Var och hälsade på Mike på sjukhuset igår. Precis när jag kom skulle de byta bandage, för andra gången den dagen. Det hade läckt så mycket vätska från såren på låret så att det läckt igenom.
Ett specialfordon från Färdtjänst hämtade mig hemma. Det är en buss med ramp. Sådant fordon behöver jag inte! Vill inte gärna åka med dem heller eftersom det är dåligt med rygg/nackstöd när man sitter kvar i rullen. Det finns också 4-5 vanliga säten. Bestämde mig för att flytta över till ett säte.
Det ångrade jag hela vägen ner till Sahlgrenska. Mina korta ben räckte inte ner till golvet. Fruktansvärt obekvämt att sitta och dingla med fötterna i luften. Stundtals kasade jag fram litet på sätet för att nå ner med tårna. Då höll säkerhetsbätet på att strypa mig. Ingen njutbar resa precis. Var glad när vi äntligen var framme och jag kunde flytta tillbaka till min rullstol igen.
Jag hade tagit med mig kaffe hemifrån. Gillar inte sjukhuskaffet (automat) något vidare. Tyckte Mike skulle få litet riktigt kaffe dagen innan han skulle opereras. Han har trots allt varit på sjukhus i över två veckor nu.
Egentligen skulle han opererats idag, men det blev inget med det. Mer akuta ärenden (patienter) hade kommit in, så han får vänta tills nästa vecka någon gång.
Idag har han pratat med doktorn och senaste tipset är att det blir operation på onsdag i nästa vecka. Hejåhå.
James hämtade mig på sjukhuset och kom upp och hälsade på sin far en stund, så jag slapp åka Färdtjänst hem. Skönt.
Kramar till styrka
SvaraRadera