Kämpigt...

Varit en kort sväng till Rävlanda för att hämta jobbdatorn och göra litet nödvändigt arbete. Det känns inte som om jag kan koncentrera mig särskilt bra på jobbet just nu.
Mike är på Mölndals sjukhus med stroke! Han åkte in i går eftermiddag med svår yrsel. Han hade också kräkts en del. Skulle haft tjejträff igår men fick ställa in eftersom Mike inte mådde bra. Pratade med Eva som fick mig att inse att Mike nog borde åka till sjukhuset. Tack för det! Annars hade jag nog sagt åt honom att lägga sig och vila tills det går över.

James och jag var och hälsade på Mike igår kväll – och i kväll. Han pratade bättre idag än igår. Mike hade träffat läkare, sjukgymnast, arbetsterpeut under dagen. Sent på eftermiddagen gjorde de en magnetkameraundersökning men resultatet hade han inte fått. Han får väl veta under morgondagen vad den undersökningen visade. Allt känns skitjobbigt. Ska det aldrig ta slut? Nu har det varit det ena efter det andra i snart fyra år. Är det inte jag så är det Mike som råkar ut för något. Kämpigt är bara förnamnet.

Idag har Freddy hjälpt James att byta bromsar på bilen. Skönt att få det gjort. Freddy är en klippa!