I fredags var jag i Borås och visade upp mitt operationssår för kirurgen som opererade mig.
”Bra, bra,”sade han och gjorde tummen upp. ”Du behöver inte komma tillbaka mer. Du kan sköta själv nu.” Sedan smilade han och sade: ”Du har litet tur…”
Hmmm. Över två månader och såret är fortfarande inte riktigt läkt. Tur?
Sedan fattade jag att han menade att jag hade LITET tur i motsats till tur eller mycket tur. Det vill säga otur egentligen. Språkförbistring.
Idag är en satans dyster dag. Vaknade nervös och mådde pyton. Det har inte blivit mycket bättre under dagen. Hur kommer det sig att man plötsligt en dag känner det som om man har lust att hoppa av alltihop? Att man inte har lust med någonting och tycker så synd om sig att tårarna och snoret bara rinner. Varför blir det så? Utan någon anledning alls.
Plötsligt känns allt så fruktansvärt jobbigt. Man ORKAR bara inte. En sådan dag är det idag. Vet inte vad som skulle kunna pigga upp mig. En miljonvinst? Tror inte ens det skulle hjälpa. Fast man vet ju inte. Dessvärre lär jag inte få reda på om det skulle hjälpa heller. Har inte ens spelat på någonting där man kan vinna… då blir det skitsvårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar