För 29 år sedan vid den här tiden (15.00) var vi väldigt nervösa Mike och jag och på väg in i Hindås kyrka för att gifta oss. Och vart försvann de 29 åren så himla fort då? Det kan man undra över. Nyss stod vi där med darrande knän och stämma och kyrkan fylld av släkt och vänner och nu är vi här, 29 år senare, i varsin rullstol, inte så där himla fracka. Men vi kan ju trots allt titta på TV! Sicken himla tur.
Firade vår bröllopsdag med ett glas kallt vitt – medan Mike firade loss på en halv lättöl. Vågar inte ge honom något vin med tanke på alla mediciner, inklusive morfintabletter, som han käkar. Det vet ingen människa hur det skulle gå. Han kanske skulle bli fullständigt trettongalen. Eller bara full. Och galen.
Körde ett varv runt gården vid lunchtid – men vädret var inte så där jättebäst. Litet småkallt – om man jämför med i går i alla fall. Men det hämtade upp sig så småningom. På eftermiddagen var det 25+ och faktiskt började solen skina litet också. Helt OK för en bröllopsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar