Arbetslinjen in absurdum...

Rapport från en arbetssökande:
I morse skulle jag åka till Samhall kl 8.15. Hade beställt färdtjänstbil till denna tidpunkt. Börjar kl 9 på Samhall. 8.25 hade ingen bil kommit. Ringde Färdtjänst. Det var ingen bil bokad! Däremot var det en bil bokad till kl 18.15. De lovade skicka en bil och den kom kvart i 9. Jag blev trots allt bara försenad en kvart eftersom trafikflödet vid denna tidpunkt är litet mindre än en halvtimma tidigare.
Sedan skulle jag åka hem. Då hade min AF-handläggare ringt och meddelat mig att jag skulle ringa ett specialnummer hos Taxi Göteborg och lämna ett kontrollnummer till dem. Gott och väl. Ringde. Fick en bil som skulle komma med en gång. Det gjorde den nästan.
Lyckades trassla mig in i bilen, trots att sätet var litet högt.
Resan hem gick bra. När jag skulle kliva ur bilen fick jag ett kvitto på resan. Jag skall betala 600 kr per MÅNAD och Försäkringskassan betalar resten (det vill säga alla vi skattebetalare, det vill säga alla som tjänar mer än 18 000 kronor om året – tror jag). Gissa vad resan kostade? 607 kronor!!!
Så för att transportera mig fram och tillbaka till en skitnödig praktikplats, fem dagar per vecka, betalar Försäkringskassan, det vill säg alla vi skattebetalare, 25 494 kronor per månad, varav jag betalar 600 kronor. Är detta samhällsekonomiskt försvarbart? Bara för att vi ska följa ”arbetslinjen”. Man undrar. Jag tycker det är fullständigt vansinne! Jag kunde lika gärna stanna hemma i stället för att alla vi skattebetalare ska betala så mycket pengar för taxi. Staten (skattebetalarna) hade tjänat minst 25 000 kronor per månad. På sex månader blir det 150 000 kronor. Men folk ska jobba till varje pris. Och vilket pris!
Arbetslinjen in absurdum.
Fortsättning följer – förmodligen.