Tioårsjubileum...

Idag är det exakt tio år sedan jag vaknade upp på morgonen på Sahlgrenska efter en drygt fem timmar lång operation under natten. De fixade diskbråcket i nacken som trängt in mot ryggmärgen och gjort mig i stort sett förlamad från bröstkorgen och ner.
Det känns helt rätt att "fira detta jubileum" på Rehabcenter Treklöverhemmet i Ljungskile. Med att gå 38 meter med betastöd!
Tacksam att jag har blivit så mycket bättre än jag var när jag kom in akut med ambulans till Sahlgrenska natten till den 12 maj.

På hösten 2008 var jag på Treklöverhemmet för första gången och livet började återvända. Fantastisk rehab. Och den har inte precis blivit sämre under de här tio åren. Fortfarande lika bra som då.

I dag har vi kört rätt hårt. Det som tog musten ur mig mest var inte armcykling eller att gå med betastöd utan att sitta ute i gassande sol och spela boccia...

Ingen hejd...

Nu har vi haft några ljuvliga sommardagar så här i början på maj.
Träningen går bra, fast jag har nog tagit i litet väl mycket för idag var jag väldigt trött och slutkörd. Körde träning även under helgen fast det egentligen är träningsfritt då.
Idag har jag gått två vändor i den långa barren samt cirka sju meter med gåbockar. De ger litet bättre stabilitet än att gå med vanliga kryckor.
Min målsättning, när jag kom hit, var att kunna gåträna i barr och kanske kunna gå litet med kryckor. Det har jag uppnått nu efter en och en halv vecka! Nu skall bara gångsträckan och uthålligheten finputsas.

Förutom träning har jag också sysslat med litet hantverk. Inte min grej egentligen men makramé, som jag ägnat mig åt, är riktigt kul. Tränar både fingrar och knoppen.
Och så blev det litet rullstolsbugg.
Det är ingen hejd på vad jag kastar mig ut i...

Träningsdag ett avklarad...

Första träningsdagen avklarad.
Blodtryckskoll vid halv åta i morse, eftersom trycket var litet högt när de kollade igår.
Morgongympa
Träning med sjukgymnast; gång i barr, britsträning,
rullstolskörning i maxfart,
bencykel
Bocciaturnering
Ballongvolley

Och så vegetarisk mat till lunch och middag.
Det brukar de ha en dag i veckan.

Regnet har öst ner mest hela dagen, men det gör inte å mycket. Har ju varit fullt upptagen med olika träningspass.
Utsikten från mitt rum får jag spana in när det klarnar upp.

Rehabcenter Treklöverhemmet

Blev bara en timma försenad till Rehab Treklöverhemmet i Ljungskile. Kunde inte beställa sjukresa igår utan fick vänta tills sjukresekontoret öppnade klockan åtta i morse. De fick skicka mail till beställningscentralen för att bekräfta att jag fick åka sjukresa till Treklöverhemmet. Allt detta krångel trots att jag åkt sjukresa hit förut! Men varför göra något enkelt när det går att krångla till det?
Har haft samtal med sjuksköterska och med sjukgymnast och arbetsterapeut och lagt upp strategier för min träning. Om en stund blir det infoträff om bland annat fritidsaktiviteter.
Redan i morgon kväll blir det ballongvolleyboll, som är så himla kul!
Det finns som vanligt mycket fritidsaktiviteter (som i sig också är träning).
Wii-balans, bordtennis, biljard, konditionsskytte, dart, blåspil, promenad, bågskytte.
Filmkväll, restaurangbesök, allsång, rullstolsdans, musikquiz, dans och Wii-turnering är andra aktiviteter på programmet
liksom bowling, tipspromenad, museum, golf, stadsresa (Uddevalla antar jag) natur och mark.
Tur man har fyra veckor på sig, så man hinner med så mycket som möjligt utöver träningen!
Efter en ganska kaosartad packning i går kväll trodde jag det skulle ta evigheter att packa upp när jag kom hit, men det gick betydligt snabbare än jag trott att komma i ordning.
I morgon kör träningen igång. Jag är supertaggad!

TEST

TEST

Krångligt

Oj, vad krångligt detta var. Nu har jag inte bloggat på över ett år. Skulle skriva nytt inlägg och inte kom jag ihåg hur man gjorde. Nu fick jag hjälp av sonen att fixa det.
Det märks att hjärncellerna tror att de har pensionerat sig på heltid. Liksom jag själv.
På måndag bär det av till rehabcenter Treklöverhemmet i Ljungskile för fyra veckors intensiv träning.
Ser fram emot det med viss bävan...

Trög...

