I lördags var vi uppe i huset för att dela prylar vi fyra syskon. Det var jobbigt som sjutton. Fast det gick betydligt bättre än jag befarat. Jag hade oroat mig i onödan – som så många gånger förr. Men mycket ilska och andra känslor vällde upp när man såg huset inifrån igen – och alla prylar.
Eftersom jag inte har så mycket plats valde jag mindre prylar bland annat två rokokostolar och ett litet sybord samt ett par blå porslinslampor. Morfar gjorde lamporna av två porslinskrukor som pappa köpt med sig hem från Ostasien någonstans. Sådana man sålde syltad ingefära i. De fanns alltså med redan på Birkagatan i Göteborg och innebar nostalgi plus plus för min del. Tog också en litet halvtrasig porslinsskål med lock. Den brukade mamma ha karameller i. När jag var liten och låg sjuk fick jag ta EN karamell ur den när jag tagit min fruktansvärt illasmakande medicin. När mamma återgått till köket på pensionatet och lämnat mig åt mitt öde, i min säng i annexet, brukade jag smyga upp, klättra upp och ställa mig på armstöden till en fåtölj som stod framför chiffonjén. Väl uppe sträckte jag mig på tå och lyckades nå karamellburken som stod längst upp, där försåg jag mig med ytterligare en karamell eller två. Sån var jag!
Det blev också några tavlor som min morfar och morbror målat. Glädje över dem.
Vi orkade inte hela vägen så vi får ta en vända till med delning, innan vi släpper loss alla våra barn i huset.
Idag har Mike åkt till Sahlgrenska igen för att ta prover. Han har fortfarande inte fått något svar från sjukhuset på vad det var för fel på den bortopererade testikeln. En vecka skulle det dröja innan han fick besked. Visst det har varit påsk, men idag är det TVÅ veckor sedan operationen. I går fick han ett papper som talade om att läkaren som opererade skall ringa honom den 4 maj. Över en månad efter operationen! Bra jobbat Sahlgrenska.
Snön lyser vit på taken
(endast tomten är vaken...)
Och det är den 17 april. Heja, heja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar