RESA MED RULLE
Dagen ägnade vi åt en utflykt till Loch Ness. Något odjur såg vi inte, men en hel del turister och en massa mer eller mindra fåniga souvenirer på Loch Ness Visitor Center.
På vägen hem stannade vi till i Fort Augustus som är ett mysigt litet ställe med en massa slussar. Alltid kul att titta på folk som skäller på varandra när de ska samarbeta i slussningsarbetet.
Vi kom iväg litet sent på förmiddagen, så vi fick stressa hem eftersom vi beställt bord till klockan 18 på The Carannog Fish Restaturant som ligger vid The Town Pier i Fort William. Vid sjön Loch Linhe.
När vi parkerat och tråcklat oss ut ur bilen fick James ge sig av i förväg till restaturangen. Mike och jag fick ta litet längre tid på oss. Restaurangen ligger inte jättelångt från hotellet, men det var det längsta Mike gått på flera månader. Och nerförsbacke. Var litet orolig att han skulle ramla, men han fixade det. Själv rullade jag rätt så fort i nerförsbacken, det gällde att bromsa ordentligt hela vägen…
Mysig fiskrestaurang i Fort William.
Vi fick i alla fall en underbar middag. En god skotsk lax med litet vitt till. Och så vräkte vi på med efterrätt dessutom. En urläcker glass för min del med smak av äpple och kanel. Mums.
Sedan skulle vi upp till hotellet igen. Det var litet tuffare.
Hade jag haft min gamla rullstol hade jag fällt upp fotplattorna och hjälpt till att sparka mig upp med benen. Det funkar inte med fast fotbåge så sonen fick agera knuffare.
James och Mike tillsammans med "vandraren" pustar ut i närheten av High Street och vårt hotell i Fort William.
Mike var rätt utmattad innan han var uppe. Han lade sig att vila medan James och jag promenerade genom stan till Morrissons där vi köpte mjölk till kvällskaffet. Jag rullade själv dit, knappt en och en halv km. Duktiga jag! På tillbakavägen fick James köra mig eftersom jag höll kassen med handlingen. Då valde vi vägen utmed vattnet. En fantastisk kvällspromenad!
28 augusti 2014
RESA MED RULLE
Nu har vi avverkat sista natten i Fort William. Dags att styra kosan mot Manchester.
James och jag tog en tur på stan för att kolla litet i affärer. Mike vilade sig på rummet efter frukosten medan vi drog runt på stan. Rätt mycket gatsten, rätt mycket ”ett trappsteg eller två” in till affärerna. Rätt trångt när man väl lyckats ta sig in någonstans, men det var kul ändå…
High street i Fort William.
Tills jag desperat behövde gå på toaletten. James skulle bara kolla en affär till. Sånt kan ta tid, så jag började rulla mot hotellet, snabbare och snabbare ju kissnödigare jag blev.
För att komma in på hotellet behöver man ta sig upp för en backe, som jag inte klarar att köra uppför. Så jag bad helt enkelt en kille som satt på en bänk och, förmodligen, lyssnade på musik i sin telefon, hjälpa mig upp. Det gjorde han snällt, även om han sade att han inte var så bra på att styra. Men styrandet skötte ju jag.
Tänk att det kan kännas så befriande att få gå på toaletten!
När James kommit tillbaka och packat bilen gav vi oss iväg till Fort William Visitor Center där man kan köpa en massa skotska prylar, inklusive ett stort antal whiskysorter och andra drickbara whiskyprodukter. Så det köpte vi. Jag hittade dessutom en snygg skotskrutig keps, som jag tänkte köpa till Mike, som stannade i bilen. Jag sade till James att påminna mig om att betala den när vi gick ut, sedan lade jag den bakom ryggen i rullen. Det är lättare att köra om båda händerna är fria.
När vi handlat klart och skulle lasta in grejorna, mig och rullstolen i bilen upptäckte jag kepsen! Som jag så klart inte betalt för. Det var bara att rulla in igen, låtsas titta på litet prylar, (oskyldig värre) och sedan rulla fram till en kassa och göra rätt för sig. Pinsamt är bara förnamnet.
Från Fort William körde vi åt sydväst. Efter ganska många timmar var vi äntligen framme i Manchester, där det inte var så enkelt att hitta parkering nära hotellet. James checkade in och släppte av oss och vår ryggsäck vid hotellet och for sedan för att hitta parkeringsplats för natten.
Ytterligare en väldigt lång dag i bilen och väldigt sen ankomst till hotellet…
29 augusti 2014
RESA MED RULLE
Manchester utan att åka till Old Trafford är en fullständig omöjlighet för sonen så dit for vi så klart efter frukosten och innan resan mot Wales skulle påbörjas. Mike och jag satt i bilen i cirka 50 minuter och väntade medan sonen botaniserade bland alla Manchester Unitedprylar i butiken. Sedan började det regna litet.
Cappuccinohämtare.Mike har varit och inhandlat varsin cappuccino till oss…
Efter Old Trafford var det dags för flygplatsen. Där fanns ett plane spotting område där vi tillbringade ett par timmar. Mike och jag passade på att dricka en cappuccino medan vi väntade på att James ”spottat” färdigt. Sedan blev det hamburgare innan vi styrde kosan sydvästöver. Bitvis regnade det rätt rejält.
Vi åkte så klart inte raka vägen till södra Wales utan gjorde en liten detour mot NorthWales och sedan på småvägar till Mid Wales.
Vid halv tiotiden på kvällen, efter en hel del snurrande runt Merthyr Tydfil hittade vi äntligen stugan vi hyrt för en vecka.
Den låg bedårande vackert, en härlig stensatt (Stenplattor - ej gatsten!) trädgård med en del gräsmattor, blomrabatter, fruktträd och en rejäl murad grill. Och, under över alla under, inga heltäckningsmattor i stugan! Stort och rejält och bra anpassat badrum. Halleluja!
30 augusti 2014
RESA MED RULLE
Lördag och vilodag. Sort of. James och jag åkte till ASDAS för att inhandla litet mat och dryck. Mike stannade i stugan och tog det lugnt. Vädergudarna med oss igen. Solen skiner. Det är varmt och skönt och livet leker.
Köksavdelningen och dörren in till badrummet. Handikappskylt över dörren…
Enda problemet är att möblerna är väldigt låga. Jag sitter ju i min rulle, men för Mike och hans dåliga knän är det jobbigt att ta sig upp och ner från stolar, sängen och soffan. Problemet med matstolen löste vi genom att lägga två rejäla soffkuddar på den så attt han lättare ska kunna resa sig.
Mike ringde sin syster – och moster – medan James och jag handlade. I morgon blir det söndagsmiddag hos syster Shirley och på onsdag träffar vi moster Dory och uncle John.
Och så måste vi få plats med våra goda vänner och Mikes systerdöttrar med familj. Tid till så mycket annat blir det väl inte innan det är dags att börja hemresan…
Till middag åt vi microvågs dinner. Det funkade också bra.
James frågade the landlord om tvättmöjligheter och tvättmaskin finns att tillgå så James ägnade en stund av kvällen till tvätt.
Jag var bara euforisk att det inte fanns några heltäckningsmattor…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar