I förra veckan utsågs Jan Eliasson till FN:s vice generalsekreterare. Om det tycker jag! Bättre man på rätt plats hittar man inte.
I måndags, när vår favvopräst Ola var här och hälsade på, ramlade min tillfälliga framtand ut. Hur kul var det då? Vi hade väldigt trevligt när Ola var här i alla fall. Han är inte riktigt som andra präster jag känner, men är en vänlig, empatisk och humoristisk människa.
I går fick jag ny snabbtid hos tandläkaren. James hjälpte mig dit – och hem. (Det är litet svårt att ta sig in med rullstolen själv). Tandläkaren satte dit en ny tillfällig framtand, som jag hoppas ska sitta längre än en vecka! Jag behövde i alla fall inte betala 750 kronor till. Det kostade gratis. Tack och lov!
Jag har börjat mitt pensionärsliv med att försöka komma igång med träningen. Fyra av de senaste fem dagarna har jag tränat och det känns väldigt bra. Litet benträning. Uppresningar utan stöd, armträning och balansträning. Gåtränar utan stöd. Korta, stapplande pingvinsteg med armarna utåt, bakåt för att försöka hålla balansen. Går/stapplar mellan rullstolen och trädgårdsbordet på altanen. Bara litet drygt en meter åt gången, men nu fixar jag 10 – 15 gånger per träningspass. Det är jag ganska nöjd med.
Efter att ha följt tv-programmet Mot alla odds – där ett gäng människor med olika funktionsnedsättningar tar sig 150 mil genom Afrikas djungler och öknar – inser man att man faktiskt kan klara mer än man tror. I går visades sista programnmet. Tårarna rann på mig när de äntligen var framme vid Skelettkusten och kunde kasta sig i havet efter väl förrättat värv. Vilket imponerande gäng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar