Nu har jag haft min nya ramp, från altanen ner i trädgården på baksidan av lägenheten, i en vecka. Tack vare ett nytt intyg från min arbetsterapeut – och ny handläggare på kommunen (?) fick jag äntligen min ramp. Efter flera överklaganden. Snygg blev den också. Killen som skulle fixa rampen var helt inne på min linje, så det blev en träramp från träaltanen ner på gräset.
En fantastisk känsla att kunna ta sig ner i trädgården och rensa rabatter (om man av någon outgrundlig anledning skulle få för sig att göra det) Att kunna komma åt bärbuskarna är förstås också ett stort plus och att ha möjlighet att känna gräset under fötterna. Man får ta vara på alla små glädjeämnen i livet. Barfotafötter i gräset är ett sådant glädjeämne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar