När juldagsmorgon glimmar...

När juldagsmorgon glimmar…
Nåja, det var inte mycket morgon kvar när jag äntligen masade mig ur sängen, men Jesu födelsedag glimmade i alla fall. Strålande solsken, klarblå himmel, lätt pudersnö på marken och taken och fyra minusgrader. Inte för att jag är förtjust i kyla, men underbart med solen och ljuset.
Trots att vi lade oss ganska tidigt igår Mike och jag, sov vi länge idag. Sköööönt.
Nu sitter jag vi köksbordet och ser hur solen, blänker i de diskade vinglasen vi drack ur i går. Väldigt fint.
James kom hem vid sjutiden i morse efter sin jobbnatt och sussar nu sött. Katterna är just för ögonblicket lugna.
Nyss när jag skulle in på toaletten upptäckte jag att Morris låg bekvämt utsträckt i sin fulla längd på matbordet i vardagsrummet. Bord är inte katt-territorier i detta hushåll. Det vet han mycket väl. Han vände sig litet lojt och tittade på mig. Inte det minsta berörd. Jag frågade vad han gjorde på bordet. (Korkat, jag vet.) Följt av ett strängt: Gå ner! Svaret blev att han sakta reste sig i sittande ställning. Inte förrän jag rullade in i vardagsrummet hoppade han ner från bordet. När jag var på armlängds avstånd ungefär.
Duken som vi hade på bordet i går när vi åt, låg kvar på bordet. Tror att Morris tyckte vi bäddat fint åt honom där kanske. Vad vet jag. Mysigt var det i alla fall. Tills jag kom och körde bort honom.