Rena sommarvädret idag igen. Vi satt ute på baksidan av lägenheten och njöt – tills Farmartjänst kom och skulle slå slänten med grästrimmer. Jag stod ut i tjugo minuter sedan gick jag in och lånade hörlurarna som Mike har till sin dator. Det funkade ganska bra. Det mest hysteriska oväsendet försvann. Rätt som det var blev det tvärtyst. Soppatorsk i trimmern. Så skönt. Men det var snabbt avhjälpt dessvärre.
Slänten slås bara två gånger per år. Veckan efter eller före midsommar och så idag då…
Efter ett par timmar var de klara och det blev lugnt och tyst. Fint blev det också.
När solen började försvinna bakom träden gick vi in och kokade äpplemos av äpplen vi fått av storasyster. Fick en bärkasse för ett par veckor sedan, men det mesta av dem åt vi upp. En del var kvar och fick bli mos tillsammans med äpplen vi fick för några dagar sedan. Det blev ett par liter äpplemos.
I morgon är det dags att koka svartavinbärssylt av de sista vinbären som vi lade i frysen för en dryg månad sedan.
Idag har jag också ringt kommunens handläggare, som har hand om bostadsanpassningar, för att klaga på altandörren. Den är så himla trög att öppna och stänga. Mike, med sina onda axlar, klarar inte att öppna dörren med handkraft utan måste putta upp dörren med foten.
Att försöka dra igen dörren efter sig när man sitter i rullstolen och samtidigt ska backa in genom altandörren är rätt knöligt. Häromdagen höll jag på att halka ur rullstolen när jag försökte. Det kan inte vara meningen att dörren ska vara så djäkla trög. Vitsen med att bredda dörren, så att Mike skulle kunna komma ut på altanen, försvinner ju om vi inte orkar öppna och stänga dörren!
Handläggaren skulle kontakta den trevliga killen som jag ringde till och klagade hos när låset till dörren dröjde och dörrrhandtagen inte kunde monteras. Han som undrade ”hur viktigt kan ett lås vara?” ”Hur viktigt kan det vara att kunna öppna och stänga dörren”? kanske han undrar. Det blir säkert jättebra! Not.

Lyckligt lottad!

Jag är lyckligt lottad!
Goda vänner gör att man känner sig oerhört priviligierad. För några veckor sedan var vi hos goda vänner i Berghem och fick plocka svarta vinbär i mängd. Igår kom en gammal barndomsvän och undrade om jag ville ha lingon.
Hon älskar att plocka bär, men kan inte göra med allt hon plockar och så tänkte hon att jag kanske ville ha litet, eftersom jag inte kan ta mig ut i skog och mark nu för tiden. (Det är något krångligt med rullstol). Om jag ville!
Vi träffade på henne när vi var på väg hem från affären, då hade hon precis varit och ringt på hemma hos oss.

Så det blev syltkok när vi kom hem. Det blev ungefär två liter sylt. Fantastiskt. Vet inte när jag kokade lingon senast. Evigheter sedan i alla fall. Nu behöver vi inte köpa lingonsylt på länge.

Tack, Anki, för lingonen och för att du tänkte på mig!

När jag ändå var i gång passade jag på att koka litet mer svartvinbärssylt av bär från frysen. Nu har vi sylt så vi klarar oss ett tag igen.

Paradiset på jorden...

I måndags hade sonen och jag en underbar eftermiddag/kväll hos goda vänner i Markbygden.
Närmare Paradiset kan man nog inte komma, på jorden. De bor så fantastiskt vackert. Stora böljande gräsmattor som omsluter huset i en överdådig grönska. Öar av färgglada blomstersängar som bryter av mot all grönska. Äppleträd, plommonträd - och massor av svarta vinbär.


Vi fick plocka så mycket vinbär vi ville. Till och med jag kunde delta i plockandet eftersom vår värd samtidigt beskar bärbuskarna. Jag satt i min rullstol och blev serverad den ena välmatade grenen efter den andra. Bara att plocka och njuta. Solen sken och det var nästan vindstilla. Tyst. Helt enkelt gudomligt. En lisa för både kropp och själ.
Det blev närmare tio liter svarta vinbär. Rensade!

När vi plockat klart fick vi en härlig fika-och pratstund i trädgården. Underbart att kunna sitta ute, omgiven av all grönska. Trots att det drog ut till långt in på kvällen. Myggen höll sig på avstånd, vilket gjorde att vi kunde njuta i fulla drag. Det är sådant här som kallas livskvalitet!

Tack för en helt fantastisk eftermiddag/kväll kära vänner.

Igår kokade jag närmare två liter svartvinbärssylt, gjorde likör, som tar ett antal veckor att bli klar samt frös in sex liter bär att ätas som de är eller koka mer sylt av vid tillfälle. Jag känner mig rik som ett troll. Rik på C-vitamin.

Den tredje juni - och självklart skiner solen...

Den tredje juni. Solen skiner från en klarblå himmel. Vindstilla och mycket fågelkvitter. Precis som den tredje juni 1982, då sonen föddes. Och som i stort sett varje tredje juni sedan dess. Det är inte många födelsedagar som han inte haft kalasväder.
Han föddes på Mölndals sjukhus, ett par dagar efter Annandag Pingst. Jag skrevs in för planerat kejsarsnitt den andre juni och den tredje juni föddes underverket.
Jag var sövd och fick vänta många, långa timmar innan jag äntligen fick se honom.
Kejsarsnitt blev det för att jag under graviditeten haft ett antal stora epilepsianfall, delvis på grund av graviditeten delvis på grund av ärrbildning i hjärnan efter en tumöroperation.

Mike firar James födelsedag med att åka till vårdcentralen (för ovanlighetens skull). Vad skulle sjukvården göra utan Mike? Bli sysslolösa.
Häromdagen när han var ute med sin rullstol och körde fastnade han med foten i marken (han använder ben och fötter och sprakar sig fram) och knät böjde sig mer än vad som egentligen är möjligt med den knäprotes han har. Sedan dess har han haft ont. Han vet hur han ska roa sig den mannen! Nu var han orolig att knäprotesen kanske skadats.
Läkaren på vårdcentralen skickade honom vidare till Röntgen på Mölndal, så där är han väl nu. Om inga fel upptäcks på röntgen får han åka hem igen. Har det inte blivit bättre om en vecka blir det remiss till ortoped. Hejåhå.

Idag tar lillebrors yngste son studenten. Tyvärr kan jag inte vara med eftersom James jobbar och inte kan köra mig. Litet tråkigt men inte mycket att göra åt.