Hindås kyrka 100 år!

Hindås kyrka 100 år! Som tur var var James ledig och kunde köra mig till kyrkan så att jag kunde vara med i firandet. Färdtjänsten hade nog inte lyckats med det. Här var inte skottat på gården när vi skulle åka klockan 20 i ll. Men James fixade det – så klart! Han är värd sin vikt i guld den pojken. Och det vill inte säga litet.


Det var högmässa i kyrkan. Kontraktsprosten Carl Sjögren, Ulricehamn predikade. Mycket passande predikan. Sedan var det kaffe i församlingshemmet. Ola Sandstedt – min favvopräst – var där som gäst, så vi fick oss en trevlig pratstund.
Carl Sjögren höll föredrag om kyrkans lovsång. Mycket intressant! Och så fick vi sjunga litet själva också. Alltigenom några trevliga timmar. Synd att det var så få Rävlandabor där – de var ju också inviterade. Trots att det var sammanlyst var det som sagt väldigt få från Rävlanda/Hällingsjö där. Tråkigt.

Besök hos höronläkare...

Varit på Sahlgrenska idag. Hörselkontroll och besök hos höronläkare! För att kolla upp min tinnitus på vänsterörat. Den, i mina ögon, mycket unga läkaren gjorde en massa undersökningar och sade sedan att det kunde vara litet vätska bakom trumhinnan. Hon skrev ut nässpray och sade att jag skulle försöka tryckutjämna många gånger per dag. Blir det inte bättre på två månader får jag höra (ha, ha) av mig igen.
När jag satt i väntrummet och väntade på att få komma in till doktorn kom en kvinna klädd i fotsid svart "klänning". Huvud och ansikte var täckt av svart tyg. (Niqab).
Kvinnan i receptionen ville att hon skulle visa legitimation (det hade jag också fått göra så klart). Som en blixt for det genom mitt huvud, när kvinnan i svart letade fram sitt pass: "Hur ska de kunna se om det är samma person som i passet"? Men det löstes på enklast tänkbara sätt, kvinnan i svart fick helt enkelt dra upp ansiktsbeklädnaden så att man kunde konstatera om det var rätt person. Puh! Vilken tur. Tänk sådana bekymmer man skaffar sig som medpatient - helt utan anledning. Jag hade ju inte alls med det hela att göra!
James körde mig till Sahlgrenska. Under tiden jag var på undersökningar åkte han en sväng på stan. När jag ringde för att säga att jag var klar sade han att det skulle ta en halvtimma för honom att komma tillbaka till Sahlgrenska. Vi bestämde att jag skulle rulla iväg till huvudentrén för upphämtning. Ner i kulverterna för en snabb nostalgitripp från Gröna stråket 5 till Huvudentrén.
Det gick ganska fort. Jag hoppades hinna med en fika också. (Det var betydligt många fler människor i rörelse än det var när James och jag hälsade på Mike på julafton. Så folktom har jag aldrig sett Sahlgrenskas huvudentré.)
Precis som jag tagit första tuggan på min fralla ringde James. Då var han utanför ingången. Eftersom han inte kunde parkera fick han cirkulera medan jag i parrafart tuggade i mig min macka och sörplade i mig kaffet. James behövde bara köra ett varv så var jag klar att åka.
Mindre än en halvtimma senare var vi hemma igen. Vad skönt att slippa åka Sjukresa. Resandet tar alltid dubbelt så lång tid med Sjukresa eller Färdtjänst.

Försenad Christmas pudding...

Latdag. Gick upp sent. Sen middag. Kollade litet på boende i Wales på nätet. Det finns hyfsade hotell, handikappanpassade – till hyfsat pris! Otroligt. Det kanske inte är helt omöjligt att åka över igen någon gång.

Till kvällsfikat åt Mike och jag litet försenad Christmas pudding. James köpte den i Engelska affären i Göteborg före jul. Det blev inte av att vi åt den till jul eftersom Mike inte var hemma.
Har inte ätit Christmas pudding på nästan 25 år. Det var mycket godare än jag minns!
Senast jag åt det måste ha varit julen 88 eller något sådant. Då var jag inte överförtjust i puddingen om jag minns rätt. Men nu smakade det riktigt gott. Konstigt!

"Färdtjänståret" börjar bra...

Första gången jag skriver årtalet 2012. Det gick bra. Får hoppas på ett bättre år i år!
Nya "Färdtjänståret" började bra igår när jag skulle åka till jobbet i Rävlanda. De kom med en liten buss och hämtade mig. Fast jag alltid åker i vanlig bil annars. Jag fick sitta kvar i rullstolen under resan. Hatar det! Man har inget ordentligt rygg/nackstöd – bara rullstolens låg, mjuka ryggstöd. Känns inte bra. Jag är litet rädd om min nacke! Chauffören fällde, av någon outgrundlig anledning, upp tippskydden på rullstolen - utan att fälla ner dem igen. En arbetskamrat frågade varför jag inga tippskydd har, det har hennes pappa. Hon hjälpte mig att fälla ner dem igen. Tack och lov att hon såg att de var uppfällda. Själv kan jag ju inte se om tippskydden är upp- eller nedfällda när jag sitter i rullstolen! Baklängesvolt med rullstol har jag redan prövat en gång. Inget man gör för att roa sig själv. Det kunde lätt hänt igen nu. Duktig chaufför! Heja Färdtjänsten! 2012 börjar bra!