Söndag eftermiddag. I morgon ska jag till arbetsförmedlingen och söka jobb på halvtid. Det ska bli kul att se deras miner! Kvinna, snart 62 år, fet, rullstolsburen – vad är oddsen liksom?
Dessutom i en skenande lågkonjunktur. Något för arbetsförmedlarna att bita i! Fast jobbet får man ju som vanligt sköta själv. Jobbet att söka jobb alltså. Någon förmedling är det knappast tal om – såvida det inte hänt något nytt sedan jag var arbetssökande sist. Kul blir det i alla fall. Hoppas jag.
Och färdtjänst dit då så klart och hem och hoppas det blir en ickegalen chaufför den här gången. Förra gången vi åkte färdtjänst var det helt hysteriskt i kvadrat. En chaufför som inte brydde sig om att gå ut och hjälpa mig att öppna dörren. Lyckades göra det själv utan att skrapa bilen med rullstolen. Så småningom masade han sig ut för att lägga rullstolen i bagaget.
På motorvägen körde han mellan 140 och 150 km per timma. Utom när han snackade i mobiltelefon (skrek och gapade snarare). Då körde han bara i 100-110. Å andra sidan höll han bara väldigt sporadiskt i ratten då. Händerna var upptagna. Den ena höll han telefonen med – den andra viftade han vilt med för att understryka det han gapade i telefonen. Ratten skötte sig själv. Färden var vinglig. Och hjärtat hoppade och skuttade i halsgropen. När vi äntligen var framme och kunde andas ut var vi helt genomsvettiga. Kallsvett.
Hoppas det inte blir en sådan chaufför igen. Jag vill ju gärna vara lugn och samlad när jag ska möta arbetsförmedlingen igen för första gången på över ett år.
Man vill ju inte vara helt panikslagen innan man ens pratat med någon arbetsförmedlare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar