I dag har Mike och jag varit och slängt sopor igen – och handlat. Så att James inte skulle behöva göra det det första han gör när han kommer hem från fem dagar i Stockholm.
Vi har klarat oss över förväntan själva, faktiskt. Vi har tvättat, städat, slängt sopor och handlat...
Vi klarar mer än vi tror. Städa burkar vi göra, men inte allt det andra. Vi är litet lata, tror jag. Det är så mycket enklare att be James om hjälp. Vi får nog ta och skärpa till oss. Inte utnyttja sonens snällhet.
Med benäget bistånd av hemtjänsten, som bar ut tvätten till tvättstugan och snälla grannen Kerstin, som hjälpte oss bära in tvätten, funkade det bra att tvätta själva.
Handling är inte heller några problem så länge vi inte handlar mer än vad som får plats i ryggsäcken. Och så länge det inte är snö. Det är det ganska sällan på de här breddgraderna i augsti!
Så skärpning nu!
Skönt att sonen äntligen är hemma igen i alla fall. Någon som bråkar litet och retas med oss - och bestämmer att det plötsligt är OS också på vår tv i stället för en engelsk deckare…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar