Har nu varit på AF och anmält mig som arbetssökande. Det var nästan lika kul som jag föreställt mig. Fast arbetsförmedlaren såg inte så där väldigt överrumplad ut! Det var ju ett litet bakslag för mig. Men. Trottoarkanten för att ta sig upp till ytterdörren var säkert 8-10 cm hög. Det fanns så klart ingen automatisk dörröppnare. Inte heller någon ringklocka, för att påkalla hjälp. En 7-8 cm hög tröskel att ta sig över när chauffören vänligt höll upp dörren. Väldigt smal hiss. Ingen dörröppnare till dörren in till arbetsförmedlingen heller. Däremot stänger den sig själv vilket gör det hela litet svårare när man ska försöka hålla upp dörren med ena foten samtidigt som man ska upp i balansläge för att ta sig över tröskeln. En utmaning. Nästa utmaning var att nå upp till nummerlapparna. En vänlig man erbjöd sig att hjälpa till och tyckte det var dåligt att de inte hade nummerlapparna så att man kunde nå dem om man sitter i rullstol. Det höll jag med om.
Så småningom blev det min tur att komma in till arbetsförmedlaren. Hon skrev in mig som arbetssökande på 50 procent. Jag fick skriva på ett papper och fick blankett att fylla i för att få ersättning. Och tid för ett möte med arbetsförmedlaren den 5 mars, då vi ska prata arbete.
Innan jag sade adjö till arbetsförmedlaren lyckades jag förmedla min åsikt om tillänglighet. Före utgången av 2010 ska alla offentliga lokaler vara tillgängliga även för folk med funktionsnedsättning. AF Härryda är inte det minsta tillgängligt. Rimliga förbättringar ska vara utförda sägs det. Frågan vad som är rimligt vet jag inte vem som avgör. Nästa gång jag åker till AF ska jag ta på mig min dhr t-shirt Öppna Sverige!
Arbetsförmedlaren var dock helt inne på min linje när det gäller tillgänglighet. Hon skulle säga till sin chef. Så då har jag ju redan uträttat litet vettigt arbete! Bra va?
Handikappombudsman kanske kunde vara något? Lokalt så där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar