Konsten att vara tacksam

I går åkte Mike in till Mölndal – igen! Då hade han mått skit sedan i söndags men inte velat åka in. Samma symptom som tidigare. Ny datortomografi och inläggning på avdelning 239 (strokeavdelningen). På eftermiddagen fick han besked vad röntgen visat. Inga tecken på proppar, men något galet med nackkotorna. De skulle göra en MR undersökning. Den genomfördes idag och var rent djävulsk, den värsta han varit med om och han har ju gjort ett stort antal MR-undersökningar vid det här laget. Resultatet kanske han får i morgon. Om vi har tur.

I tisdags var jag på Hjälpmedelscentralen, Mölndal för att prova ut rullstol. Hade spetsat in mig på en Helium, eftersom den är ganska lättviktig, men det blev inget med det.
Den finns i sortimentet numera, men inte med alla tillbehör. Den finns bara med fast fotbåge eller fast fotplatta. Inte med uppfällbar fotplatta som jag vill ha. Eftersom jag gör förflyttningar stående så är fotbågen i vägen. Jag reser mig också för att ta ner grejer som jag inte når sittandes, då är det nästan nödvändigt med uppfällbar fotplatta. Men, som sagt, just uppfällbar fotplatta finns inte i sortimentet! Om man nu tar in rullstolen i sortimentet borde väl alla varianter av den finnas med, eller?
Det lät nästan på tjejen, som fixade med utprovningen, som om vi funktionsnedsatta i Sverige borde vara mer tacksamma över det vi får. Hon har sett hur det fungerar med hjälpmedel i andra länder! Hm.
Antingen ska vi inkludras i samhället, med allt vad det innebär och då måste det få kosta, eller också får institutionerna byggas upp igen, där vi kan gömmas undan.
Vi kan inte vara delaktiga och dra vårt strå till stacken genom arbete, om vi inte har hjälpmedel så att vardagen funkar. Nog om det.
Det blir i alla fall en ny panthera (S2). Ett par kg tyngre än Helium, men jag kan i alla fall få uppfällbara fotplattor! Nu övar jag mig i konsten att vara tacksam. Tack, tack, tack. Jag är faktiskt tacksam!