Jaha. Så hände det ytterligare en gång då. Igår åkte Mike in till Mölndals sjukhus – igen. Yr och med en ”tjock” känsla i huvudet samt domningar i vänster sida av kroppen.
Läkaren på akuten bestämde att det skulle göras en datortomografi (snart blir Mike självlysande, eller också blir han som Hulken, grön och jättestor och jättestark när han blir arg, av all röntgenstrålning). Sedan behöll de honom över natten.
Läkare har varit och pratat med honom idag. Datortomografin visade inga tecken på propp eller blödning i alla fall. Hon skall ta kontakt med kollegor på Sahlgrenska för att se om det finns något mer de kan göra för honom. Efter alla mer eller mindre konstiga undersökningar, som inte gett något resultat, kanske någon kan komma på vad de här attackerna beror på. Det hade ju varit skönt. Vet man orsaken kanske det går att avhjälpa eller lindra.
Idag är James ledig för omväxlings skull. Han har åkt in till Göteborg för att titta på kollegor från Landvetter som är med och tävlar i något slags hinderlopp/tävling i Slottskogen.
Katterna och jag är alltså ensamma hemma. Och gör precis som vi vill. Morris är ute och Tussie, den gamla damen, ligger på Mikes säng och sover. Medan jag, hittills fruktlöst, försöker övertala mig själv att sätta igång att träna. Snart kanske jag ger upp inför tjatet och sätter igång…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar