Igår ringde min gamle arbetsterapeut från Sahlgrenska för att bestämma tid för ett sammanträffande. Vi ska titta på det här med att jag ska kunna lyfta i och ur rullstolen själv i bilen. Veckan innan ringde de från rehab i kommunen i samma ärende. (Man får ha sina tentakler ute litet varstans och hoppas på napp NÅGONSTANS). Och så ringer båda två –
efter flera veckors (sju – åtta närmare bestämt) tystnad – just nu när bilen står kvaddad på verkstad. Härlig tajming!
Idag ringde han igen. Jag skulle kunna få träffa AT den 9 juni – men då har jag ändå ett möte på jobbet jag måste gå på och vet inte heller om bilen är klar tills dess. Hejåhå.
Ringde versktaden som verkligen inte kunde ge några besked om när bilen kunde tänkas bli färdig. Nu skulle de lacka den och sedan visste hon inte hur mycket längre tid det skulle ta...Jag kunde kanske ringa på onsdag i nästa vecka och kolla...men i nästa vecka blir den säkert inte klar i alla fall.
Klara besked gillar jag!
James kom hem - safe and sound – i onsdags kväll och vi hämtade honom på Landvetter flygplats. Han hade haft en skön kortsemester i Manchester och hunnit med en sväng till The Lake District, förutom att kolla på fotboll. Några hektiska dagar well spent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar