Just nu är det tungt. Tyngre än vanligt. Mike är inte bra. Surprise, surprise. Förutom det svullna benet och foten har han precis fått reda på att det födelsemärke som togs bort den 18 juni var malignt melanom.
Första beskedet, som han fick på vårdcentralen, var att det inte var något farligt. Sent i tisdags eftermiddag ringde de från Hud på Sahlgrenska och ville att han skulle komma in dagen därpå för att prata med en läkare. Vi misstänkte genast det värsta – och det var det ju. Luften gick ur oss totalt.
I går ringde läkaren så att jag skulle kunna få prata med henne. Om vi inte hört något från kirurgen inom tre veckor ska vi höra av oss till dem. De ska ta ett större prov på armen. Och eventuellt operera bort lymfkärlen i höger armhåla.
Tre veckor känns som en evighet.
I går var Mike på återbesök i Kungälv för sitt opererade knä. Det är ju inte så bra så det stör det heller. Läkaren såg att hans ben var svullet, så de gjorde ultraljud på båda benen. Inga proppar och ingen cysta i höger knäveck, som läkaren på Sahlgrenskas akut sade i måndags. Däremot en cysta i vänster knäveck. Blir inte benet/benen bättre inom en vecka ska han ta kontakt med vårdcentralen så att de får utreda ordentlig, tyckte läkaren. Hejåhå. Tur att han har frikort för tillfället!
Ja det är fan när sådant inträffar man blir förlamad i och med man skall vänta. Det ska va nu och inte i ens morgon. Tre veckor är ju en jäkla väntan. Du får krama han från mig.
SvaraRadera