I går fick jag besked från Härryda kommuns arbetsterapeut att jag inte får någon lättare rullstol. Så gick den önskedrömmen upp i rök! Det var ju bara en chimär från början till slut. Egentligen insåg jag väl det, men hoppet levde ändå tills beskedet kom.
Än kan jag kontakta försäkringskassan och försöka få min bil anpassad så att jag på något enklare sätt kan få in min rullstol i bagaget på bilen. Men efter att jag fyllt 65 tar kommunen över helt och hållet och då får man tänka sig andra alternativ till att köra själv. Färdtjänst till exempel – sade arbetsterapeuten! Som om DET är något alternativ. De kommer nästan aldrig i tid. Det kostar mycket pengar för kortare sträckor. Jag kan bara åka inom Härryda kommun – och angränsande kommuner. Kan alltså inte ens åka till Borås, till exempel, om jag skulle vilja det. Det är väldigt mycket begränsningar, men det skiter väl kommunen i.
För mig att hålla på att åka Färdtjänst är inget billigt alternativ för kommunen heller i långa loppet. På ungefär fyra månader har de tjänat in min (dyrare) lättare rullstol om jag skulle utnyttja alla mina färdtjänstresor per månad. Se där litet för ekonomerna att bita i.
Från 1 mars är jag inte längre medlem i Journalistförbundet. Att bli pensionär känns toppen. Att lämna Journalistförbundet efter nästan 45 års medlemsskap - DET känns konstigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar