Det närmar sig...

RESA MED RULLE…
Det närmar sig…
Det mesta är fixat nu utom min rullstol som behöver få nytt sittyg, så jag inte plötsligt ramlar ner i backen, eller fastnar i ramen som en fällkniv. Det är hål i tyget, som så klart kommer att spricka mer och mer. Tror i alla fall jag.
Arbetsterapeuten lade en arbetsorder till Hjälpmedelscentralen den 13 augusti. Då ska de ha tre arbetsdagar på sig att fixa till rullstolen. Men finns det möjlighet att missförstå gör man så klart det. Ordern låg som specialanpassning eftersom länkhjulen (de små framhjulen) skulle bytas ut. Då har de hur lång tid på sig som helst att fixa det tydligen.
Jag ringde HMC eftersom ingen hört av sig idag. När jag pratat med dem ringde jag min arbrtsterapeut, som erbjöd sig att ringa till teknikerna direkt på HMC Mölndal. Hon lovade be dem ringa. Det var vid ettiden. Ingen har ringt så klart. Kanske i morgon. Annars får jag ta den nya rullstolen med mig. Trots att den är svårare att ta sig i och ur eftersom det är hel fotbåge och inte uppfällbara fotplattor på den. (Nya rullstolen är å andra sidan extremt lättkörd.)
Alltid är det något som ska djäklas. Fast det är ingen sport om allt bara löper på friktionsfritt.

Mike har varit och inhandlat de mediciner som fattades oss och fått sitt waranprov taget. Nu gäller det att ringa sjukhuset i morgon och få reda på hur hans prov låg.
I morgon ska också Morris tas till kattpensionatet i Stockabäck, Rävlanda.
I kväll har vi haft pow wow-möte om Tussie, som dels vår snälla granne Kerstin, dels bästa syster och svåger lovat hjälpas åt att passa. Bitarna faller på plats.