RESA MED RULLE
Idag går resan till Fort William. Först mycket sightseeing i Aberdeen, där ingen av oss varit förut. Såg både flygplats (!) och hamnen. Flygplatsen var särkilt intressant här eftersom det är väldigt mycket helicoptertrafik, framför allt fram och tillbaka till oljeplattformarna.
James, som förmodligen tyckte vi hade för litet bagage i bilen; rullstol, rullator, betastöd, tre resväskor och tre ryggsäckar plus tre personer då, bestämde sig för att köpa en cykel på katalogföretaget Argos i Aberdeen.
På parkeringsplatsen stod han sedan och monterade det som behövde monteras för att cykeln skulle kunna sättas fast på cykelstället som han tagit med från Sverige.
Så småningom fortsatte resan mot Fort William, men först en liten tur till Balmoral, drottning Elizabeths skotska residence. Hon var inte hemma och slottet var inte öppet för allmänheten, men omgivningarna bedårande vackra.
Det var meningen att vi skulle åka en väg över bergen för att ta oss till Fort William, men när vi äntligen kom fram till den vägen var den avstängd på grund av en trafikolycka. Det var bara att vända tillbaka och köra ett antal mil innan vi kom in på rätt väg.
Först stannade vi dock för att äta. Det blev Fish and chips på The Hungry Highlander. Bästa fish and chips jag någonsin ätit. Väl värd de extra timmarna i bilen!
Den väg över bergen som vi så småningom körde var krokig och backig och jag är rätt glad på ett sätt att det börjat mörkna så jag slapp sitta med hjärtat i halsgropen. Fast tråkigt på ett sätt eftersom de fantastiska vyer som bredde ut sig runt oss knappt var skönjbara.
Sent, sent kom vi fram till vårt älskade Fort William och stöp i säng. Fullständigt uttröttade.
26 augusti 2014
RESA MED RULLE
Att vakna i Fort William till stålande solsken kändes som en Gudagåva! Att vi faktiskt var här. Helt otroligt!
Det blev frukost på Whetherspoons som ligger precis under hotellet. Scottish breakfast bestånde av ägg, bacon, beans, tomatoes, blackpudding och rostat bröd med sylt och honung…
Efter den bastantaste frukost jag ätit på över tio år var vi redo att ta oss an dagens äventyr.
I Fort William ligger Storbritanniens högsta berg, Ben Nevis, som är 1300 meter någonting högt. I bergskedjan finns det en hel del skidbackar – och linbana.
Aonach Mor heter berget där man kan åka cable car drygt halvvägs upp. 650 meter upp på berget kommer man. Där finns en stuga med restaurang, shop och möjlighet att via stigar ta sig fram till några olika utsiktspunkter.
För tretton år sedan, när vi senast var här och jag var fullt frisk, vågade jag inte åka. (Fegis!)
Nu när jag sitter i rulle tyckte jag det var lämpligt att pröva!
Min rullstol, (precis som jag själv) var för bred. Stolen gick inte in i gondolan. Sonen var rätt övertygad om att jag skulle fega ur just då, men jag hade bestämt mig. Med hjälp av mitt betastöd tog jag mig in. Maken fick plats i samma gondola med sin rullator och James och min rulle (med avtagna hjul) fick plats i nästa gondola. Och upp for vi. Vilken känsla. Halvvägs upp fick jag ett sms från James: ”Läskigt?” Svar: ”Nej inte ett skit. Ännu.”
Vi tog en fika när vi kom upp. Utsikten var stunning kan man väl säga. Solen sken och vi sken i kapp med den.
James lämnade oss i kafeterian och tog en promenad till de två utsiktspunkterna.
Nerfarten var litet läskigare än att åka upp, men helt ok.
När vi var nere och på väg till bilen höll jag på att spricka av stolthet över mig själv. Jag hade faktiskt fixat det! Det här kommer alla få höra till leda.
På kvällen var det steak night på the Wetherspoons, men Mike valde att testa haggis (skotsk nationalrätt gjord på fårinälvor, havregryn, ister, lök och olika kryddor. ”Den påminner i smak och konsistens om pölsa”, står det på google. Det var mycket godare än jag kunnat föreställa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar