Nu har vi suttit ute och ätit middag på altanen två dagar i rad. Underbart!
I förrgår fick vi besök av Anton, världens underbaraste unge, som bor på vår gård. Han tittade litet förvånat på oss och sade: Vad gör ni, äter ni mat ute?!?
”Ja”, svarade vi.
Han studsade upp på altanen och kollade in våra tallrikar.
”Det är faktiskt min älsklingsmat ni äter”, sade han förhoppningsfullt och fortsatte stirra längtansfullt på köttfärsröran på tallrikarna. Ett fint sätt att tala om att han var redo för en inbjudan.
Anton är sex år och väldigt gullig, snäll, omtänksam, tystlåten men ändå pratsam… Mig kallar han för Jamesmamma, trots att han vet att jag heter Elisabet. Och James är ju inte någon mer eller mindre jämngammal kompis, utan en vuxen man på snart 31 år. Men ändå ser Anton honom som en kompis. Härligt.
För några veckor sedan fick Anton en ny cykel. Blå. Fin. Ganska stor. Mike och jag stannade och beundrade hans nya cykel. ”Det är en utryckningscykel”, berättade han förtroligt för oss.
”När larmet går rycker jag ut”.
Skönt att veta att Anton står redo om något skulle hända.
Journalist (pensionerad) som sedan 2008 befunnit mig i händerna på myndighets- och vårdsverige. Transporterar mig mestadels med hjälp av rullstol numera. Bor med make och katt i lägenhet i markplan. Skriver om mitt dagliga liv och min kamp för rättigheter för mig och andra med funktionsnedsättning... Ibland känns det som om man hamnat mitt i en hysterisk sitcom serie, med väldigt sjuk humor - men det är bara livet så som det är i verkligheten. I min verklighet.
söndag 19 maj 2013
måndag 13 maj 2013
Jag betalar för någon annans resor...
James semester i Skottland och London gick bra. På kvällen den 3 maj hämtade vi honom på Landvetter flygplats.
Sedan dess har han haft fullt upp med att planera toastmasteriet för Karins och Johannes bröllop. De gifte sig i lördags och allt fungerade precis som det skulle.
I mars månad tappade jag ett kreditkort. Anmälde det och spärrade kortet bara någon timma efter jag blivit av med det, den 25 mars. Från den 27 mars har någon använt kortet och betalat på Västtrafik med det. När jag fick min räkning gick jag i taket och ringde kortföretaget – igen. Jodå, kortet var spärrat. Hur kan någon använda det då? Kan inte påstå att jag fick någon bra förklaring. De skulle lägga en ”hårdare” spärr på det. Och betala tillbaka mina pengar.
Jag skickade in reklamation på alla Västtrafikköp. Efter en dryg vecka kollade jag mitt konto igen. Då hade uttagen fortsatt! Ringde igen. Ingen kunde förstå hur detta kunde hända. Bestämde att jag ville avsluta krediten. Det vet ingen människa om de kan få stopp på det här bedrägeriet. Känns inte så kul att betala för någon annans resor hela tiden. Hittills har jag betalat 1 300 kr till Västtrafik! Och inte åkt en kilometer.
Sedan dess har han haft fullt upp med att planera toastmasteriet för Karins och Johannes bröllop. De gifte sig i lördags och allt fungerade precis som det skulle.
I mars månad tappade jag ett kreditkort. Anmälde det och spärrade kortet bara någon timma efter jag blivit av med det, den 25 mars. Från den 27 mars har någon använt kortet och betalat på Västtrafik med det. När jag fick min räkning gick jag i taket och ringde kortföretaget – igen. Jodå, kortet var spärrat. Hur kan någon använda det då? Kan inte påstå att jag fick någon bra förklaring. De skulle lägga en ”hårdare” spärr på det. Och betala tillbaka mina pengar.
Jag skickade in reklamation på alla Västtrafikköp. Efter en dryg vecka kollade jag mitt konto igen. Då hade uttagen fortsatt! Ringde igen. Ingen kunde förstå hur detta kunde hända. Bestämde att jag ville avsluta krediten. Det vet ingen människa om de kan få stopp på det här bedrägeriet. Känns inte så kul att betala för någon annans resor hela tiden. Hittills har jag betalat 1 300 kr till Västtrafik! Och inte åkt en kilometer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)