I går var jag på Dalheimers hus i Göteborg för första gången någonsin. En hearing om ryggmärgsskadesjukvården i Västra Götaland stod på programmet. Claes Hultling, läkare och ryggmärgsskadad sedan 30 år tillbaka, föreläste. Christian Wass, berättade om när han dök på huvudet rakt ner i sandbotten vid Getskärs badplats i Stora Höga för 20 år sedan och fick en ryggmärgsskada. Tårarna rann på mig. Det var inte bara jag som berördes av hans berättelse. Det var helt knäpptyst i salen när han berättade.
Politiker var med och diskuterade framtida ryggmärgsskadesjukvård och gruppen som dragit i gång det hela berättade om sin dröm om hur vården ska se ut framöver.
En fantastiskt givande eftermiddag. Det var säkert ett trettiotal rullstolsburna i olika åldrar som var där och lyssnade. Och plötsligt var jag ”normal”. Inte den som står ut.
Det var en väldigt märklig känsla.
Som grädde på moset träffade jag min gamle arbetsterapeut från Sahlgrenska och fick en liten pratstund med honom. Mannen som betydde så oerhört mycket för min rehabilitering. Som fick mig att våga testa mina gränser och inse att jag klarade mycket mer än jag själv trodde. Kul!
Idag var det åter dags för besök på vårdentralen i Landvetter för omläggning av mitt oprationssår på ryggen, som envist vägrar att läka. Hoppas det läker snart. Träffade bästa Jeanette Thyeslius på Ica Kvantum. Alltid lika kul att se henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar