Tokig Ölandstok...

I dag har jag arbetat i Rävlanda. Färdtjänsten kom tio minuter för tidigt, så jag var så klart inte riktigt klar. Det var en av de riktigt gulliga chaufförerna. Han körde mig ner till entrén och till och med hjälpte mig att låsa upp och hålla upp dörren så att jag lättare skulle kunna ta mig in. Heder åt en sådan chaufför!


Nu är nya församlingsbladet klart. Omslagsbilden blev litet skrikig. Mättnaden borde ha minskats något. Jag fick aldrig hem provtrycket till mig och kunde alltså inte kolla bilden innan tryck. Shit happens! Nu är bladet färdigt i alla fall. Snart dags att börja på nästa. Förmodligen mitt sista – eftersom jag blir penisonär sedan. Är det klokt eller? Nyss var jag 30 år.





I går upptäckte jag att Ölandstoken blommar för andra gången i år. Tokigt värre! Men hellre blommande Ölandstok i november än full vinter som förra året!

Möe mad...

Här en del av resultatet av dagens ansträngningar...

Grattis Elisabet Hörle på din namnsdag idag! Åh, tackar!
På min namnsdag har jag ägnat mig åt att laga mat – i långa banor och pannor.
Det blev två sorters lammgryta och en långpanna med lammfärs. Potatis/palsternacksmos och morötter/broccoli/champinjoner därtill. Nu har vi mat för nästan en vecka för tre personer – bra jobbar Bumsi och Mike. Mike har skalat potatis/grönsaker och jag har skurit/mosat dem och lagat resten av maten. Sedan blev disken kvar till Mike. En försvarlig mängd disk blev det förstås. Alla våra plastmatlådor tog slut så vi fick använda andra bunkar och skålar för att få plats med all mat. Nu väntar vi bara på att James ska komma hem och lägga in matlådorna i sin frys – vår är full med annat. Sedan får han vara så snäll och bära hit vår andel när vi ska ha något att äta.
Det blev lammgryta till middag – och ett glas rött. Det var vi värda efter allt slit i köket. Och trötta blev vi av allt jobb och av mat och dryck förstås. Ska bli skönt att slappa framför tv:n sedan och känna sig odrägligt belåten med sig själv.

Ny rullstol på gång...

Sådan här rullstol vill jag ha...

I dag har jag varit på Hjälpmedelscentralen i Mölndal för att kolla på rullstol. Jag kommer att få pröva en ny rullstol. Panthera Swing. Något halvkilo lättare än min nuvarande. Det blir också lättviktshjul på den som gör att den blir ytterligare något lättare. Med röda ekrar. Det blir jättehäftigt. Vi ska testa detta ett tag, sedan kanske arbetsterapeuten kan ansöka om den rullstol som jag helst vill ha. En Xenon lättviktsrullstol, som är hopfällbar, men med bra köregenskaper. Jag får fortsätta drömma ett tag till!
Mike och jag åkte själva till Mölndal. Han lyfte i och ur rullstolen och jag körde bilen – det gick bra och det kändes väldigt skönt.

Lång dags färd mot natt...

Varit ute och farit hela dagen; Landvetter vårdcentral, där Mike fick influensaspruta, ögonmottagningen på Mölndals sjukhus dit Mike skulle på återbesök, James fick hämtat sitt nya körkort, käkat lunch ute, handlat litet i Allum...åkte hemifrån vid halv tio och kom hem klockan sex. Helt slut. Klättrat i och ur bilens baksäte fyra gånger. Ett djäkla gymnastiserande. Det är inte lätt ska jag säga. Framförallt inte efter att ha suttit ett par timmar i bilen och stelnat till! Det har varit en lång dags färd mot natt...

Mikes öga var bättre enligt ortoptisten (en person som arbetar tillsammans med ögonläkare och som undersöker och diagnostiserar barn med skelning bland annat och som undersöker folk med ögonmuskelförlamning – det har jag googlat mig till). Mikes ögonmuskel var nästan normal igen, inget dubbelseende längre heller – så det lät ju bra. Sakta men säkert återhämtar han sig verkar det som.
Vi käkade lunch på Mr Johanssons vid Stigs Center på Hisingen och så åkte vi och handlade litet på Willys, Rusta, Clas Ohlssons – och hämtade ut James nya körkort. Nu heter han James Price på riktigt – för det står det på körkortet!

Jobbig busy body!

I dag har jag jobbat i Hindås. Det blev litet plock med församlingsbladet. Förra måndagen, den 24 oktober, var det manusstopp. Jag tror inte övriga inblandade i församlingsbladsproduktionen vet vad manusstopp är! Idag, den 1 november, sitter vi och lägger till och drar ifrån texter i församlingsbladet – igen. Precis som förra gången är ett blad som jag tror att jag gjort i stort sett klart, inte alls klart! Litet jobbigt är det.

Sjukgymnasten från Hemrehab i kommunen, var hemma hos Mike i dag och tränade med honom. Och möblerade om i vår lägenhet! Arbetsstolen (min arbetsstol!) flyttade hon ut från köket och in i lilla sovrummet och i det lilla sovrummet hittade hon en stoppad fåtölj som hon flyttade ut i köket! Vem sjutton har stoppade fåtöljer i köket?! Detta gjorde hon för att Mike inte ska åka runt på arbetsstolen i stället för att resa sig upp och gå. Fåtöljen tyckte hon var en bra och stabil stol för Mike att sätta sig i och resa sig ur. Dessutom tänkte hon ta med sig MIN arbetsstol. Hon ansåg att jag inte behövde den tydligen! Jag använde den ju inte, sade hon. Nej, för att Mike använt den det senaste året. Ska jag straffas för att jag låtit Mike låna arbetsstolen? Vad trött jag blir på sådana här busy bodies till sjukgymnaster.
Hon är lika full av käcka idéer som den sjukgymnast som var hemma och talade om för mig att Mikes säng kunde stå i vardagsrummet när han kom hem från Kungälvs sjukhus när de opererat ut den första knäprotesen ur hans ben. Att deras käcka idéer inte fungerar rent praktiskt bryr de sig inte ett dugg om!