Glädjebrev

Sicken strålande dag detta blev! Först var vi iväg och tränade duktigt hos sjukgymnasten, Mike och jag och när vi kom hem låg det ett glädjebrev innanför dörren. Ett brev från den Brittiska Pensionsmyndigheten som talade om vad Mike skall få i UK state pension. Nästan 2 500 kronor mer per månad än vi räknat med. Gud är god. De 3 000 kronorna mindre i månaden, efter skatt, som vi får i Sverige krympte plötsligt till en femhundring! Vi firade loss på varsitt halvt glas rött till middagen.
Det finns folk som säger att pengar inte är allt. De har inte en susning. Eller så är det bara folk med gott om pengar som säger så. Pengar betyder ALLT. Jag har gått med bultande huvud (som rejäl baksmälla som aldrig går över) sedan vi fick beskedet om Mikes skrattretande låga pension i Sverige. Och nu kan jag plötsligt tänka klart. Nåja, allt är relativt. Men huvudet känns ganska normalt igen. Allt på grund av litet extra pengar!

Idag åkte vi för första gången vanlig sjukresetaxi till sjukgymnastiken. Igår hämtade rehab tillbaka Mikes rullstol, så nu måste han gå antingen han vill eller inte. Det funkade bra att åka vanlig bil. Och så mycket enklare allting blir när vi inte måste åka specialfordon. Det var en milstolpe.