Söndag förmiddag. Vi har nyss avslutat vårt pillertrillande. Och då menar jag trillande bokstavligt. Jag vet inte hur många piller som trillade ner på golvet under tiden vi höll på att dosera våra mediciner. Man känner sig som värsta sjuksköterskan när man håller på. Vi brukar roa oss på söndagarna med att dosera veckans mediciner. Ett söndagsnöje som heter duga!
När Mikes mamma kom och hälsade på från Wales förr i tiden hade vi vansinnigt roligt åt alla hennes mediciner som hon släpade med sig. Medicinerna hade en egen liten resväska som de färdades i. Det var tabletter hon behövde dagligen men också ”in case tablets”. I fall hon skulle bli förkyld hade hon fått med sig antibiotika av sin läkare och det fanns också andra ”in case tablets” framför allt värktabletter och ”ointments” av olika slag. Hon trodde, trots flera besök i Sverige, att hon reste rätt ut i vildmarken där man var tvungen att vara beredd på det värsta...Hon kom alltid laddad till tänderna.
Nu är vi där själva med alla våra mediciner for this and that....Vi tänker på Ede May varje söndag när vi sitter där med medicinerna – och det är ju alltid trevligt – och så skrattar vi åt hur vi skrattade åt henne och hennes mediciner. Livet är underligt. What goes around comes around...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar