norra Irak. Vi pratade också på och hade så trevligt att vi båda två glömde att jag skulle ha en ryggsäck med mig hem som jag haft när jag parkerade mig i bilen. Jag fick ringa Taxi Göteborg och som tur var hade chauffören bara åkt till Landvetter flygplats när han fick reda på att min rygga var kvar i hans bil. Och han kom snällt hem med den till mig igen. Det kallar jag service!

Arbetslinjen in absurdum...

Rapport från en arbetssökande:
I morse skulle jag åka till Samhall kl 8.15. Hade beställt färdtjänstbil till denna tidpunkt. Börjar kl 9 på Samhall. 8.25 hade ingen bil kommit. Ringde Färdtjänst. Det var ingen bil bokad! Däremot var det en bil bokad till kl 18.15. De lovade skicka en bil och den kom kvart i 9. Jag blev trots allt bara försenad en kvart eftersom trafikflödet vid denna tidpunkt är litet mindre än en halvtimma tidigare.
Sedan skulle jag åka hem. Då hade min AF-handläggare ringt och meddelat mig att jag skulle ringa ett specialnummer hos Taxi Göteborg och lämna ett kontrollnummer till dem. Gott och väl. Ringde. Fick en bil som skulle komma med en gång. Det gjorde den nästan.
Lyckades trassla mig in i bilen, trots att sätet var litet högt.
Resan hem gick bra. När jag skulle kliva ur bilen fick jag ett kvitto på resan. Jag skall betala 600 kr per MÅNAD och Försäkringskassan betalar resten (det vill säga alla vi skattebetalare, det vill säga alla som tjänar mer än 18 000 kronor om året – tror jag). Gissa vad resan kostade? 607 kronor!!!
Så för att transportera mig fram och tillbaka till en skitnödig praktikplats, fem dagar per vecka, betalar Försäkringskassan, det vill säg alla vi skattebetalare, 25 494 kronor per månad, varav jag betalar 600 kronor. Är detta samhällsekonomiskt försvarbart? Bara för att vi ska följa ”arbetslinjen”. Man undrar. Jag tycker det är fullständigt vansinne! Jag kunde lika gärna stanna hemma i stället för att alla vi skattebetalare ska betala så mycket pengar för taxi. Staten (skattebetalarna) hade tjänat minst 25 000 kronor per månad. På sex månader blir det 150 000 kronor. Men folk ska jobba till varje pris. Och vilket pris!
Arbetslinjen in absurdum.
Fortsättning följer – förmodligen.

Vedergällning eller?

Idag har jag varit på Samhall i Göteborg.
Min arbetsförmedling har nu, efter att jag varit arbetssökande i 14 månader, beslutat att jag ska utredas på Samhall. Förlåt om jag inte tror att det är en tillfällighet att detta plötsliga beslut kommer (utan att överhuvud taget diskutera det med mig) mindre än två veckor efter att artikeln om mig och AF:s otillgänglighet varit införd i tidningen.
Det finns många externa aktörer som vill vara med och dela på kakan (de arbetslösa alltså) – men tydligen tyckte AF att Samhall passade just mig bäst!
Utbudet av praktikplatser: Väga skruvar i Lövgärdet, packa kryddor i Kungsbacka, montera billyktor, städa (trapp-kontor-skolstädning samt städa i Nordstan, markskötsel, inhandling och leverans av mat till gamla, tvätta pensionärers hushållstvätt, lagerarbete...Det är inte svårt att räkna ut var jag hamnar. Inte på trappstäd i alla fall – får man hoppas. Väga skruvar låter kul – men hur det ska utveckla mina färdigheter och göra det lättare för mig att få jobb vet jag faktiskt inte.

Ett tag inbillade jag mig att jag faktiskt bara inbillade mig att detta är vedergällningen för artikeln i tidningen. Men jag blev stärkt i mina misstankar när jag pratade med min handläggare på AF om påskrift av intyg. Perioden delas av AF och av någon vecka på Samhall. Jag får alltså skicka två intyg till Försäkringskassan. Handläggaren sade att jag kunde skicka in intyget för de första veckorna till honom. Jag sade: Men jag skulle ju komma personligen var det bestämt. ”Huvudregeln är att man ska komma personligen, men vi gjorde ett undantag från regeln för dig, men den förmånen tog vi bort när du anklagade oss för att ligga på intygen.”
Är det konstigt att man tror att Samhall-grejen är vedergällning för artikeln i tidningen?

På utflykt...

Idag har jag varit på utflykt! Jag packade min lilla ryggsäck med en kaffetermos och en macka. Tog med telefoner (mobil och hemtelefon), kamera, litet hushållspapper (att snyta mig i om det skulle behövas. Eller torka upp spillt kaffe.) Och sedan rullade jag iväg på äventyr ut på altanen. Packade upp min matsäck vid det lilla trädgårdsbordet och myspyste. Vädret var gudomligt, kaffet likaså. Fotograferade litet blommor och for sedan in för att hämta mitt betastöd (gåbock) så att jag skulle kunna motionera litet. Bökade mig ut genom den trånga altandörren med betastödet och rullstol. Promenerade en kvart och sedan vilade jag och drack en kopp kaffe till. Sedan promenerade jag 20 minuter till. Benen kändes helt ok – det är den förbaskade höften som gör att det inte funkar så bra att gå – och så den litet kassa balansen då förstås! Efter ett par timmar packade jag ihop min lilla utflyktsryggsäck och återvände hem.
Härlig utflykt!