Härligt väder. Strålande solsken och AT och jag gav oss ut i terrängen med rullstolarna. Gissa om han är galen den mannen! Vi körde på sönderregnade skogsstigar bakom Sahlgrenska ner mot Botaniska. Upp och ner för löjligt branta backar. Över stock (grenar åtminstone) och sten. Och det gick bra. På några ställen fick jag ha litet hjälp, men man klarar mer än vad man ger sig själv credit för. Förvånande. Det här var liksom examensprovet kan man säga. Del två. Del ett var Djävulsbacken och det provet klarade jag med väl godkänt. Själv vill jag nog ge mig VG i andra delen av examensprovet också. Det här var en rejäl utmaning.
När jag var på min första permission från sjukhuset och var iväg på Lindas och Jonas bröllop så var jag skiträdd att rullstolen skulle välta så fort det blev litet knöligt underlag. Knöligt underlag är bara förnamnet på stigarna vi körde idag. Rullstolsträningen med AT har gjort underverk för min förmåga att våga. Även om jag ibland tyckt att han varit väl galen har jag ändå inte gett mig utan testat. Och det har gått bra. Tack för att Du fick mig att våga AT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar