Idag städade vi. Ordentligt. Bökigt var det och det blev några djävlahelvetefanskit innan det var klart. Framförallt när jag plockat upp paket med papperslakan, påsar med kläder, böcker och annat trevligt från golvet och lagt på Mikes säng, tillsammans med hans betastöd, griptång, mitt täcke och litet handdukar och grejerna började rasa ner på golvet. När man sedan ska plocka upp igen och kör över grejerna med rullstolen när man ska försöka plocka upp blir det en del svordomar. Och när man står med rullstolen på sakerna är det svårt att plocka upp dem och man får köra litet fram – eller tillbaka – innan man får upp grejerna.
Att dammsuga sittandes i rullstol är heller ingen barnlek. Man blir lätt ilsken när slang, sladd och dammsugare gör gemensam sak och samtidigt trasslar in sig både bakom och framför rullstolen.
Men jag hittade i alla fall den andra bärbara telefonen, som lyckats hålla sig undan i närmare fyra veckor! Den hade lagt sig tillrätta mellan de två nattduksborden som står som två packade sillar bakom huvudändan på min säng. Där har den legat och hållit tyst hela tiden som vi, mer eller mindre oengagerat, letat efter den. Med hjälp av litet djävlaranamma och en griptång lyckads jag lirka fram telefonen och placera den på plats på laddning. Så nu har vi åter två telefoner. Bra va!
Liselotte kom och hälsade på en stund på eftermiddagen – det var evigheter sedan vi träffade henne. Och sedan ringde Kerstin och vi hade en trevlig pratstund. Födelsedagen hade gått så fort så hon bestämde sig för att ringa mig på helgen i stället. Inte hade hon glömt att hon skulle ringa inte. Glömmer det är sådant jag sysslar med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar