Skottland – Wales med rulle - en sammanfattning

Häftigaste grejen: Att åka cable car. Och att JAG vågade göra det.

Största misstaget: Att inte kolla upp det här med handikapptoaletter innan vi åkte.
Handikappanpassad hytt på båten, anpassade hotellrum och anpassad stuga hade vi
fixat, men inte kollat det här med toaletterna. Dumt.

Tråkigaste på resan: Att Mike ramlade och bröt nyckelbenet.

Det mest fantastiska med hela projektet var väl att sonen tog på sig jobbet att släpa med sig sina funktionsnedsatta föräldrar på en helt otrolig resa. Det var han som fick lyfta i och ur rullstol och rullator, bagage, stödja stapplande föräldrar, stanna vid alla möjliga och omöjliga offentliga toaletter.
Han har slitit som ett djur. Inte mycket till semester för hans del. Men roligt hade vi. Även han tror jag.

Roligaste: Svårt. Hela resan var rolig, men att träffa släkt och vänner i Wales för första gången på tio år slår nog det mesta.

Coolaste: Att vi faktiskt klarade av resan, som jag oroat mig för en hel del innan vi åkte. Det gick! Vi fixade det! Det funkar att resa med rulle/rullator (with a little help from a friend/son). Det gick mycket bätter än jag vågat hoppas på.

Det värsta: Resan gav mersmak. Och så alla heltäckningsmattor överallt, som gör det hopplöst tungt att köra rulle. Ett otyg som definitivt borde förbjudas på hotell och liknande. Särskilt hygieniskt är det ju inte heller.Och så får man så himla ont i armar och axlar.


På en del bensinstationer fanns den här skylten som talar om att man kan tuta eller sätta på varningsblinkers för att få hjälp att tanka om man har en funktionsnedsättning. Bra initiativ tyckte vi.

Skottland - Wales med rulle

31 augusti 2014
RESA MED RULLE
Innan vi åkte till Shirley och Mike åkte vi upp till kyrkogården för att titta till farmor. James hade inhandlat blommor att sätta på graven.
Mike ville gärna gå ur bilen och försöka ta sig fram till graven trots det knöliga, ojämna underlaget. Jag satt med hjärtat i halsgropen, men han lyckades ta sig fram och tillbaka utan missöden.



Kyrkogård med utsikt…

Hos Shirley och Mike fick jag gå in med betastödet eftersom det inte funkade så bra att ta sig in med rullstol. Satt på en vanlig matstol medan vi åt middag. Får väldigt ont när jag sitter på en vanlig stol, eftersom mina korta ben inte räcker ner till golvet. Efter maten satte jag mig i soffan, som var något av det obekvämaste jag suttit i. Efter ett antal timmar där var jag mörbultad i hela kroppen.
Det kändes befriande när vi äntligen kunde med att åka hem till stugan. Att sätta sig i bilen var en fröjd, men det var svårt att ta sig i och ur på grund av stelheten i kroppen.
Vi hade ändå haft några trevliga timmar och det var roligt att se familjen igen.

1 september 2014
RESA MED RULLE
Så hände det som inte fick hända. Mike gick till toaletten på morgonen och på väg tillbaka till sängen snubblade han på en matta och föll som en fura. Slog i huvudet och axeln i nattduksbordet riktigt ordentligt. Eftersom han äter waran (blodförtunnande) blev jag orolig. Han har också svårt att ta sig upp själv när han ramlat, men han lyckades i alla fall.
Efter någon timma tyckte han att det vore bra att åka till sjukhuset, så det gjorde vi.
Precis som i Sverige får man vänta ganska länge på sjukhuset. Ungefär sex timmar var vi där innan vi kunde åka hem igen.
Två läkare undersökte Mike. En ung tjej och en äldre manlig läkare. Han förhörde sig om Mikes tidigare sjukdomshistoria. Det var ju en del. Läkaren tittade medlidsamt på Mike, lade huvudet litet på sned och sade: You are wearing out, man. Och så skrattade han gott. Det gjorde vi också.
De gjorde datortomografi på huvudet och röntgade axeln. Sedan gjorde de en datortomografi kring halsen på vänster sida. Det visade sig att han brutit nyckelbenet!
Han fick en slinga att ha armen i (såg ut att vara gasbinda) och återbesök på onsdag. Och så fick han värktabletter med sig hem. Allt kostade gratis så det var ju bra.
Vi hade fått avboka besöket hos våra bästa vänner som vi skulle träffat vid tvåtiden. Vid sjutiden var vi tillbaka i stugan igen. Mike mådde ganska pyton vid det laget.

2 september 2014
RESA MED RULLE
James och jag lämnade Mike i stugan och for till Abergavenny, som är ett av våra favoritställen i södra Wales. Det råkade vara marknad där och sådant är ju alltid kul.


Informationstavla som talar om var det finns handikapptoaletter i
Abergavenny. Bra iniatiativ.

Vid den gamla informationscentralen hittade vi en karta som visade var alla handikapptoaletter fanns. Som vanligt måste man ju ha nyckel så det var inte till mycket hjälp.
Men en bra ide´annars. James köpte sig en resväska. Han har handlat en del grejer och behövde extra väskutrymme.
Sedan åkte vi och hämtade Mike och for för att träffa våra bästa vänner som vi alltså inte sett på tio år. Det var fantastiskt att äntligen få träffa dem igen! Dai mår inte jättebra utan har en hel del krämpor, men humöret och humorn var precis som vanligt på topp. Mary lagade som vanligt världens godaste kaffe (på mjölk/vatten) och vi bara njöt av att vara i deras välkomnande hem igen.
På kvällen träffade vi andra goda vänner på puben, där vi ockå käkade middag. Lika underbart att träffa dem. Det är konstigt det där med goda vänner. Man träffas inte på evigheter, men när man äntligen träffas flyter samtalet på precis som om man brukade träffas regelbundet. Härligt skön känsla.
Vi stannade inte jättelänge eftersom Mike hade ont och var rätt så trött, men fick i alla fall träffa båda paren och det var mycket det den här semesterresan handlade om för vår del; att äntligen få träffa släkt och vänner igen.

3 september
RESA MED RULLE
Återbesök på Prince Charles Hospital i Merthyr Tydfil. Fick träffa ortopedspecialisten idag. Härligt skön kvinna. Mycket rakt på sak och hon förklarade saker och ting på ett begripligt sätt.
Mike fick en nya slinga för armen, som var betydligt bättre än den provisoriska han fick i måndags. Vi bad att få ett brev från läkaren att ta med hem till sjukvården – och för försäkringen.
Efter en dryg halvtimma kom en sköterska och lämnade det till oss i cafeterian där vi satt och tog en fika.
Sedan var det bara att köra raka vägen till The Railway Inn i Tredegar för att äta lunch med Mikes moster och morbror. Jag tog mig in med rullstolen, men heltäckningsmattan här hade extra tjockt ludd och var följaktligen extra svår att köra rulle på. Men vad fasen…
Maten var god i alla fall.
Efter vi ätit åkte vi hem till dem. Att ta sig in där med rulle var en omöjlighet, men det visste vi redan innan. Problemet var bara att dörrarna var för smala till och med för rullatorn så man fick försöka tråckla sig in på tvären. Ett konststycke som heter duga.
Vi hade en trevlig stund, men så småningom behövde jag gå på toaletten och dörren från vardagsrummet ut till hallen var ännu smalare än ytterdörren så det var en omöjlighet. Vi fick helt enkelt tacka för oss. Och maten som moster inhandlat till kvällsmat åt oss fick vi med oss hem i stället.
Mike och jag var glada att komma hem. James gick ut och käkade på någon Thai-restaurang han fått syn på. Alla nöjda och glada.

4 september 2014
RESA MED RULLE
Idag skulle vi åkt till Cardiff för att träffa Mikes systerdöttrar med familjer. Båda töserna har två barn. Vi har bara sett äldsta tjejens äldsta son då han var ett och ett halvt år gammal. De andra barnen har vi aldrig träffat.
När Mike vaknade på morgonen kände han att han inte orkade åka till Cardiff och sitta i flera timmar hemma hos någon av dem för att sedan gå ut och äta.
Vi bestämde oss för att avboka. Mike ringde sin syster som talade med sina döttrar. Den ena bestämde sig för att komma till Merthyr om det var ok. Och det var det ju. Fram på kvällen kom hon, hennes sambo och de två barnen samt Mikes syster och svåger för att hälsa på. Det var fantastiskt att se dem.
Under dagen passade Mike och jag dessutom på att försöka packa litet eftersom vi ska lämna stugan i morgon för att påbörja hemresan. Mycket grejer är det…

5 september 2014
RESA MED RULLE
Klockan tio skulle vi vara ute ur stugan. Vi klarade det nästan så när som på tio minuter. James hade ju shoppat en hel del så han hade en extra resväska som skulle med hem, men han lyckades få med allt i bilen. Inklusive cykeln.
Litet ledsamt var det att åka.
Som vanligt blev det inte någon direkt resa dit vi skulle, till Crawley utanför London där vi skulle tillbringa sista natten på brittisk mark.

Swansea i soldis.

Eftersom en och en halv dag gått bort till sjukhusvistelse så fick vi ta igen det nu. Så då bar det av till Swansea, som är litet åt fel håll om man ska till London. Men det var en härlig resa. Solen sken, havet var läckert att titta på och Swansea och The Mumbles är underbara ställen.
Så småningom styrde vi mot Cardiff. Gissa vart? Just det. Flygplatsen. Och där var det så klart high security. Det hade ju varit NATO summit i Newport/Cardiff där bland andra Barack Obama deltagit. Och så klart en massa andra dignitärer. Som nu skulle flygas hem igen. Obama flög inte från Cardiff. Han hade privat flygplats på någon RAF-bas. Men det var många andra som behövde vaktas/skyddas.
Så det tog en stund. Så smånigom kom vi i alla fall fram till Severn Bridge, som förbinder Wales med England. Och vips var vi i England. Då hade det hunnit bli mörkt och det var bara att sitta och halvslumra tills vi äntligen var framme i Crawley och kunde checka in på hotellet.
Väldigt lååång dag igen.

6 september 2014
RESA MED RULLE
Dags för sista etappen i Storbritannien. Crawley – Harwich.
Det blev frukost/lunch på något som heter Frankie and Benny’s. I området fanns säkert fem – sex restauranger. Fyra var italienska.

Frukost/lunch på Frankie and Benny’s.

Vi fick vänta ganska länge på maten och sedan hann vi inte handla i någon mataffär. Hade tänkt köpa med mig tea och marmelad bland annat, men det fick vi skippa och för en gångs skull gick resan ganska direkt till vår destination. Vi var i Harwich i god tid i alla fall och hamnade återigen på en bra plats på båten.
Man skulle kunna tro att båten plötsligt blivit omgjord till trupptansportfartyg. Det var ett hundratal brittiska soldater med tillhörande militärjeepar, kanoner och grejer. Vi undrade så smått om invasionen av Danmark var på gång.
Mike valde att stanna i hytten medan James och jag gick för att äta. Så vi köpte med oss litet mat och dryck till honom.
Överfarten var betydligt lugnare än på utresan och det var skönt.

7 september 2014
RESA MED RULLE
Fukostbuffé. Mike gick med till matsalen. Vi tog god tid på oss. Efter maten gick Mike och jag till hytten för att vila medan James så klart måste ”nose about” som man säger på engelska. Nyfiken är bara förnamnet på den unge mannen.
Tror till och med att vi råkade somna, Mike och jag.
Vid ettiden anlöpte vi Esbjerg. Kom av båten ganska fort.
Här blev det tack och lov inte några detours utan resan gick rätt så rakt mot Fredrikshamn. Med påföljd att vi hade drygt två timmar till godo när vi kom fram. Kändes så där kul.
Vi var och tankade på Shell. När James kollade mitt konto efter köpet visade det sig att de reserverat 1 295 spänn. Bensinen gick till 295. Häpp!
Åkte tillbaka till bensinstationen, men hon visste inte vad som hänt. James ringde till något Shellkontor och fick en, ganska dålig, förklaring. När man betalar med utländska kort reserverar de en tusenlapp extra. Pengarna skulle komma tillbaka in på kontot. Detta var söndag. Först på torsdag eftermiddag var mina pengar tillbaka på mitt konto. Makalöst fräckt tycker jag.
När vi kommit ombord på Stenabåten kändes det nästan som hemma. Det blev ganska sen middag och sedan var det inte mycket annat att göra än att vänta på att komma till Göteborg. Och ta en sväng i shopen. Där James köpte en massa flak öl. Var han skulle få plats med dem i bilen fattade inte jag, men han lyckades. Mike fick sitta med ett flak i knät. Som tur är är det bara tre och en halv mil från Göteborg till Hindås. Vid ettiden på morgonen var vi hemma igen.
Herrejösses sicken resa vi varit med om!

Skottland - Wales med rulle

27 augusti 2014
RESA MED RULLE
Dagen ägnade vi åt en utflykt till Loch Ness. Något odjur såg vi inte, men en hel del turister och en massa mer eller mindra fåniga souvenirer på Loch Ness Visitor Center.
På vägen hem stannade vi till i Fort Augustus som är ett mysigt litet ställe med en massa slussar. Alltid kul att titta på folk som skäller på varandra när de ska samarbeta i slussningsarbetet.
Vi kom iväg litet sent på förmiddagen, så vi fick stressa hem eftersom vi beställt bord till klockan 18 på The Carannog Fish Restaturant som ligger vid The Town Pier i Fort William. Vid sjön Loch Linhe.
När vi parkerat och tråcklat oss ut ur bilen fick James ge sig av i förväg till restaturangen. Mike och jag fick ta litet längre tid på oss. Restaurangen ligger inte jättelångt från hotellet, men det var det längsta Mike gått på flera månader. Och nerförsbacke. Var litet orolig att han skulle ramla, men han fixade det. Själv rullade jag rätt så fort i nerförsbacken, det gällde att bromsa ordentligt hela vägen…


Mysig fiskrestaurang i Fort William.

Vi fick i alla fall en underbar middag. En god skotsk lax med litet vitt till. Och så vräkte vi på med efterrätt dessutom. En urläcker glass för min del med smak av äpple och kanel. Mums.
Sedan skulle vi upp till hotellet igen. Det var litet tuffare.
Hade jag haft min gamla rullstol hade jag fällt upp fotplattorna och hjälpt till att sparka mig upp med benen. Det funkar inte med fast fotbåge så sonen fick agera knuffare.

James och Mike tillsammans med "vandraren" pustar ut i närheten av High Street och vårt hotell i Fort William.

Mike var rätt utmattad innan han var uppe. Han lade sig att vila medan James och jag promenerade genom stan till Morrissons där vi köpte mjölk till kvällskaffet. Jag rullade själv dit, knappt en och en halv km. Duktiga jag! På tillbakavägen fick James köra mig eftersom jag höll kassen med handlingen. Då valde vi vägen utmed vattnet. En fantastisk kvällspromenad!

28 augusti 2014
RESA MED RULLE
Nu har vi avverkat sista natten i Fort William. Dags att styra kosan mot Manchester.
James och jag tog en tur på stan för att kolla litet i affärer. Mike vilade sig på rummet efter frukosten medan vi drog runt på stan. Rätt mycket gatsten, rätt mycket ”ett trappsteg eller två” in till affärerna. Rätt trångt när man väl lyckats ta sig in någonstans, men det var kul ändå…


High street i Fort William.
Tills jag desperat behövde gå på toaletten. James skulle bara kolla en affär till. Sånt kan ta tid, så jag började rulla mot hotellet, snabbare och snabbare ju kissnödigare jag blev.
För att komma in på hotellet behöver man ta sig upp för en backe, som jag inte klarar att köra uppför. Så jag bad helt enkelt en kille som satt på en bänk och, förmodligen, lyssnade på musik i sin telefon, hjälpa mig upp. Det gjorde han snällt, även om han sade att han inte var så bra på att styra. Men styrandet skötte ju jag.
Tänk att det kan kännas så befriande att få gå på toaletten!
När James kommit tillbaka och packat bilen gav vi oss iväg till Fort William Visitor Center där man kan köpa en massa skotska prylar, inklusive ett stort antal whiskysorter och andra drickbara whiskyprodukter. Så det köpte vi. Jag hittade dessutom en snygg skotskrutig keps, som jag tänkte köpa till Mike, som stannade i bilen. Jag sade till James att påminna mig om att betala den när vi gick ut, sedan lade jag den bakom ryggen i rullen. Det är lättare att köra om båda händerna är fria.
När vi handlat klart och skulle lasta in grejorna, mig och rullstolen i bilen upptäckte jag kepsen! Som jag så klart inte betalt för. Det var bara att rulla in igen, låtsas titta på litet prylar, (oskyldig värre) och sedan rulla fram till en kassa och göra rätt för sig. Pinsamt är bara förnamnet.
Från Fort William körde vi åt sydväst. Efter ganska många timmar var vi äntligen framme i Manchester, där det inte var så enkelt att hitta parkering nära hotellet. James checkade in och släppte av oss och vår ryggsäck vid hotellet och for sedan för att hitta parkeringsplats för natten.
Ytterligare en väldigt lång dag i bilen och väldigt sen ankomst till hotellet…

29 augusti 2014
RESA MED RULLE
Manchester utan att åka till Old Trafford är en fullständig omöjlighet för sonen så dit for vi så klart efter frukosten och innan resan mot Wales skulle påbörjas. Mike och jag satt i bilen i cirka 50 minuter och väntade medan sonen botaniserade bland alla Manchester Unitedprylar i butiken. Sedan började det regna litet.

Cappuccinohämtare.Mike har varit och inhandlat varsin cappuccino till oss…



Efter Old Trafford var det dags för flygplatsen. Där fanns ett plane spotting område där vi tillbringade ett par timmar. Mike och jag passade på att dricka en cappuccino medan vi väntade på att James ”spottat” färdigt. Sedan blev det hamburgare innan vi styrde kosan sydvästöver. Bitvis regnade det rätt rejält.
Vi åkte så klart inte raka vägen till södra Wales utan gjorde en liten detour mot NorthWales och sedan på småvägar till Mid Wales.
Vid halv tiotiden på kvällen, efter en hel del snurrande runt Merthyr Tydfil hittade vi äntligen stugan vi hyrt för en vecka.
Den låg bedårande vackert, en härlig stensatt (Stenplattor - ej gatsten!) trädgård med en del gräsmattor, blomrabatter, fruktträd och en rejäl murad grill. Och, under över alla under, inga heltäckningsmattor i stugan! Stort och rejält och bra anpassat badrum. Halleluja!




30 augusti 2014
RESA MED RULLE
Lördag och vilodag. Sort of. James och jag åkte till ASDAS för att inhandla litet mat och dryck. Mike stannade i stugan och tog det lugnt. Vädergudarna med oss igen. Solen skiner. Det är varmt och skönt och livet leker.



Köksavdelningen och dörren in till badrummet. Handikappskylt över dörren…

Enda problemet är att möblerna är väldigt låga. Jag sitter ju i min rulle, men för Mike och hans dåliga knän är det jobbigt att ta sig upp och ner från stolar, sängen och soffan. Problemet med matstolen löste vi genom att lägga två rejäla soffkuddar på den så attt han lättare ska kunna resa sig.
Mike ringde sin syster – och moster – medan James och jag handlade. I morgon blir det söndagsmiddag hos syster Shirley och på onsdag träffar vi moster Dory och uncle John.
Och så måste vi få plats med våra goda vänner och Mikes systerdöttrar med familj. Tid till så mycket annat blir det väl inte innan det är dags att börja hemresan…
Till middag åt vi microvågs dinner. Det funkade också bra.
James frågade the landlord om tvättmöjligheter och tvättmaskin finns att tillgå så James ägnade en stund av kvällen till tvätt.
Jag var bara euforisk att det inte fanns några heltäckningsmattor…

Skottland - Wales med rulle

25 augusti 2014
RESA MED RULLE
Idag går resan till Fort William. Först mycket sightseeing i Aberdeen, där ingen av oss varit förut. Såg både flygplats (!) och hamnen. Flygplatsen var särkilt intressant här eftersom det är väldigt mycket helicoptertrafik, framför allt fram och tillbaka till oljeplattformarna.
James, som förmodligen tyckte vi hade för litet bagage i bilen; rullstol, rullator, betastöd, tre resväskor och tre ryggsäckar plus tre personer då, bestämde sig för att köpa en cykel på katalogföretaget Argos i Aberdeen.
På parkeringsplatsen stod han sedan och monterade det som behövde monteras för att cykeln skulle kunna sättas fast på cykelstället som han tagit med från Sverige.


Så småningom fortsatte resan mot Fort William, men först en liten tur till Balmoral, drottning Elizabeths skotska residence. Hon var inte hemma och slottet var inte öppet för allmänheten, men omgivningarna bedårande vackra.
Det var meningen att vi skulle åka en väg över bergen för att ta oss till Fort William, men när vi äntligen kom fram till den vägen var den avstängd på grund av en trafikolycka. Det var bara att vända tillbaka och köra ett antal mil innan vi kom in på rätt väg.
Först stannade vi dock för att äta. Det blev Fish and chips på The Hungry Highlander. Bästa fish and chips jag någonsin ätit. Väl värd de extra timmarna i bilen!
Den väg över bergen som vi så småningom körde var krokig och backig och jag är rätt glad på ett sätt att det börjat mörkna så jag slapp sitta med hjärtat i halsgropen. Fast tråkigt på ett sätt eftersom de fantastiska vyer som bredde ut sig runt oss knappt var skönjbara.
Sent, sent kom vi fram till vårt älskade Fort William och stöp i säng. Fullständigt uttröttade.


26 augusti 2014
RESA MED RULLE
Att vakna i Fort William till stålande solsken kändes som en Gudagåva! Att vi faktiskt var här. Helt otroligt!
Det blev frukost på Whetherspoons som ligger precis under hotellet. Scottish breakfast bestånde av ägg, bacon, beans, tomatoes, blackpudding och rostat bröd med sylt och honung…

Efter den bastantaste frukost jag ätit på över tio år var vi redo att ta oss an dagens äventyr.
I Fort William ligger Storbritanniens högsta berg, Ben Nevis, som är 1300 meter någonting högt. I bergskedjan finns det en hel del skidbackar – och linbana.
Aonach Mor heter berget där man kan åka cable car drygt halvvägs upp. 650 meter upp på berget kommer man. Där finns en stuga med restaurang, shop och möjlighet att via stigar ta sig fram till några olika utsiktspunkter.
För tretton år sedan, när vi senast var här och jag var fullt frisk, vågade jag inte åka. (Fegis!)
Nu när jag sitter i rulle tyckte jag det var lämpligt att pröva!
Min rullstol, (precis som jag själv) var för bred. Stolen gick inte in i gondolan. Sonen var rätt övertygad om att jag skulle fega ur just då, men jag hade bestämt mig. Med hjälp av mitt betastöd tog jag mig in. Maken fick plats i samma gondola med sin rullator och James och min rulle (med avtagna hjul) fick plats i nästa gondola. Och upp for vi. Vilken känsla. Halvvägs upp fick jag ett sms från James: ”Läskigt?” Svar: ”Nej inte ett skit. Ännu.”
Vi tog en fika när vi kom upp. Utsikten var stunning kan man väl säga. Solen sken och vi sken i kapp med den.





James lämnade oss i kafeterian och tog en promenad till de två utsiktspunkterna.
Nerfarten var litet läskigare än att åka upp, men helt ok.
När vi var nere och på väg till bilen höll jag på att spricka av stolthet över mig själv. Jag hade faktiskt fixat det! Det här kommer alla få höra till leda.
På kvällen var det steak night på the Wetherspoons, men Mike valde att testa haggis (skotsk nationalrätt gjord på fårinälvor, havregryn, ister, lök och olika kryddor. ”Den påminner i smak och konsistens om pölsa”, står det på google. Det var mycket godare än jag kunnat föreställa mig.

Skottland och Wales med rulle...

20 augusti 2014
RESA MED RULLE
Upp och iväg ganska tidigt för att vara vid färjeterminalen i Göteborg halv nio så att vi skulle få en placering ombord nära hiss och få parkera så jag kunde ta mig ur bilen till rullstolen utan att skrapa några andra bilar. Det funkade ganska bra, men sonen fick knuffa mig till hissen.
Överresan gick bra.
Sedan bilresa från Fredrikshamn till Esbjerg. Inte jättemycket handikapptoaletter, men det funkade.
Mina farhågor om problem med att ta sig ombord på Sirena Seaways kom på skam. Det gick superlätt och vi fick placering nära hiss. Men så klart: Heltäckningsmattor överallt, som gör det skitsvårt att köra rulle. Långa korridorer med heltäckningsmattor. Vår handikapphytt låg så klart längst bort från ALLT annat.
Vi gick till matsalen på kvällen och åt en svindyr måltid. Det hade blåst upp rejält och maken hade svårt att klara sig med sin rullator.
På väg tillbaka till hytten fick sonen hjälpa till och hålla ett rejält tag i Mikes tröja. Mike tog snedsteg som om han var väldigt berusad, men lyckades ta sig helskinnad tillbaka till hytten.

21 augusti 2014
RESA MED RULLE
Frampå småtimmarna lugnade havet ner sig och båten slutade rulla och stampa och man kunde äntligen somna.
Frukost i matsalen. I vanliga fall, utan heltäckningsmattor, hade jag klarat att hämta maten själv men nu fick James hjälpa mig, eftersom jag inte kan köra rullstol med en hand på heltäckningsmatta. Knappt med två, faktiskt!
Vid ettiden dockade vi i Harwich och vår roadtrip till Skottland och Wales tog sin egentliga början.
Det kändes mäktigt och överväldigande på något vis att för första gången på tio år vara på brittisk mark. Varken Mike eller jag hade väl riktigt trott på att resan verkligen skulle bli av.
Måste erkänna att jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna…

Första etappen Harwich - Newcastle tog sin lilla tid. Klockan var ganska mycket innan vi kom fram til vårt hotell i Newcastle. Rummet var helt ok – förutom heltäckningsmattorna då.
I Storbritannien finns hyfsat gott om handikapptoaletter – men man måste ha nyckel för att ta sig in på toaletterna! Radar key system heter det. Man kan beställa nyckel. Bor man i landet kostar det cirka 3 pund. Om detta visste vi inget i förväg. Det borde vi så klart ha kollat upp innan vi åkte.
På servicesstationer finns personal som släpper in en, men på platser där det inte finns personal tillgänglig ligger man risigt till. Själv lyckades jag tråckla mig in på vanliga toaletter med hjälp av betastöd eller rullator när jag var tillräckligt desperat och ingen handikapptoalett fanns tillgänglig.
Vi somnade ganska omgående efter första dagens, ganska långa, bilresa. Vad vi inte visste då var att dagsetapperna skulle bli väldigt långa vissa dagar eftersom sonen hela tiden gjorde diverse detours till platser – och flygplatser – han ville kolla på. Och så ville han visa oss saker som han sett när han var över till Skottland förra våren. Det blev en hel del sightseeing under resan kan man lugnt säga…

Första fish and chipsmåltiden på väg till Newcastle


22 augusti 2014
RESA MED RULLE
Vi tillät oss att sova ut hyfsat länge, sedan gick vi till Little Chef för att äta frukost. Det som vi trodde skulle bli en resa till Edinburgh började med flera timmars sightseeing i och kring Newcastle, med påföljd att vi kom till Edinburgh först fram på kvällskvisten. Och Newcastles flygplats fick vi se…
Vi åt middag i hotellets restaurang och sedan gick James ut för att träffa en arbetskamrat från Landvetter, som råkade befinna sig i Eindburgh samtidigt som vi var där.
Mike och jag slocknade ganska snabbt på hotellrummet.
Heltäckningsmattorna börjar kännas i axlarna. Det kommer att bli tufft mot kroppen det här. Dels att sitta så många timmar i bilen, dels köra rulle på heltäckningsmattor hela tiden. Men det är väl smällar man får ta…


23 augusti 2014
RESA MED RULLE
Dags att kolla in Edinburgh, en av våra favoritstäder i Skottland. Ingen bra tid att vara här. Det råkar vara kulturfestival och Bank holiday, vilket innebär fullständigt igenpackade gator – och trottoarer. Mycket köra, stoppa, stå stilla, köra en meter, stanna, stå stilla, köra två meter, stanna… och titta på floden av människor som väller fram i stadsrummet. Jag blir yr i huvudet bara av att sitta i baksätet och titta på allt som rör sig som en lavamassa från ett vulkanutbrott. Tack gode Gud att inte jag kör!
Sonens tålamod är beundransvärt, även om det blir en hel del svordomar…
Det blev änna jobbigt till slut.
Tillbaka till hotellrummet efter ett par timmar. Det kändes skönt att slippa ifrån allt vimmel.

24 augusti 2014
RESA MED RULLE
Dags att ställa kosan mot Aberdeen. Det blev mycket sightseeing i Edinburgh innan vi kom iväg mot Aberdeen. Skulle kört till ett köpcentra där Mike o jag skulle vänta på att James gjorde litet sightseeing på egen hand (gåendes). Tyvärr fick vi ingen parkeringsplats och i parkeringsgaraget kom vi inte in. Med takboxen på bilen blev den för hög för att komma in i garagaet. Snopet. Körde runt några varv och hoppades på att någon handikapparkering skulle bli ledig, men till slut gav James upp och började resan mot Aberdeen i stället. Först tittade vi så klart på Edinbugh flygplats!
Det var ganska sent på kvällen innan vi kom till Aberdeen. Skönt att få komma i säng.